Det som stoppar mig

Motivation, Träning

Igår kände jag knappt igen mig själv, likt dem senaste dagarna. Men igår var verkligen värst. Jag kände mig otroligt lat, alltså lat i allt jag gjorde, eller rättare sagt så gjorde jag i princip inget eftersom jag inte orkade göra något. Jag satt länge stilla på stol och gjorde precis ingenting. Samtidigt var jag ofokuserad och riktigt omotiverad till allt. Som jag sa igår, jag ville inte jobba, jag ville inte träna, jag ville inte gå till affären, jag ville inte sitta vid datorn, jag ville inte blogga, jag ville inte kolla på film, jag ville inte slösurfa på mobilen, jag ville inte göra någonting! Jag hade ingen energi kvar. Lite kan kanske berott på att jag visste vad som väntade hela eftermiddagen, just jobb utomhus i bassängen i spöregn och 11°C värme (eller kyla kanske man säger). Förra onsdagen var hemsk, jag frös från första timmen och när jag kom hem var jag blå hela jag. Jag hade nog det i baktanken.

Men jag skrattade en hel del igår och det kändes så härligt. Jag tror att jag har skrattat lite för lite den senaste tiden. För det var underbart igår. Dock vet jag inte vad jag skrattade åt, men det är en annan femma. Jag somnade på kvällen och bestämde mig för att idag är en ny dag, med nya tag. Idag ska jag inte vara lika lat, inte lika omotiverad och jag ska försöka tränga bort rastlösheten. För även om jag ville träna, blogga eller annat igår så kom jag aldrig dit, för jag orkade inte. Och det var inte roligt!

Så nu ska jag försöka att inte hitta på några ursäkter för allt idag. Här kommer mina vanligaste ursäkter till att jag ofta ställer in träningen för dagen. Bortsett från dem dagarna då jag har kommit in i ett flow och har massor av motivation, kanske till och med får till ett spontan-träningspass. Eller dem gångerna då jag har bestämt med någon annan, så som cykelträningen med Team Rynkeby eller som i morgon när jag ska vandra med några vänner. Då ställer jag ALDRIG in!

#1: Det jobbigaste med att träna är klädombytet… att först ha vardagskläder, byta om till träningskläder, av med träningskläderna för att duscha, på med vardagskläder igen.

#2: Att behöva duscha hela tiden. Jag älskar att vara ren, men jag ogillar att duscha, lika så ogillar jag att vara smutsig. Ekvationen går inte riktigt ihop.

#3: Vädret är inte som jag vill att det ska vara. Egentligen borde det inte vara något problem, det är bara att anpassa träningen efter vädret. Jag gillar att cykla i sol och att springa i regn. Men vädret lyckas aldrig vara så som jag vill ha det, antingen för blåsigt, för regnigt, för soligt (knappt hänt i år dock), för varmt, för kallt osv.

#4: Maten! Det går bra att cykla direkt efter mat, men att springa är en planering i sig. Min mage klarar inte av att springa för nära efter maten, därför måste jag låta det gå någon timma och då har jag nästan hunnit bli hungrig igen, eller så har jag hittat något annat att göra. Det är det jobbigaste med löpningen!

#5: Annat som hägrar, så som ett bra tv-program jag vill hinna se innan jag ska sova för natten. Eller en tvserie jag måste bara se. För det är ju betydligt härligare att kolla på film i sängen, med en chokladbit än att ge sig ut “mitt i natten” för lite träning. Eller??

#6: Jobb. Att jag har massor av jobb som ska avverkas den dagen. Det jobbigaste är att dagen efter kommer det ännu mer jobb och om jag tänker lika den dagen kommer det gå många dagar innan jag kommer iväg på träningspasset.

#7: Tiden på dygnet. Jag har mina rutiner om dagarna och helst vill jag att dem flesta dagarna ska se ut på det viset (kontrollbehov jag vet!). Vilket gör att när jag kommer hem om kvällarna, efter jobbet ska jag äta och eftersom klockan redan är sent från början känns det som om jag i sådana fall tränar “mitt i natten”, samt att jag är ganska trött. I själva verket är klockan kanske 22-23. Eller på morgonen, men eftersom jag gillar att vara vaken på kvällarna gör det svårt att ta mig upp tidigt för träning. Det är jobbigt att gilla kvällarna och gilla de tidiga morgnarna!

Men så fort jag har lyckats bekämpat punkterna ovan och kommit iväg på träningspasset så älskar jag det! Jag älskar även känslan efteråt, jag måste bara intala mig själv innan att jag älskar det både under tiden och efter ett pass. Är det bara jag, eller känner du igen dig på någon punkt? Kanske du har ett tips till mig?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *