Hjulafton

Allmänt

Vilken söndag! Jag vet inte vart jag ska börja för hela dagen har varit underbar, varm och innehållit både nervositet samt glädje.

Tidigt i morse vaknade jag upp till spöregnet (tidigt enligt vintertid, normal tid enligt sommartid). Jag åkte till Team Sportia i Jönköping för att hämta upp min nya cykel. Alla i teamet fick sin Rynkeby-cykel och efteråt var det genomgång av alla funktioner och underhållning av cykeln osv.

Sen… så blev jag nervös. Min roll i teamet bland några andra, förutom att vara cyklist är att ha hand om PR. Därför hade jag försökt få dit pressen, för att skriva lite om vårt projekt och speciellt när det var ca trettio cyklar samlade på en och samma plats, som dessutom såg likadana ut. Och jag blir alltid lika glad när jag lyckas få media nyfikna! (idag var det artikel nummer tre som skrevs med tips från mig).

Men jag är inte van, eller rättare sagt gillar jag inte att stå framför kameran. Bakom går bra, att vara med på ett foto går bra, likaså att bli intervjuad i text. Då är jag liksom tillräckligt nervös som det är. Idag ville dem att jag skulle vara med i en video-intervju. Eftersom det var jag som hade kontaktat dem var det mig dem ville intervjua. Jag höll på att spricka av nervositet. Men jag antog utmaningen och jag ”Face your fears to conquer them” typ. Jag antar att det är en vanesak att ställa sig framför en främmande reporter som dessutom sträcker fram en kamera mitt framför näsan på en. Jag är absolut inte van vid det (jag som äntligen börjar bli van med att vara med på ett foto). Rösten är det svåraste och att inte sluddra.

Nu när jag kom hem kollade jag på klippet och jag är faktiskt ganska nöjd! Jag försökte inte visa hur nervös jag egentligen var. Det var väldigt mycket jag skulle tänka på samtidigt, då jag både skulle prata, tänka ut ett svar, stoppa min nervositet och fokusera på reportern. Vilken pers! Jag glömde helt bort vad jag sa, men jag tror det kan ha varit den ”bästa” videon jag har gjort. Jag måste bara vänja mig vid att höra mig själv prata.

Efter den minuten var jag konstant varm resten av dagen. På team-mötet som vi hade i Bottnaryd hann vi med att prata om allt möjligt och trots att vi drog över tiden en timma, hann vi inte med allt på planeringen.

Jag landade hemma för att prova mina nya cykelkläder med alla sponsorer på. Dem passade! Jag har varit väldigt nervös inför idag för att kläderna skulle vara för små och för att cykeln skulle vara för stor. Men allt var näst intill perfekt! Jag är glad efter en helt annorlunda söndag, med Team Rynkeby.

Jag är fortfarande nervös över den där videon och fortfarande nöjd över att jag klarade det.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *