Hejdå efter 5 år

Allmänt

Jag hade en magisk cykelvecka till Paris, har nog aldrig skrattat så mycket. Älskar att cykla. Efteråt semestrade vi en vecka i Frankrike. Under tiden har jag kommit på hur mycket jag älskar livet. Och därför vill jag leva livet fullt ut, med allt vad det innebär där jag är just nu. Inte där någon annan är eller i mina drömmar. Jag vill uppleva mina drömmar istället. Så därför har jag bestämt mig för att sluta blogga, jag vill vara ännu mer i nuet. Inte i mina minnen och inte i framtiden.

Jag har ställt mig frågan tidigare, men har inte vågat släppa taget. Nu kan jag släppa taget, jag är redo. För livet är så mycket mer än online-världen. Trots att bloggen har gett mig otroligt mycket tillbaka – utveckling, erfarenhet, kunskap, kreativitet, fotointresse och vänner etc.

Jag vill ut i den riktiga världen istället. Jag vill testa mina vingar, jag vill träna, jag vill uppleva, ha kul, skratta, umgås med vänner och känna en ro i kroppen. I ganska exakt fem år har jag bloggat. Det var i samma veva som livet tog en stor vändning. Jag är redo att släppa taget, jag är redo att ge mig på nya utmaningar. Men jag vill inte lägga tid och energi på något som inte längre ger mig så mycket mer än stress för tillfället.

Så hejdå och tack för att ni funnits där! Äventyren slutar inte, häng med på tex Instagram istället.

Kom ihåg, du är bäst! Du kan allt om du bara vill, låt ingen bestämma över vad du ska göra och skit i vad andra tycker. Du är perfekt! ♥

clara_tr1

Torsdag i Götlaborg

Allmänt
Sommarutflykt till Göteborg

Igår spontanåkte jag till Göteborg för att njuta av sommaren och umgås med min vän Elin. Jag tog morgonbussen dit. Sen cyklade vi på vanliga cyklar (helt annan grej än att racercykla) till Delsjön för en ljuvlig promenad runt sjön med picknick på filten vid vattnet. Vi gick, vi pratade, vi njöt, vi skrattade och vi bara fångade dagen.

Det bästa med sådana här dagar är att man bara släpper allt annat och njuter av det som finns hos en just vid tillfället. Vi var ute i det ljuvliga sommarvädret hela dagen, vi åt gott och vi rörde på oss. Otroligt vackra intryck.

Sen fortsatte jag min vandring mot centralstationen och åkte bussen hemåt, mitt i natten. Ett riktigt roligt äventyr med över 20 000 steg, massa skratt, känslor, upplevelser och vänskap. En äkta sommartrip.

Uppladdningen inför Vätternrundan

Ikväll går starten av årets Vätternrunda och jag ska traditionsenligt gå upp på Brahegatan i Gränna och heja på de första cyklisterna. Innan dess ska jag försöka få ordning på min cykel som inte riktigt spelar med oss. Jag ska spinna loss benen någon mil. Jag ska äta massor av god mat – typ pannkakor. Jag ska ta det lugnt och njuta av ledigheten. Jag är i alla fall fulltankad med energi från igår. Hoppas hoppas hoppas Vätternrundan går som jag vill. Att tiden blir ett personligt rekord, att jag får min femårsmedalj och att jag har kul.

Och lycka till alla ni som kör!

goteborggoteborggoteborggoteborg

Spontana tankar just nu

Allmänt

Spontana tanke nummer 1: Varför anmälde jag mig till Borås triathlon istället för traditionsenliga Tjejvättern i höstas? Jag är suuupernervös inför morgondagens triathlon. Visserligen “bara” en halv Ironman, men jag har inte simmat på hela våren. Våtdräkten är för stor eftersom jag har cyklat för mycket. Cyklingen är megabackig. Det kanske ska regna. Sen ska jag springa en halvmara på det. Dessutom vet jag inte om kroppen är helt kry? Jag försöker sänka pressen och förväntningarna på mig själv genom att ha som personligt mål att inte komma sist.

Spontana tanke nummer 2: Kommer jag orka prestera på Halvvättern på söndag också?

Spontana tanke nummer 3: Vätternrundan är redan nästa lördag och jag är en av två ledare för klungan. Kommer jag orka cykla så snabbt som sub9? Hashtag #JÄTTENERVÖS

Spontana tanke nummer 4: När vi i Team Rynkeby ska cykla till Paris – ska jag cykla Gränna till Göteborg eller ska jag ta bussen som de andra?

Spontana tanke nummer 5: Idag besökte jag frisören för att få en härlig, kortare sommarfrisyr. Sen åkte jag till Taberg för sponsorvård hos Hagab med teamet. Grillat & choklad fick vi. Älskar när dagarna är unika.

Spontana tanke nummer 6: Påminn mig i sommar när det är slutet av ansökningsperioden för att vara med i Team Rynkeby 2018 – att jag INTE får skicka in en ansökan igen. Jag har gått på den “niten” två gånger om nu och 2017 var eller är det sista året jag är med. Oavsett hur mycket jag älskar det!

Spontana tanke nummer 7: Nationaldagen i tisdags var nog den bästa jag varit med om. Långcykling med teamet, fika, cykellycka, skratt, grillkväll, jordgubbar och ännu mera skratt. En heldag med bästa teamet. Älskar livet sådana dagar. Kom nog på att jag aldrig pratat så mycket som jag gjorde den dagen heller, vilket både är härligt och jobbigt. För känner inte riktigt igen mig själv i den rollen?

Spontana tanke nummer 8: Jag är inte så bra på det här med vilodagar.

Spontana tanke nummer 9: Vänner, familjen & släkten är underbart.

Spontana tanke nummer 10: DET ÄR SOMMAR NU!

ow3

Sommarvärme

Allmänt

Förr om vårarna brukade jag känna mig lite nere. 2016 däremot var jag typ high on life under våren, det var verkligen den bästa tiden i mitt liv kändes det som. I år känns det som om jag är ännu mer high on life. Flera gånger i veckan upplever jag #lovelife-moments. Jag älskar det! Livet leker.

Det här grundas mest på hur jag själv mår och vad jag gör. Som nu vill jag bara cykla mest hela tiden. Vilket jag också gör, känns det som. Jag är tacksam för att jag har möjligheten till det och att jag faktiskt kan göra det så pass mycket som jag gör. Jag är inte så hård mot mig själv heller och gör sådant jag känner för att göra – dessutom försöker jag att inte stressa.

Solbränna och cykelbränna

Däremot har inte vädret i vår varit det roligaste. I fredags snöade det och igår kom sommarvärmen med typ 25°C. Vädret kan liksom inte vara lagom. Och klantiga jag trodde jag klarade 2h cykling i solen igår. Men det resulterade i en otroligt vass cykelbränna som jag kanske inte ska vara speciellt nöjd över. För det sved och hettade rätt rejält på armarna igår kväll. Men jag har förhoppningsvis lärt mig att solkrämen alltid ska vara på. Jag som var nöjd över att jag klarade en hel vecka på Mallorca och det enda jag brände var handryggen.

Men cykelturen igår var ljuvlig. Första rundan i kortkort, alltså tshirt och shorts. Vindarna var varma och jag cyklade lugnt med pappa. Efter ett tag blev jag hungrig och det enda jag kunde tänka på var att jag ville ha pannkakor, med grädde och jordgubbar till lunch när vi kom hem. Så fick det bli, vi premiäråt ute.

På kvällen var jag på Stadsparksvallen med Team Rynkeby för att se min typ livs första fotbollsmatch, när J-Södra spelade. Fast uppdraget var att samla in pengar till Barncancerfonden. Kvällen var i alla fall ljuvlig och när jag kom hem fick jag grillat till middag.

