Det här med relationer

Allmänt

Idag är det onsdag och det får mig att bli påmind om hur min onsdag för två veckor sedan såg ut. Då fick jag ett sms på morgonen i stil med “Hej! Har du lust att umgås en sväng idag?” och då hade jag ingen aning om att det skulle komma, så väldigt spontant ändrade jag i min mentala planering och svarade “Självklart!”. Jag började fundera och blev genast superglad. För den här gången var det inte jag som behövde ta första kontakten, vilket jag många gånger gör när det väl sker.

Det var så härligt när någon hörde av sig till mig, det gjorde min dag tillsammans med självaste daten om man kan kalla det. Min kusin och hennes söta Nelly kom förbi på våffellunch den dagen. Något som jag tyckte var riktigt trevligt.

Jag har väldigt svårt för den sociala kontakten, speciellt in real life. Det går lite lättare när jag kan uttrycka mig i skrift, men i tal är det jobbigt. Dock försöker jag och har gjort det i alla fall det senaste året. Att gå med i Team Rynkeby har verkligen varit en prövning, där jag inte kände någon. Jag är blyg av mig och jag är introvert, jag gillar att vara ensam (fast inte så ensam att jag inte känner någon i hela landet, eller har min familj långt borta). Men jag gillar att umgås med andra när jag väl gör det och jag försöker göra det oftare, att träffa släkten älskar jag!

Jag gjorde ett personlighetstest för någon vecka sedan och det stämde överens med så som jag ser mig själv. Jag läste även Jonna Jintons inlägg om självsamheten och känner många gånger igen mig i det hon skriver. När många som är introverta umgås med andra måste dem samla energi efteråt för att hamna i balans igen, medan dem extroverta får energin av mötet med andra. Jag kan inte säga att umgås med andra tar energi ifrån mig, för efteråt är jag oftast väldigt glad. Däremot tar det energi från mig innan och under tiden, för jag måste kämpa så mycket för att vara social. Jag gillar därför att vara ensam en stund varje dag för att bara kunna befinna mig i mina egna tankar. Men jag har gärna familjen springandes i huset, eller att jag har en date med en vän inplanerad längre fram.

Den här gången blev jag så glad över att jag slapp ta den första kontakten, för även att jag inte gör det speciellt ofta känns det som jag gör det många gånger. Jag trivs med den relationen jag har till mina vänner, för det är alldeles lagom för att det varje gång ska ge mig massor av längtan och massor av energi, istället för tvärtom.

♥ – Till mina fina vänner

10 reaktioner på ”Det här med relationer

  1. Fint skrivit! Att vara ensam är något jag också har stort behov av, i varierande mängd. Att jag lyckades hänga med Sandra 24/7 i 3mån fattar jag idag inte alls hur de gick till. Stor del av denna tid var vi ju mindre än 2m från varandra haha ;)

  2. Åh vilka fina bilder! ?
    Jag brukar också vara dålig på att ta steget att kontakta någon om att umgås. Mest för rädsla att bli besviken. Men ibland händer det.
    Sen finns det de som ALLTID säger att “vi måste ses snart” och “det var så längesen”. Men de tar aldrig kontakten själva för att ens försöka umgås. Det är tråkigt.
    Stor kram kära kusin

    1. Ja exakt! Jag gör det inte så ofta heller just för rädslan, men sen kan jag ha vissa dagar då jag bara struntar i allt och då kontaktar jag någon. Håller med om att det finns dem som slänger fram något öppet, men dem tar inte steget längre vilket är tråkigt. Kram och tack!

  3. Men herregud så fina bilder! :-)
    Jag känner så väl igen mig. Är också introvert, även om min blyghet märktes mer i högstadiet (jämfört med nu).

    Däremot stämmer det nog ganska bra att jag samlar energi när jag är själv. Är det intensiva perioder med mycket sociala evenemang blir jag väldigt trött och mentalt dränerad, även om det självklart är kul samtidigt!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *