Dem senaste två åren har jag haft det lite knackigt kring jul på bloggen, för att senare kicka igång året med en otrolig energi. Den här gången har jag ägnat mycket tid under ledigheten åt att få till sådana inlägg jag har hamnat efter med, som egentligen redan då var försent publicerade – för jag anser att vissa saker är färskvara. Där någonstans började jag fundera…

Jag startade min blogg 2012 för att dokumentera min resa till En svensk klassiker, sedan dess har bloggen varit en del av mig och den ändrar karaktär utefter mig. Som när jag bodde i Oxford, då handlade det mycket om just det. Eller när jag bodde i Riga, handlade det mycket om Riga-livet. Jag säger att min blogg är en livsstilsblogg, eller vardagsblogg med lite extra fokus på träning och hälsa just eftersom det är mina stora intressen.

Jag älskar att dokumentera, jag älskar att skriva av mig allt och jag älskar att fota. Dessutom tycker jag internet och sociala medier är roligt, liksom teknik och design. Jag har en del kreativitet inom mig som jag bara måste få ut på något sätt och det har bloggen hjälpt mig med. Jag gillar att utvecklas och vill gärna lära mig nya saker för att bli bättre. Jag blir otroligt inspirerad av andra i olika kategorier och tar till mig ny information som en svamp. Sen kommer vi till det här med mitt kontrollbehov och perfektionisten inom mig, som jag många gånger kan bli riktigt trött på. Jag älskar när det är snyggt, städat och i ordning – ja på alla plan, men absolut i allt det jag använder. Jag står till exempel inte ut med att läsa bloggar som inte har en design som tilltalar mig, eller ett skrivspråk som noga är granskat.

Det senaste året har jag gått med i bloggnätverket Better Bloggers, just för att jag vill utvecklas. Dem kommer med massa bra tips hela tiden och det har även lett till att jag har gått med i en annan liten community med femton härliga hälsobloggar. Jag älskar det!

Men med allt det här har jag ändå hamnat lite vilse. Det är så lätt att hamna i dem där prestationskraven, att allt ska vara perfekt, att man ska kunna allt, att man ska ha en stor blogg med många läsare, att man ska ha samarbeten med företag och massa annat. Jag erkänner, jag har hamnat där och både tänkt samt försökt förändra för att passa in, för att nå ut till fler och mer.

Jag måste sänka kraven och det kommer jag göra. För i år har jag lovat mig själv att stress inte ska få finnas med i den utsträckningen som det gjorde i höstas. Jag vill även att min träning ska få första prioritet och det ska jag ge den. Så jag har hittat mitt varför – varför jag bloggar 2016.

Jag gör det för att jag älskar att dokumentera, för att jag älskar att bevara mina tankar och upplevelser till framtiden, jag gör det för att Jag ska komma ihåg Mitt liv. I år ska jag göra det extra mycket, alltså bara skriva om det jag vill skriva om, för att minnas. Jag kommer inte skriva om något för att det är populärt just nu. Den tiden har jag inte. Jag bloggar för min egen skull och för att det är roligt. Jag älskar att just du vill följa med på vägen, i mitt liv. Jag älskar alla kommentarer och jag gillar att inspirera. Men jag kan inte skriva inlägg bara för den skull, jag måste skriva inlägg som kommer från hjärtat. Dessutom gillar jag inte att ta plats, därför sprider jag sällan mina inlägg via sociala medier.

Jag älskar min blogg och jag älskar att läsa andras. Jag kommer absolut inte sluta blogga, men jag ska släppa på prestationskraven. Så från nu kommer jag skriva 5-7 inlägg i veckan om mitt liv – om Clara. Mycket träning, mycket hälsa, min vardag, mina resor och upplevelser, men även andra tankar jag har. Jag har min typ av stil när jag gör inlägg (och den tänker jag inte ändra på i dagsläget), kanske du känner igen den? Jag bloggar för skojs skull och har ingen avsikt att växa för att tjäna pengar på den här sidan, för tillfället. I dagsläget har jag tackat nej till alla samarbeten, just för att det inte är mitt varför (#JagSmygerInte är dock en otroligt bra kampanj om man håller på med samarbeten på sin blogg).

Allt kommer från hjärtat och alla foton är mina egna om jag inte märker ut något annat. Jag är otroligt glad över att just Du läser och att Du kommenterar – det ger mig extra energi till allt i mitt liv! Tack!

Jag känner mig inte riktigt helt klar med 2015, för trots att jag gjorde en snabbare lista om året och dessutom utvärderade mina mål kände jag att jag ville göra ett större inlägg som sammanfattade året månad för månad. Så det här blir sista tillbakablicken på ett år som var väldigt fint för min del (kanske inte för världen). 2013 har jag alltid sagt varit mitt toppår, men jag undrar om inte 2015 nästan blev bättre. Jag fick en revansch på 2014 i alla fall, som var ett bottenår. Sen siktar vi framåt och gör 2016 till det bästa!

Januari
Jag startade januari med en nystart. Hela hösten hade jag haft det lite svajigt med både bloggen och träningen, för jag jobbade hela tiden. Dessutom var 2014 ett väldigt dåligt år, tyckte jag. Jag satte upp nyårslöften om mer egentid, men det blev inte riktigt som planerat och jag hamnade i en stressperiod istället. 

Jag sprang Winterrun på Liseberg, bakade semlor för första gången i mitt liv, skrev ett inlägg om min nyfikenhet. Jag avslutade månaden med en kväll i Jönköping tillsammans med Team Rynkeby-gänget, en kväll som blev starten på allt och på något mycket fint.

Februari
Kunde man få en bättre start på februari än att snön kom? Jag ägnade mycket tid i skogen, i det vackra vinterlandskapet. Jag var lite stressad över att inte ha fått till träningen inför årets Vasalopp, så när snön kom skyndade jag mig ut i spåret för skidåkning. På sportlovet åkte vi utför i Mullsjö. Jag fick äntligen ordning på bloggen igen (efter flytten under hösten) och jag försökte hitta vägen till mitt drömyrke.

Mars
Jag bommade Öppet spår och även min andra klassiker (där bestämde jag mig för att inte snöstressa 2016). Jag fortsatte med en kortvecka i Trysil efter att jag var helt säker på att det inte skulle bli någon fjällresa 2015. När jag var tillbaka i Sverige välkomnade jag våren, satt ute i solen och läste böcker. Jag skrev om varför jag började blogga.

Jag antog en utmaning om att blogga hundra dagar på raken, jag gick en fotokurs, träningen började jag komma igång med igen efter ett halvår med väldigt lite av just det. Jag fick min cykel och av samma anledning var jag med i Jnytt. Jag startade cykelsäsongen och jakten på de 250 milen. Jag bakade scones, stekte pannkakor och åt våfflor – fast det tycker jag att jag gjorde hela året.

April
Jag började med att göra bucketlists för varje månad. Vi flydde sjukan hemma och firade påsken med shopping i Göteborg. Jag gick på äggjakt för första gången i mitt liv. Jag cyklade min första långcykling med Team Rynkeby, den gången var det fyra starka män och lilla jag. Jag cyklade ännu mer och femmilsrundorna som förr hade varit lagom, blev för korta. Jag blev magsjuk och hade min första sjukdag i sängen på hur många år som helst.

Maj
Jag ville att maj skulle bli såhär. Jag var på träningsläger på Isaberg två gånger och var alldeles lycklig (jag kraschade dessutom, utan några skrapsår). Jag åkte på jobbkryssning till Åland. Jag hade picknick med Elin, jag kämpade mot vårdippen som jag alltid får och tror det eller ej så var jag rastlös i perioder (hela året har varit en blandning av rastlöshet och massor av stress – aldrig lagom). Jag sålde min första racer och med min andra racer upptäckte jag nya ställen med nya människor, söndagarna blev till cykeldagar. Det hände så mycket att jag var tvungen att stanna upp och reflektera efter att jag kände mig helt vilsen av känslor i min bubbla. Sen cyklade jag Sommen runt i spöregn.

Juni
Jag trodde jag skulle ta premiärdoppet, så blev det inte. Men jag uppgraderade min dator till en nyare och bättre. Jag funderade på en nystart igen, för att rymma från online-världen. Jag sa upp mig från alla mina jobb för att kunna fokusera på att vara simlärare, jag tyckte det räckte med ett heltidsjobb. Jag skrev min första tidningsartikel och en träningslista. Vi fotade the golden hour, det blev midsommar och jag cyklade alla Vätternrundorna.

Jag var lite mentalt ledsen över allt fint som hade hänt, jag ville bara stanna där. Jag hade skaffat mig den bästa cykelformen – otroligt stark, otroligt uthållig och ganska snabb, samtidigt vägde jag det mesta någonsin. Jag hade en euforisk känsla i kroppen efter 18 mils cykling i åska och spöregn. Jag försökte få till löpning i kvällssolen och insåg vad det var som stoppade mig. Jag tog Hitta ut-checkpoints i Hovslätt med vännerna och sen avslutade jag juni med släktkalas i Gässhult och förberedelser inför den långa cykelturen.

Juli
Jag fick en kort semester som jag fyllde med cykling, för nu skulle jag cykla till Paris! Efter cyklingen stannade vi i Paris med familjen för sightseeings, fast jag var inte där mentalt. När jag var hemma skrev jag om resan, både långfakta och snabbfakta, samt dag för dag. Jag levde i min bubbla igen, där rann tårarna, jag mådde fantastiskt men jag ville inte att det skulle bli nästa dag.

Vi stack iväg på familjecykling till ett café någon mil hemifrån och jag gick till skogs för att plocka blåbär i spöregnet. Jag och Julia åkte till Liseberg för pirr i magen och skrattfest. Innan det blev augusti paddlade vi kajak och sen blev det ett otroligt sorgligt avslut – cykelolyckan.

Augusti
Jag gick in i augusti med terapicykling, för att jobba bort rädslan och filmen som satt sig på näthinnan dagarna tidigare. Sen tog jag cykeln för att plocka amerikanska blåbär, jag försökte göra något åt chokladsuget. När jag cyklade till kräftfiskepremiären i Bunn kom jag på att jag skulle älska varje sekund därifrån. Vi hade kräftskiva hemma, jag gick till farmor och farfar en lördag. Dagen efter vandrade jag och Elin John Bauerleden i tretton timmar – jag fick ont i foten. En torsdag efter jobbet åkte jag till Borås för att cykla och kolla på Ola Salo, men det blev inte som planerat.

Jag skrev lite om sociala medier och om att sprida glädje på nätet. På Clara-dagen vann jag minigolfsturneringen. Efter semestern fick jag världens energi, som jag alltid får. Jag var med i media igen, efter att ha varit det massor av gånger det här året – av olika anledningar.

Jag började följa filosofin – live today. Vilket ledde till att jag åkte på dagsutflykt till Ironman i Kalmar. Jag var funktionär på Barncancertrampet och sen skaffade jag mig glasögon på heltid. Jag vann en cykel och jag fick en uns av rastlöshet igen. Avslutningsvis fotade jag mitt livs första bröllop.

September
Jag välkomnade september med att ta upp träningen ordentligt. För nu skulle jag inte tappa min fina cykelform med att ha en inaktiv höst. Jag skaffade mig en coach för planerad träning och jag började simma igen. Jag jobbade mycket med mental träning och dessutom gjorde jag onsdagarna till något extra. Jag gick på vernissage om Broccoliträdet, gick en kurs om aktier, skrev höstlistan och försökte mig på att förändra livsstilen lite.

Jag vann startplats till Fight cancer and run som därmed blev en Göteborgsweekend med mina vänner. Jag mindes tillbaka till mitt livs bästa och häftigaste upplevelse. Sen avslutade jag månaden med en helg i huvudstaden och med att springa Lidingö tjejlopp. 

Oktober
I oktober försökte jag mig på en internetdetox, dessutom åkte jag på reunion i Karlstad med Team Rynkeby-gänget. Jag skrev lite om det här med relationer och jag försökte ta mig upp från botten. Jag gav mina bästa poddtips och jag sen gjorde jag ett tappert försök med att få in mer frisk luft och motion i vardagen. Jag gick ut på äventyr för att ta in alla vackra höstfärger.

Sen hade Friskis & Svettis invigning och efter det har jag besökt deras spinningsal massor, samt hälsocaféet Lisa & Erik. Jag träffade det nya teamet, blev mediaansvarig och cyklade årets sista runda. Jag gick en promenad på Rya Åsar och var på simcamp i Borås simarena med Colting och Borssén.

Jag startade upp något fint med ett gäng härliga bloggare – som det kommer bli mer av 2016. Jag skrev om vad hälsa för mig är, mamma fyllde 50 år och vi åkte till Barcelona för att fira det. Sista oktober var jag tvungen att ta farväl till älskade Harry.

November
Ett försök till att sköta om min hälsa och minska stressen, för det här skulle bli en månad jag tog hand om mig själv efter en stressig höst. Så blev det inte! Jag åkte till Stockholm för en fantastisk helg med mig själv, bodde på hotell, gick på fotomässan och cyklade med She Rides. Jag skrev det populäraste inlägget på hela året – min träningsresa. Sorgen mötte oss igen, när vi var tvungna att ta farväl till Kenzo.

Jag var med i direktsänd radio, för att prata klassisk musik vid spinning och kämpade mot mina rädslor. Jag sammanfattade årets lopp och sen tog jag en timeout för att inte nå väggen. Jag åkte till Helsingborg, började jobba mot en hållbar stresshantering, drömde fritt och insåg att jag var tvungen att börja acceptera tiden.

Jag skrev lite om hur man behåller träningsmotivationen, samtidigt som jag kämpade med min egna. Jag blev trött på mitt kontrollbehov och bestämde för att göra lite oordning i tankarna. Samtidigt som min syster blev inlagd på sjukhus över natten kollade jag på sista delen av Hunger Games med en vän. Sen avslutade jag november med att gå på en föreläsning med en utav mina största inspirationskällor – Aron Anderson. Till sist skrev jag ett tacktal till mig själv.

December
December blev en lugn månad, jag var ledig jättemycket, jag jobbade ikapp allt jag låg efter med. Jag bestämde mig för att minska kraven på traditioner och maxa julmyset. Det blev en revansch på all stress. Jag fortsatte med stresshantering, planerade inte in för mycket saker och jag skippade allt som har med julstress att göra.

Jag insåg att jag måste sluta jämföra mig med mig själv, jag åkte till London med Julia och jag sprang 3,8 mil för Musikhjälpen. Sista helgen innan jul var jag i Göteborg och hade dessutom en heldag i Borås – igen. Vi spelade Bingo på uppesittarkvällen och julafton blev fin på vårt vis. Sen skulle jag ha cyklat Vintervättern, men jag valde att köpa en annan cykel. Jag fick en klarhet i vad som har varit felet i mina fötter och födelsedagen tillbringade jag såhär, samt med korvgrillning vid en sjö på annandag jul. Sen blev det nyår!

Jag har kollat tillbaka på förra året för att se vad jag satte för mål med året, för mål brukar jag alltid ha för att motivera mig själv. Kanske inte i form av nyårslöften, för mina mål brukar fastna i minnet längs med resans gång. Nedan finns allt jag hade uttryckt att jag ville klara av 2015.

Mitt favoritcitat är ”Life begins at the end of your comfort zone” och det upprepar jag som en mantra för att våga ta nya steg. Det kommer jag även ta med mig in i 2016.

Cykla Tjejvättern, Halvvättern & Vätternrundan – Javisst gjorde jag det. Äntligen, säger jag efter att ha velat göra det både 2013 och 2014. 2016 ska jag göra det igen!

Ta mig hela vägen till Paris på cykel med Team Rynkeby – Jag cyklade 112 mil den veckan och det var så mycket vårt team kunde cykla, med tanke på att det blev en obligatorisk bussresa etapp 2. 

Vara glad och göra det jag blir glad av – Glad tycker jag nog ändå att jag har varit och absolut att jag har gjort sådana saker jag har blivit glad av, även att jag ibland också har behövt göra tråkiga saker.

Försöka fånga varje dag och njuta av den – Det här är något jag verkligen har kämpat för och jag tycker ändå jag har lyckats dem flesta dagarna. För många utav dem senare upplevelser skulle jag inte ha åkt iväg på annars. Men i stressperioder har det varit tufft att fånga dagen.

Stressa mindre och våga stänga av (speciellt jobb när jag faktiskt är ledig) – Här har jag nog misslyckats för stress har det funnits väldigt mycket av det senaste året. Skärpning!

Vara mer social – Jag har lagt stor vikt vid att försöka umgås mer med vänner och med familjen. Jag har kämpat med att utsätta mig vid sociala sammanhang, som har varit otroligt jobbigt vissa gånger men som för det mesta har slutat riktigt bra. Jag är nöjd!

Resa till ett annat land – Jag har varit i Sverige, Norge, Åland, Tyskland, Holland, Belgien, Frankrike, Spanien och England. Vi hade planer på Lettland också, men så blev det inte.

Dagsutflykter till svenska städer – Jag har varit på många platser och staden jag har besökt flest gånger är nog Borås om man bortser från Jönköping. Till Liseberg kom jag i år också.

Bli en bättre fotograf – Absolut att jag har blivit en bättre fotograf. Jag förstår mig på kameran betydligt mer och alla inställningar, jag vet mer hur man redigerar fotona också. Men jag känner mig långt ifrån klar.

Blogg 100 – I våras antog jag en utmaning för att få igång mitt bloggande igen efter en seg höst. Att i hundra dagar på raken publicera ett inlägg, vilket jag lyckades med. Något jag lyckades mindre med var 100 dagar med fotografering, som jag var tvungen att avbryta mitt i stressen.

Inte tvinga mig själv till massa förbud mot olika saker (det bara förvärrar i slutändan) – Förbud är något jag har varit försiktig med, just för att det brukar förvärra saker tillslut och dessutom är det ett stressmoment.

Springa 10 km under 1h (ett mål jag haft i många år nu, men i år ska jag klara det!) – Nej!

Bevara det som ger mig energi nära och det som tar energi från mig ska rensas bort – Absolut det senaste halvåret, då har jag fått tänka om och verkligen värderat vad som är värt att hålla hårt i.

”Sluta tänka, bara gör det!” – Jag skrev om det här i höstas och jag tror jag levde lite efter det just då. Men sen har jag glömt bort det och sen kommit på det igen. Jag måste nog jobba mer på det här, för många gånger är det tufft att ta tag i vissa saker.

Hålla träningen vid liv i höst – Det är något jag är otroligt nöjd över. För tidigare år har det gått bra fram tills hösten kommit och dem sista månaderna på året har varit rätt inaktiva. I år är jag nöjd med kontinuiteten av träningen och mycket har jag att tacka min träningsplanering (trots problem med fötterna). Planering som jag får varje vecka av min coach, som jag har skaffat mig. Träningen överlag i år har varit fantastisk; 470 mil på cykeln och 368 träningstimmar. Dessutom har träningen gett mig så otroligt många nya upplevelser, på nya ställen. Det peakade verkligen i maj och i juli, men december har också varit i topp.

Jag skrev några rader på teamets blogg igår om 2015 och lite hur jag ser på nyår. Förra året gick väldigt snabbt och jag har hunnit med så mycket saker, speciellt väldigt mycket som har med cykling att göra. Jag tycker alltid det är så tråkigt vid nyår, eller själva firandet är väl kul, men att just fira att det blir ett nytt år. Att det blir januari, att vi börjar om från början, att det är ett helt år kvar tills det blir december igen osv. Det tycker jag är lite ledsamt. December är min favoritmånad och januari är den tråkigaste på hela året. Jag har alltid svårt med att starta (oavsett vad det är), men att liksom hålla igång och till sist avsluta är inga problem.

Likt vi har firat dem senaste två nyåren så var vi även den här nyårsaftonen i Örserum, hos faster och kusiner hela kvällen. Vi åt trerätters och vi spelade sällskapsspel. Vi åt popcorn så vi nästan höll på att missa tolvslaget och då skyndade vi oss ut för att kolla på fyrverkerierna (och vissa skålade). Skrattade gjorde vi också!

Kvällen blev fin och alldeles lagom. Sen möter jag alltid nyårsdagen med tomhet. Det är nu man sätter nya mål, det är nu man tänker på vad man vill ha mer av i livet och vad man inte vill ha med. Fast egentligen, varför gör så många det nu? Alla borde göra det året om, det är då man blir lycklig… inte bara till 1 januari, måndagar och efter semestern.

Jag ska acceptera vart vi befinner oss och försöka göra januari så bra som möjligt, framförallt försöka att inte tänka på att det just är januari (spelar det ens roll vart på året vi befinner oss egentligen?). Att det är 2016 har jag inga problem med, för det verkar bli ett fint år. Jag ska fånga dagen mer, sänka förväntningarna och vara lycklig. Dessutom har jag redan planerat in så mycket roligt inom den närmaste tiden, som jag faktiskt längtar efter. Så HEJ januari och HEJ 2016!

Till skillnad från förra året har jag faktiskt tid nu att reflektera över året som har varit och jag tror det är viktigt att man gör det. Alltså tar sig den tiden för att utvärdera och på så sätt tror jag att man utvecklas. Jag vet att jag hade det lite stressigt där vid nyår förra året så 2014 års reflektioner kom nog ungefär två månader försent och då i formatet nedan. Jag tyckte det var bra, därför kör jag på samma i år igen (en del svar har inte ändrats ett dugg). Jag har även sett den här listan cirkulera på flera olika bloggar jag läser. Men här kommer min variant av 2015.

Gjorde du något 2015 som du aldrig har gjort förut?
Ja faktiskt, jag cyklade otroligt långt på flera olika ställen i världen och såg vackra platser jag aldrig skulle ha sett annars. Dessutom gick jag John Bauerleden med Elin och det blev rekord i längd. 

Genomdrev du någon stor förändring?
Jag försökte jobba på min sociala sida och lära känna nya människor.

Vilket datum kommer du alltid att minnas?
Om jag säger såhär så minns jag inte datumen, men jag minns dagarna. Året har bjudit på väldigt många sådana dagar som jag sent kommer att glömma. Både stora som små.

Dog någon närstående?
Både Harry och Kenzo, inom loppet av någon vecka.