Morgoncykling med Öster Cykel

Cykelaffären Öster Cykel har under fyra fredagar bjudit in till morgoncykling i fart-efter-kamrat-tempo. Jag har varit med på tre av dem, men nästan alla gångerna har jag varit ensam tjej (var är alla tjejer?). Idag när jag stack iväg på cykeln vid 05 kände jag på mig att det skulle bli en bra dag. Vi var nog nästan tjugo cyklister som tog oss an typ alla backar man kan hitta i Jönköping (kändes det som). Rundan var slitig och jag fick kämpa för att orka med – men jag orkar med. Jag tillåter mig själv att bli trött, för jag transportcyklar ju till och från den rundan. Dessutom får man inte så många sovtimmar innan heller, när klockan ringer vid 04. Det är i alla fall riktigt roligt, trots att det är en utmaning för mig varje fredag. Efteråt serveras det frukost där.

Uppladdningen inför Göteborgsvarvet

I morgon springer jag Göteborgsvarvet för tredje gången. Jag skulle gärna vilja få till ett personligt rekord. Men det ska bli varmt, vilket inte är min styrka. Den här gången har jag testat en ny uppladdning. Att se det som ett träningspass. Därför har jag kört på som vanligt med cyklingen i veckan och likaså med maten. Inga konstigheter. Hela veckan har jag haft en enorm energi, nästan att jag inte känt igen mig själv. Energin har jag försökt göra mig av på cyklingarna, så passen har varit rätt hårda. Vi får helt enkelt se om benen orkar med i morgon, för just nu är både jag och benen trötta. Dessutom har jag inte löptränat speciellt många mil i vår, men i tisdags sprang jag och då gick det riktigt bra. Jag håller tummarna för samma flow i morgon. Om den här metoden var lyckad får vi se.

Det kommer i alla fall bli en bra helg i Göteborg har jag bestämt.

bi
Äntligen kom sommarvärmen

sommarvarme
Jag kan leva på pannkakor… för alltid

jsodra
J-Södra mötte Djurgården igår kväll

morgunhaniMorgoncykling med grabbarna i morse

Otroligt starka ben

Allmänt

Det bästa med att det är måndag är att veckan börjar om på nytt och jag alltid har massvis med energi från helgen när jag vaknar. Det sämsta med att det är måndag är att det känns som en omstart varje gång. Allt finns framför en, inga mil samlade, inga träningstimmar samlade, inga uppgifter är avbockade eller någonting. Nystarter som kan vara riktigt sega.

Men idag är jag rätt nöjd över att det är måndag, faktiskt. För jag tror det här kommer bli en bra vecka, likt mina två senaste veckor. Kanske inte lika mycket cykling. Men utmaningen den här veckan kommer bli att just få till cyklingen – trots allt annat som händer. Helst av allt vill jag även få till bra löpning, komma igång med simningen igen och riva av ett styrkepass på gymmet. Men efter att ha planerat får jag nog nöja mig med cykling och löpning, resten får bli utmaning för nästa vecka. Man vet dock aldrig vad det är som triggar igång mig.

Motivationen är i alla fall tillbaka tycker jag. Benen är otroligt starka också. Och när man har ett flow, det går riktigt bra, då får man en boost och blir gladare. Mallis-veckan har verkligen gett utdelning i benen. Nu är det bara att trampa på för att utvecklas ännu mer och fånga ännu mer cykellycka. Benen har inte svikit mig en gång på senaste tiden.

En personlig utmaning förra veckan

Jag hade som ett litet mål att samla ihop 50 mil på cykeln förra veckan. Jag tänkte att om jag kan cykla över 70 på Mallorca, då borde det gå med 50 på hemmaplan. Men cyklingen i början av veckan blev inte som planerat och jag hamnade efter. Så det fick jag ta ikapp i helgen istället. Med tre otroligt bra rundor. I lördags var den bästa i år (i Sverige), vilken lycka. Vilken klungkörning och behagligt väder. Igår rev jag av min längst för säsongen, drygt 20 mil – för jag hade ju inget bättre för mig och det var perfekt cykelväder. När jag kom hem sprudlade jag av glädje.

Cykelsäsongen kom igång sent i år, efter kyla och förkylningar. Vädret har varit långt ifrån optimalt, i alla dess slag. Men jag har inte gett upp, jag har istället bara velat mer. På mina sex cykelveckor är jag uppe i 240 mil och det är jag överraskande nöjd över. För det är högre än min plan och då brukar jag sätta mina utmaningar rätt högt ofta. Nu gör vi vecka 20 lika bra som 18 och 19!

bolmen

Cykelpremiär

Allmänt

Idag har jag äntligen cyklat! Vilken otroligt lycka och vilken glädje. Jag har länge väntat på detta ögonblicket. Många cyklister cyklar året runt, själv cyklar jag bara under sommarsäsongen. Så nu var det ett halvår sen jag gjorde det senast. Då var jag en aning trött på det efter 600 mil, nu är jag otroligt pepp på det. Jag vill ut och fånga massvis av cykellycka.

Cykelpremiären drog ut på tiden

Jag visste också att när jag ställde in cykel över vintern, kunde jag inte cykla på den utan att göra en totalrenovering. Pappa har mekat otroligt mycket med den de senaste veckorna. Jag har hjälpt till och försökt förstå mig på hur allt fungerar, köpt delar efter delar. När vi hade fixat allt upptäckte vi mer saker som behövde bytas och vissa saker redde vi inte ut själva. Då tog jag hjälp av Öster Cykel.

Men nu så är den så gott som ny, snart är det bara ramen kvar som är original eftersom jag har cyklat för många mil på den att många delar har blivit utslitna – trots att jag tar hand om den, tvättar den och har en pappa som sköter om den otroligt skarpt. Idag fick det bli en kortare solskensrunda som årets något sena cykelpremiär. Nu är jag glad hela kvällen.

Spinningsäsongen är över

I torsdags körde jag sista vinterspinningpasset med Team Öster Cykel, i lördags avfirade jag spinningsäsongen med 12h. Jag ska bara leda två fredagspass på ÖIK också innan jag skippar spinningen helt. Visst att spinning är roligt samt bra träning under vintern, men nu vill jag bara cykla ute. Det är ju det jag älskar.

Vårkänslor i luften

Nu är det alltså vår på riktigt. Jag har ställt in mig på det i alla fall trots att det lovas skitväder fram till helgen. Våren har redan visat sig, förra veckan var jag ute och gick i solen. Några andra stunder de senaste dagarna har jag suttit ute och jobbat. Jag har nämligen inte speciellt mycket tid just nu. Dagarna den senaste veckan har varit sinnes, som förra onsdagen när jag hade två tentor i två olika städer och jobb i en tredje stad, sen landade jag i soffan helt slut. Men nu är det bara att hålla ut två dagar till, intalar jag mig själv. Sen ska det värsta vara över hoppas jag.

Jag är otroligt stressad, även att jag tvingar mig till att ta vilopauser – i söndags tog jag en vilodag och gjorde ingenting. Jag vet inte riktigt hur jag ska ta kontroll över situationen eller vad jag behöver. När jag pluggar och jobbar blir jag stressad över att jag inte tränar. När jag väl tar mig tid till att träna, blir jag stressad över allt plugg jag måste göra och som väntar på mig.

Jag tänker att det är bara att kämpa lite till. Hela lördagen med spinning var verkligen något jag behövde, då tänkte jag verkligen inte på något annat än att just vara där. Nu längtar jag otroligt mycket efter helgen också, för då ska jag vara ledig på riktigt och åka på träningsläger med mina Rynkeby-vänner. Jag ska cykla massor! Det är nog vad jag behöver.

cykel2

Sälen 2017

Allmänt, Livet i Sälen

Jag har haft världens härligaste semester i Sälen. Jag har varit mer än ledig, vilket jag verkligen behövde. Jag har åkt massor med skidor, även om jag hade kunnat åka ännu mer. Grymmaste veckan.