Vilka länder besökte du?
Först tänkte jag att jag inte hade besökt så många länder i år, men så kom jag på att det har jag ju visst. Väldigt många faktiskt. Jag började med en fjällresa till Trysil i Norge, en kryssning till Åland, hela Team Rynkeby-resan där jag cyklade genom Tyskland, Holland, Belgien och Frankrike. Nu i höst var jag i Barcelona och för två veckor sedan i London. Sen har jag åkt runt i Sverige ovanligt mycket också.

Bästa köpet?
Antingen uppgraderingen av min Macbook Pro eller min Bianchi-cykel.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Hela cykelresan till Paris, alltså då menar jag hela vägen från när projektet startade förra året.

Saknade du något under året som du vill ha 2016?
Mer struktur på träningen, hela året om även att jag är väldigt nöjd med träningen nu på hösten och all cykling i våras. Jag brukar alltid tappa det i perioder. Löpningen också! Sen vill jag gärna komma på åt vilken riktning jag vill att mitt liv ska ta (tänker mest yrkesmässigt).

Vad önskar du att du gjort mer?
Tränat från början av januari och regelbundet ända fram tills nu. Kanske också njutit i stunden lite extra, även att jag har kämpat med det där.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Stressat!!

Blev du kär i år?
Ja, i cyklingen! Jag älskar att cykla och längtar ihjäl mig efter att få ta fram cykeln igen.

Den bästa tv-serien?
Dem senaste åren har jag älskat tv-serier. Jag har kollat på massor, följt massor. I år är första året jag har tröttnat på det. Jag har kommit på att jag har kollat på många serier bara för att alla andra kollar på dem och tycker dem är bra. Så nu i höst har jag sållat och kvar har jag endast Grey’s Anatomy, Suits, Morden i Midsomer och nya favoriten Quantico. Sen brukar jag kolla på vissa svenska program också som Sveriges Mästerkock, Hela Sverige bakar etc. Men jag har haft otroligt lite tvtid i år. Filmkvällar också för den delen.

Bästa boken du läste i år?
Nu är inte min favoritsysselsättning att läsa. Dock jag har vissa böcker jag vill läsa, bland annat dem jag fick i födelsedagspresent och dessutom har jag en hel del olästa i bokhyllan sedan tidigare. Jag är otroligt dålig på att ta mig den tiden, för att läsa böcker. Men den här boken och den här har jag bland andra läst.

Den maträtten åt du oftast?
Våfflor med bär och grädde!

En låt du minns?
Jag fastnar för en poppis-låt, lyssnar på den massor och sen tröttnar jag. Nu kan jag bara komma på Lukas Graham’s 7 Years.

Vad var din största karriärsmässiga framgång?
Att säga upp mig från alla jobb jag hade i början av året och satsa på att bara ha ett heltidsjobb; som simlärare.

Och din största framgång privat?
Cyklingen. Jag utvecklades otroligt mycket som cyklist, jag blev både bättre och starkare. Dessutom fastnade jag för det. Men jag antar att man måste tycka det är kul när man cyklar närmare 500 mil på fyra månader.

Största misstaget?
Att köpa onödiga saker, som tex flera dyra träningskort jag bara använt en gång. Och att inte lyssna på stress-signalerna, det var så nära att jag nådde den där väggen…

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Mycket gladare, 2015 har varit ett riktigt bra år!

Vad spenderade du mest pengar på?
Barncancerfonden.

Något du önskade dig och fick?
Upplevelser! Fast nästa år vill jag fylla på upplevelsekontot ännu mer.

Vad gjorde du på din födelsedag 2015?
Jag var på Prison Island, jag åt lasagne och hade en lugn kväll framför datorn.

Vad fick dig att må bra?
Att lyssna på mig själv, att säga nej, att umgås med vänner och familjen, att träna, att cykla, att äta choklad och att inte låta något stoppa mig. Liksom att följa min egen vilja.

De bästa nya människorna du träffade?
Utan tvekan, alla i Team Rynkeby både från team 2015 och 2016. Sen gillar jag er, en rad med bloggare och andra sociala medie-profiler, fast dem flesta sistnämnda har jag inte träffat IRL.

Vad är du stolt över?
Att jag klarade av att cykla så många mil som det krävdes för att få vara med på resan till Paris och dessutom att jag cyklade alla etapper längs vägen, trots att det krävdes en hand i ryggen ibland (bortsett från den obligatoriska bussresan). Och att cykla Tjejvättern, Halvvättern och Vätternrundan.

Högsta önskan just nu?
Att 2016 blir så bra som jag tror att det kommer bli!

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Stressa mindre, inte skjuta på jobbiga saker, leva i nuet, uppleva mer, och följa mitt hjärta.