En supersmarrig semla på fettisdagen

Förra söndagen åkte hela familjen med faster och farbror till Tandådalen i Sälenfjällen. Sist vi var i Sälen, var 2014. Under måndagen var det Öppet spår som gällde för min och pappas del. Även om jag hade sett fram emot Vasaloppet, såg jag ännu mer fram emot utförsåkningen. Jag kan vara den som är i backen från öppning till stängning. Men eftersom jag inte mådde speciellt bra även på tisdagen tog jag den som en vilodag, vi spelade sällskapsspel och vi åkte till Sälen by för att inhandla semlor. Det var ju fettisdagen och jag åt den godaste semlan.

På onsdagen var det äntligen dags för skidåkning. Jag älskar verkligen att åka utför, det är livet. Men vi började lite lugnt eftersom kroppen fortfarande inte var helt pigg och eftersom jag hade fruktansvärt ont i mina tår. Men efter de timmarna blev jag som en ny Clara, pigg och glad. Inget kunde stoppa mig.

Jag älskar snö

Har jag sagt att jag älskar snö? Det gör jag i alla fall och strax innan skymningen kom stack jag ut i den orörda snön i naturen och pulsade i den över halvmeter höga lössnön. Det var häftigt och riktigt roligt. På vägen ner mot längdskidspåren som var målet med min lilla tur gick det ganska enkelt, men på tillbakavägen var det uppför och sjukt jobbigt. Jag och syrran hjälptes åt för att ta oss hemåt igen. En sträcka på kanske hundra meter, tog över en timma tur och retur (inklusive lite fotostopp och skratt). När vi var hemma igen var vi lagom svettiga.

tandadalen

Under torsdagens skidåkning åkte vi i Tandådalen och i Hundfjället. Det var mycket snö och temperaturen var rätt hög att det blev stora vallar i de populära backarna framåt eftermiddagarna. Jag och pappa köpte pannkakor till lunch och sedan orkade vi skida ända till kvällsåkningen. Idag var det “Smålands nationaldag” också att det blev tårta till efterrätt. En mycket härlig torsdag.

Sista dagen i backen

Syrran sa att hon skulle vara först ut i backen på fredagen, det var hon inte. Men vid tiotiden stod vi i liftkön, idag började vi i Östra Tandådalen för att förflytta oss bort mot Tandådalen och senare till Hundfjället. Solen strålade, himlen var klarblå. Det var en magisk dag. Framåt eftermiddagen kom dimman krypandes. Men det var många som hade sportlov att liftköerna var långa. Efter att vi hade grillat korv till lunch körde jag och pappa fram till stängning. Jag älskar backar där jag kan utmanas. På slutet hoppade jag och lekte i Tandådalens Snowpark. Lycklig blev jag igen.

Jag älskar fjällen, skidåkning och snö. När det var lördag ville jag inte åka hem. Jag ville stanna kvar mycket mycket längre. Men jag är glad för vad veckan hade att bjuda på. Låt det hända snart igen.

salensalen

Coaching triathlon

Allmänt
Jag hade Jojje Borssén som coach

När jag bestämde mig för att anmäla mig till Ironman Kalmar och därmed rikta in mig på triathlon sommaren 2015, tänkte jag att jag hade kapaciteten för att klara av ett års träningsresa själv. Men helst av allt ville jag ha en coach som kunde ge mig mer kunskap gällande triathlon. En sport som var alldeles ny för min del. Jag visste hur man simmade, hur man cyklade och ungefär hur man sprang. Men inte på en och samma gång.

Jag hoppade på ett projekt som Jojje Borssén startade upp. Jag hade han som coach från september 2015 till februari 2016. Sen bytte han koncept på coachingen och gick ihop med Jonas Colting. Även att jag verkligen gillade Jojje och dessutom gillar Jonas träningsfilosofi var inte det nya konceptet något jag var ute efter.

Sedan bytte jag till triathleten Andreas Lindén

Jag kom i kontakt med triathleten Andreas Lindén, som arrangerade ett träningsläger i Borås samma helg som jag ändå hade vägarna förbi Borås. Jag ville vara med, jag ville skaffa mig mer kunskap från flera olika parter. Jag blev nyfiken på hans sätt att coacha. I flera dagar övervägde jag om jag skulle sluta med Jojje och byta till Andreas. Till slut bytte jag. Ett beslut som var otroligt svårt för stunden. Ett beslut jag aldrig har ångrat i efterhand.

När jag tog beslutet om att anmäla mig till Ironman den där sommaren har min träningsfilosofi ändrats en hel del, framförallt tankesättet, min kunskap och hur jag prioriterar i vardagen. Om första halvåret byggde på att komma in i träningsrutin, där det mentala spelade en stor roll. Dessutom var jag inne i den stressigaste perioden jag någonsin befunnit mig i och var skadad i mina fötter.

Det blev som en nystart vid den här tidpunkten förra året

På något sätt blev det en nystart när jag började med Andreas, även att jag hade byggt upp en ganska bra grund att stå på. Hans träningsscheman var varierade, roliga och peppande. Jag blev otroligt motiverad. Jag har aldrig varit så motiverad. Jag har aldrig tränat så fokuserat för ett mål.

Från att planera in träningsdagar i kalendern var jag tvungen att bromsa mig själv med att istället planera in vilodagarna. Jag förändrades helt, jag prioriterade annorlunda och jag älskade perioden från februari fram till tävlingen i augusti. Jag utvecklades och jag såg resultat. Allra mest förvånad var jag över hur snabbt jag sprang (för att vara jag) på Landsjön runt förra året. Eller hur både fysisk och psykisk stark jag kände mig.

Jag har drömt om Ironman Kalmar i flera år

Jag hade i många år sagt till mig själv att jag innan byter åldersgrupp vid 25 år, ska jag ha genomfört minst en Ironman Kalmar. Vilket jag lyckades med förra året. Men det blev inte riktigt vad jag och Andreas hade planerat för. Mitt första mål var att jag bara ville ta mig runt, men sen byggdes ett tidsmål upp eftersom jag utvecklades. Jag ville inte längre bara ta mig runt, jag ville göra det bra. Men i och med att jag skadades igen, fick jag ändra mitt fokus väl på tävlingsdagen. Jag gjorde den där dagen till en magisk upplevelse istället och nöjdheten var i att jag tog mig hela vägen till mål, trots bristningen i vaden. Något jag inte hade trott bara dagen före start, när jag fortfarande haltade.

Senare i augusti förändrades väldigt mycket i mitt liv på olika fronter, men framförallt åkte jag på en lång rehabilitering. Jag var dock helt säker på att jag 2017 skulle komma tillbaka till Kalmar och göra det jag egentligen skulle gjort redan förra året – gå i mål på elva timmar. Nu vet jag hur det är, jag vet vad som krävs och jag har väldigt mycket mer kunskap om träning idag än för bara något år sen.

2016 var helt fantastiskt

Hela förra träningsåret var fantastiskt och så som jag vill att mitt liv ska vara. Jag älskade livet. Jag ville vara en tränande person, det vill jag fortfarande. Året bjöd på över 550 träningstimmar och nästan 600 cykelmil runt om i Europa. Det är otroligt mycket mer än vad jag hade satt upp som mål för året. Dessutom otroligt häftiga uppleveser. Hela 2016 fram till september var upplevelsernas tid. Som jag älskade det. 2o16 var minst sagt ett aktivt år! Många bra beslut tog jag också.

Ett år med Andreas som coach

Just nu har jag haft Andreas som coach i nästan exakt ett år. Ett år som har gått otroligt snabbt. Jag kan inte riktigt fatta hur snabbt egentligen. Hur mycket jag har gjort. Hur mycket jag har utvecklats.

Idag är jag inte alls lika aktiv i vardagen, tycker jag själv. Jag vistas mycket sittandes inomhus, även om jag hade önskat mer natur och upplevelser. Men det är en period till, sen när våren kommer ska jag se till att det blir ändring på allt igen.