Den 23e december 2012 dog Alva Hägerå. Hon krigade mot cancern i flera år och hade hela tiden humöret uppe. Hon ville börja tillverka små änglar och sälja där pengarna oavkortat gick till Barncancerfonden. Änglar som är otroligt populära runt om i Sverige och som har dragit in flera miljoner till forskningen. Samma ängel fick följa med på bröstet hela vägen till Paris i somras.

Jag själv kände inte Alva, jag träffade henne aldrig. Men däremot har jag träffat hennes två fina systrar och lärt känna hennes föräldrar. Hela familjen var väldigt engagerade i Team Rynkeby förra året (2015). Jag har cyklat många gånger sida vid sida med hennes mamma, jag har till och med varit hemma hos dem utanför Herrljunga på cykellunch en vacker vårdag.

Hela Alvas historia är så vacker, så smärtsam och så känslosam. Dagen före julafton med start förra året kommer jag alltid tänka en extra tanke på Alva och alla andra barn som har drabbats av cancern. Inget barn ska behöva kriga mot den svåra sjukdomen.

Läs inlägget om Alva som blev otroligt populärt på Facebook förra veckan och delades över 170 gånger. Jag själv har inte skrivit inlägget på Team Rynkeby-bloggen, det har vår lagkapten Tobias gjort. Men jag publicerade det på vår Facebook-sida och jag är så glad över att alla sprider så mycket kärlek och omtanke.

Det är precis därför, alltså för en som Alva som jag är med i Team Rynkeby ett år till. Förra året gick jag med för att jag ville cykla, i år gör jag det för barnens skull!

Den 28 december varje vinter är min dag. Jag älskar att fylla år just då, även att det kanske redan är fullt upp under den här tiden på året. Men det är något visst med det ändå. Det är absolut supersvårt att önska sig något i present, eller för den delen ge mig något (det måste vara lättare att ha lite längre i mellanrum). Det är tanken som räknas och inget ska köpas för att man ska ge bort något. Något sådant fick jag inte i år heller. Det jag hade önskat mig var någon upplevelse och det fick jag i lördags.

Hela förmiddagen idag spenderade jag tillsammans med Julia och hennes Albin på Prison Island som fångar. Vi skulle klara av så många celler vi kunde på tre timmar. Go Banana! Det var vårt teamnamn och när vi var alldeles klara efter dem timmarna hamnade vi topp tre på High Score och det är vi nöjda med. Alltså vilken otroligt rolig förmiddag vi hade tillsammans. Som vi kämpade i både dem fysiska och i dem taktiska cellerna. Det var nästan samma celler som sist jag var där för väldigt många år sedan men med lite uppfräschning, så vissa kom man verkligen ihåg hur dem var. Det var riktigt roligt och jobbigt ändå!

Sen åkte vi hem för att äta lasagne med mormor och morfar, till dessert gjorde jag Gino på banan, hallon, apelsin, kiwi och vit choklad. Det är min favorit just nu.

I present fick jag väldigt många böcker som jag gärna ville ha, jag fick en fruktkorg (perfekt present enligt mig) och pengar, sen fick jag förmiddagen på Prison Island också.

Det blev en väldigt lugn och skön dag, med äventyr och god mat tillsammans med familjen. Precis så som jag ville att den här måndagen skulle bli. Älskar alla hälsningar och tackar så mycket för dem. Ikväll ska jag ta det lugnt framför datorn eller en bra film.

Ha en fortsatt happy monday!

I lördags gjorde vi något som jag knappt aldrig har gjort, eller i alla fall inte på annandag jul (fast det kändes som en höstdag). Vi åkte långt in i skogen, till en liten sjö och grillade korv. Vi tände en brasa, njöt av naturen och lugnet. En del av släkten följde med och det gör mig så glad. Jag hade önskat mig upplevelser i julklapp och det fick jag, men jag önskar mig även det i födelsedagspresent. För upplevelser blir minnen, som faktiskt bevaras.

Den här utflykten var ganska spontan och alldeles underbar, utan några som helst krav. Det var mitt sätt att fira min födelsedag på med släkten, för när mörkret lagt sig och tårna började frysa av minusgraderna åkte vi hem för att äta tårta.

Typisk bra dag eller riktigt bra dag! Det kommer jag sent glömma och jag är så glad över att få umgås med alla nära, att dem ville följa med på äventyr för att fira min födelsedag. Jag tycker annars att det alltid är otroligt mycket att fira den här tiden på året, med födelsedagar och högtider. Lite som att man äter hela tiden. Så det här var en alldeles lagom aktivitet.