Gnistan och motivationen till prestation är inte riktigt lika stark

Jag köpte en triathloncykel förra våren för att köra sådär snabbt på Ironman, men jag blev inte alls kompis med den och körde på linjecykeln istället. I år har jag bestämt mig för att sälja den och lägga allt fokus på landsvägscykeln, redan från start. På det viset sänker jag stressen också. Jag vet vad jag ska prioritera, jag vet hur processen går till. Jag måste bara göra det jag ska göra, eller det Andreas säger till mig att göra. Förra året hade jag en högre coachingnivå, men nu har vi ändrat lite och anpassat det mer efter mig och min vardag. Något som känns bra för mig, även om det inte är nyhet längre. Ibland funderar jag på om jag blir så motiverad till massa saker för att det är okänd mark för mig – jag är nyfiken på att utforska!

Jag har tappat lite motivation, men jag håller på att bygga upp den. Något jag tror kan ha att göra med att det inte längre än första gången jag gör den här resan. Men jag vill det här och om det nu blir sista gången i Kalmar på ett tag vill jag prestera. Framförallt vill jag vara hel, utan några skador.

Det känns som jag inte riktigt är i samma form som förut

I tanken känns det som jag är i sämre form än tidigare, och det kanske jag är om jag jämför med formen jag var i i somras – före skadan. Men jag är mycket längre fram än var jag var vid samma tidpunkt för ett år sen. Vilket betyder att jag kan kämpa för att bli lika bra igen eller bättre. Även om jag just nu inte riktigt ser mig själv som en tränande person. Idag har jag dagar jag sitter helt stilla och bara jobbar eller pluggar. Eller tanken om att jag knappt har simmat på någon månad.

Men jag är lugn och jag är glad över att jag har Andreas som hjälper mig att planera för sommarens olika lopp. Kika gärna in på hans hemsida om du också är intresserad över att ha en coach.

En full fart-vecka

Allmänt

Jag har en vecka som kommer gå i full fart, framför mig. Jag känner det på mig eftersom min att-göra-lista är otroligt full. Med extra jobb, styrelsemöten och studier. Och också eftersom jag vill jobba och plugga ikapp nästa veckas semester i förväg.

Nu i helgen har jag redan försökt vara lite före i schemat, samtidigt som jag har försökt få in vilotid och egentid. Jag har kollat på när Stina Nilsson tog guld, igår hade vi Mellomys och idag gick jag till gymmet för en timmas styrketräning.

Det är inte många dagar kvar till Öppet spår

Jag är redo för fullt fokus i några dagar till för att på lördag kväll ta semester i drygt en vecka. Jag har inte riktigt förstått att jag redan på måndag, om en vecka ska ge mig på Vasaloppet igen. Eller Öppet spår. Förra året tog jag en paus från längdskidåkningen. För att hitta längtan igen, efter två år på raken när jag har brutit ganska tidigt in i loppet. I år har jag inte fått mycket skidträning heller, men jag har fått en helg på snö i Sälen och jag har tränat alternativ träning. Nu är det bara att plocka fram den mentala styrkan. För i år vill jag så gärna ta mig i mål igen. Oavsett vad det krävs och absolut inte på någon särskild tid.

I mål ska jag!

Efteråt ska jag försöka återhämta mig så mycket som möjligt för jag vill maxa fjällenveckan. Massvis av fysisk aktivitet, frisk luft och utförsåkning hela semestern. Det kommer bli så galet roligt, det har jag bestämt! Jag har även bestämt att jag kommer lämna allt plugg och jobb hemma. För att få en paus och stänga av hjärnan i några dagar. Hemma igen kommer jag tillbaka starkare och med ny energi, för att orka med hektiska mars månad.

gym

Jag är spinningledare

Allmänt

Sportlovsmåndag och jag hade tänkt göra den här måndagen till en riktigt Happy Monday. Det var längesen jag hade en sådan. Trots att jag inte har speciellt mycket sportlov, förutom att simskolorna har lov, känns det ändå som ett äkta sportlov i tanken.

När jag somnade igår kände jag mig otroligt nöjd, för jag antog min egen utmaning från i fredags om att försöka vara ledig. Att stänga av. Jag stängde inte av allt, men jag gjorde bara sådant som var lugnande för mig, lite jobb och lite fix, inte så mycket plugg. Helgen blev därför riktigt lugn och bra. Ron i kroppen började infinna sig.

Något annat jag är nöjd över är att jag fick till en bra träningsvecka, utan någon större ansträngning. En timmas träning varje dag. Det fick räcka, trots att jag mycket väl kunde har rört på mig mer än det och då framförallt med hjälp av vardagsmotion. Men en sak i taget.

Jag är spinningledare i Örserum

Jag körde fyra spinningpass, det var flera månader sen jag satt på cykeln så mycket. Och två av passen var mina egna. För numera är jag spinningledare i min cykelklubb – Örserums IK.

Just spinningledare har jag funderat ett tag på att vilja bli, men istället ansökte jag om att bli tränare i gymmet på Friskis & Svettis. Jag vet inte riktigt hur jag tänkte där? Det var hård konkurrens och få platser vi slogs om. Jag är nöjd över att jag faktiskt tog mig igenom hela den processen och tillslut snubblade på mållinjen. Såhär några månader senare insåg jag att jag har en del kvar att öva på när det kommer till styrketräning. Men däremot har jag insett att på instruktörscykeln för spinningpass, där passar jag bra.

Jag har fortfarande väldigt lite erfarenhet av att sitta på just instruktörscykeln, däremot har jag spinnat mycket i mina dagar så ifrån det har jag en hel del erfarenhet. Sen kan jag säga att när man själv är deltagare kanske man inte tänker på vilken musik som används, hur passet är uppbyggt och hur instruktören instruerar. Inte i detalj. Det har inte jag gjort i alla fall. Men ju mer och mer som jag har blivit intresserad över att en dag ta över rollen som instruktör försöker jag analysera, utvärdera och komma fram till något bra. Men det är ett nytt tänk. Förutom när jag har en bassäng framför mig, då gjorde jag samma resa för flera år sen.

Fredagsfysen före fredagsmyset

Jag har kört mitt spinningpass på fredagskvällar i en månad kanske och det var för att det saknades en instruktör för att det passet skulle bli av. Från början skulle det ställas in, men min fina familj sa “Men Clara, kan inte du köra?”. Bara sådär, utan att jag ens tänkt tanken. Den här gången blev jag pushad till att anta utmaningen. Jag tänkte efter i någon minut och sedan tänkte jag “varför inte?”.

Det var verkligen utanför min zon, jag är absolut inte lika säker och trygg som när jag instruerar simning. Men jag vet hur jag vill att ett spinningpass ska se ut. Sen kanske mina spinningpass är ganska stor skillnad mot de vanliga spinningpassen. För jag spinnar för att bli en bättre cyklist.

Så från att ha varit inhoppare på fredagar, blev jag tillfrågad om jag även kunde vara det på gårdagens söndagspass. Och visst att jag börjar känna mig mer bekväm på mitt fredagspass, men att byta dag, som dessutom var tio minuter längre – bara tanken på det var läskigt.

En ordentlig utmaning för mig

Men jag är otroligt glad över att jag hoppade på tåget när det rullade iväg, för det här behöver jag. Jag växer och det är otroligt nyttigt för mig. Jag är sjukt nervös varje gång, men de verkar gilla det i alla fall. Jag tänker att det viktigaste är att de får träna, för ett pass är bättre än inget – trots att jag är ny på instruktörscykeln.

När det kommer till min egen träning drabbas inte den av att jag är instruktör, snarare tvärtom. För passet är inte det lättaste, jag är nervös, jag måste kunna prata samtidigt och spinningsalen är liten men varm – jag är uppe i några slag från maxpuls varje gång. Utan att jag tänker på det. Det enda jag tänker på är hur jag ska instruera. En timma flyger iväg och känns som en minut. En härlig känsla med tanke på att under den tiden har pulsen utmanats en hel del. Nöjd och glad är jag!

I dagsläget vet jag inte hur många mer pass det blir, men jag tar det lite som det kommer. För som sagt är jag bara inhoppare, en nöjd sådan. Jag har ett 60 min pass och ett 70 min pass färdiga. Det svåraste var helt klart att hitta rätt och passande musik.

spinning