Jag fyllde dock inte år i lördags, utan idag är den stora dagen. En dag som jag också kommer att tillbringa tillsammans med dem jag tycker om. Vad det blir för mat och aktiviteter har jag i stort sätt bestämt. För i år ville jag ha en fin födelsedag med roliga aktiviter. Dem brukar inte riktigt bli det, med tanke på allt som händer kring jul, nyår och mellandagar. Energin brukar inte vara så hög just nu. Men min artonårsdag inledde jag med längdskidåkning (den skidåkningen kommer jag aldrig glömma för det var bara is i spåren), 2013 var väldigt lugn och förra året firade vi en hel helg med hela släkten.

Lika mycket som vi har skapat traditioner den 24e har vi några den 23e också, eller egentligen finns det en hel del utspridda under hela december. Men för att inte vara så ”insnöad” försöker jag skapa nya, lyssna på andra och göra på vårt eget vis från år till år. I år såg dagen före dopparedagen i alla fall ut såhär…

Äntligen kunde jag känna att jag var ledig. Jag hade ju egentligen varit ledig i 1,5 vecka, men eftersom hela förra veckan var fullproppad med aktiviteter och likaså början på den här veckan kunde jag äntligen pusta ut för någon timma. Jag var helt ensam under förmiddagen och bara hade Clara-tid. Sen när syster kom hem bakade hon julgodis på löpande band och jag förberedde maten som skulle vara på kvällens julbord. Vi har dem senaste åren ätit hemlagat julbord den 23e, i år hade vi även bjudit in mormor och morfar. Det här med julbordstraditioner vet jag inte om vi har haft några, en sak är säker att vi inte äter det på julafton i alla fall.

Favoriten är julskinkan, så jag griljerade vår fjärde julskinka för december. Men det fanns även lax i olika former, köttbullar, prinskorvar, sill, omelett, rödbetssallad, Janssons frestelse och ägghalvor. I princip dem saker du kan hitta på alla julbord (skulle jag gissa på). Både blandat med färdigköpta varianter (läs köttbullar) och hemgjorda saker (läs Janssons). Jag slängde ihop en grönkålssallad och stekte brysselkål för det var jag sugen på, två helt nya utmanare på julbordet. Sen var vi lagom mätta till Bingolottos uppesittarkväll.

Alltså hur underbar är julen? Jag fullkomligt älskar julen, december och vintern. Jag tycker att julafton är otroligt mysig och jag brukar alltid få lite blandade känslor när den är över. För jag vill verkligen inte att julen ska ta slut, eller december. Jag vill inte att det ska bli nytt år och börja om från början igen. Men samtidigt är dagarna efter så ledigt härliga. För även om jag har minskat på stressen i år, alltså verkligen inte tolererat julstress och släppt både på krav och traditioner känns det som man inte kan pusta ut förrän juldagsmorgon (som i vårt fall alltid är en lugn dag). Sen tar det ju inte slut där, för det är fortfarande jul hos mig och snart är det kalas och om en vecka är det 2016. Allt gott på en och samma gång.

Julfrukosten på julaftons morgon följdes inte av att farmor och farfar kom på julfika i år, som dem alltid brukade göra. Istället tog vi det lugnt och förberedde inför eftermiddagen för att placera oss i mormor och morfars soffa lagom till Kalle. Vi har aldrig julbord på självaste julafton (man äter ju otroligt mycket ändå), därför kör vi på lutfisk och ananasgröt till dessert (ris à la Malta fast med ananas). I år jobbade pappa hela dagen, så när han började sin ledighet var det julklappsutdelning.

Jag fick i stort sätt allt det jag hade önskat mig, både i min vetskap och som överraskning. Och det blev nästan inget paket som var köpt bara för att, vilket glädje mig. Jag har aldrig fått så få paket och även att det är roligt att öppna, är jag riktigt tacksam för att det inte blev fler eller andra onödiga paket jag ändå skulle glömma bort. Jag fick träningstights, ett besök på relaxen, sängkläder, lotter, pengar, en bioupplevelse, underställ och en bok. Alldeles lagom!

Sen bar det av till Örserum för att fira resten av kvällen med faster och kusinerna, som har blivit en senare tradition.

Julafton var underbar på alla sätt och vis, jag kanske inte hade den där ”känslan” som man förr hade på julafton. Men jag tänker att det förändras från år till år och ju äldre man blir (jag har lärt mig att ta vara på den känslan man faktiskt får för tillfället och inte jaga efter någon annan). Att det faktiskt har gått ett helt år sedan förra julafton är också helt otroligt, men jag accepterar och försöker att inte tänka på det för mycket. Julen är bäst oavsett hur den blir, eller vad man gör den till (fast jag hade gärna önskat mig lite snö). Att umgås med nära och kära placerar sig absolut i topp.