När jag blir stor…

Allmänt

“När jag blir stor ska jag bli simlärare och mattelärare”

… sa Clara för väldigt många år sedan. Simlärare blev jag, men drömmen om att bli mattelärare började suddas ut mot slutet av gymnasiet. Jag började istället upptäcka hur cool människokroppen var och jag fascinerades över hur den fungerar. Hälsan var viktig. Hälsan är viktig.

Från läkarstudier till sjuksköterskestudier

Jag trodde jag ville bli läkare, men jag hamnade på fel plats vid fel tidpunkt. Jag valde att bli simlärare på heltid för några år, för där trivdes jag så bra. Jag var beredd på att ha det som ett yrke, men i längden blev det inte tillräckligt utmanande för mig. Jag kände att jag nog skulle försöka mig på att studera till något ändå, eller egentligen ville jag inte studera överhuvudtaget. Jag älskar att jobba. Valet av utbildning var svårt. Jag ville inte flytta från Jönköping och det enda jag kunde tänka mig på hemmaplan var sjuksköterskeutbildningen. Något jag trodde var rätt för mig.

Men det var helt fel, eller jag vet ju inte till hundra procent eftersom jag inte har jobbat som det eller ens gett vården en chans. När jag började i höstas bestämde jag mig för att ge det en chans, så jag ställde in mig på att jag gillade det. Men redan efter någon vecka kändes allt helt fel och jag blev hur vilsen som helst. Den inre stressen ökade och hjärnan gick på högvarv i flera veckor för att försöka komma på en lösning. Nu hade det blivit fel två gånger, jag jämförde för mycket mot mitt jobb som simlärare som hade allt jag önskade mig. Jag blev rädd.

Jag visste att jag inte skulle fortsätta på sjuksköterskeprogrammet på Jönköping University mer än första eller eventuellt andra terminen. I början skulle det ändå vara roliga kurser om just människokroppen, men de kommande två åren ville jag inte. Jag såg ingen motivation till att jobba som en sjuksköterska heller, det jag skulle kunna tänkt mig var som någon form av speciallistsjuksköterska. Att inte gilla vägen dit är inte ett liv som jag vill leva. Jag måste ha en motivation och följa min vilja. Dessutom är jag inte ens säker på om jag skulle kunna tänka mig det, när jag väl kommit dit.

Jag bestämde mig ganska snabbt för att hoppa av men fullfölja första terminen

Sista ansökningsdagen för vårterminen passerades och jag ansökte till några fristående kurser som verkade intressanta. Sen bokade jag ett möte med både en och två studievägledare. Jag blev nog egentligen inte mycket klokare av det. Av en slump ramlade jag in på Högskolan Dalarnas hemsida och upptäckte att de hade lärarutbildningen på distans med start redan nu i vår. Det lät för bra för att vara sant.

Jag gjorde en sen ansökan till ämneslärarprogrammet med svenska som ingångsämne. Jag ville helst bli idrottslärare, men det fanns inte som ämne med start nu i vår. Jag tog kontakt med flera olika lärare och ytterligare en studievägledare. Jag läste på om läraryrket och så småningom insåg jag att det nog ändå är matematik jag ska välja som ingångsämne. Jag hade inte valt det för jag var för rädd för att det skulle vara för svårt, jag var rädd för ingenjörsmatten som alla blivande ingenjörer runt omkring mig läser. Sen tog jag steget och vågade. Jag ville ju inte svenska egentligen. Jag har alltid velat bli mattelärare, men det har känts för långt bort och inte helt självklart.

Campusdagar i Falun

Jag kom in och förra veckan var det några introduktionsdagar i Falun. Så efter skidhelgen i Sälen åkte vi mot Falun för att jag skulle kunna vara med på upprop och programstart i tre dagar. Jag fick träffa lärarna i de kommande kurserna, jag fick träffa kurskamrater och jag fick bekanta mig med den nya studiemetoden. Allt kändes bra. När jag hade svepts in i allt nytt körde jag hemåt i onsdags, efter nästan en vecka i Dalarna.

I torsdags skrev jag den sista tentan på första terminen på Jönköping University, som nog fick avsluta mina studier där. Från den här veckan läser jag endast på distans till ämneslärare för gymnasiet med inriktning matematik. Jag ska testa, ge det en chans och ta en termin åt gången. Jag lever lite väl mycket i nuet att tänka flera år framåt känns både fel och läskigt. Jag vill helst arbeta med projekt som har ett slut inom en snar framtid och sen startar om. Det är det som varit så läskigt med utbildningar, för de pågår oftast över flera år.

Som min vilja ser ut just nu vill jag även ha biologi och idrott som mina ämnen, men det får framtiden avgöra.

Nu kan jag studera till lärare, som jag faktiskt känner att jag vill bli, hemifrån. Jag behöver inte flytta iväg och jag kan vara flexibel. Det har redan gått en halv vecka, men jag är fortfarande ovan vid tanken om att jag inte behöver anpassa mig till något eller ta mig någonstans för att uträtta mina studier. Men det gäller att lägga upp en veckoplanering så man inte pluggar för lite, eller för den delen för mycket. Disciplin och studieteknik men med en hel del flexibilitet.

Just nu känns allt fantastiskt och helt rätt!

hogskolandalarna

Skidåkning i Sälen

Allmänt, Livet i Sälen
Skidåkning i Kläppen i -17°C

Förra helgen tog jag och min vän Elin bilen till Transtrand för en längdskidhelg tillsammans. Det var ett arrangerat skidläger som vi deltog i. Vi bodde i en fjällgård i Transtrand med helpension – mysigt och bekvämt. På vägen upp under fredagen stannade vi i Kläppen för att äntligen få röra på oss och testa skidorna. Solen lös hela dagen, men så fort den gick ner blev det riktigt kallt. När vi hade fått åka någon mil för första gången sedan Åre förra året och innan dess Öppet spår 2015 åkte vi till fjällgården för en lugn kväll.

Kalven runt och till Högfjället i pudersnö

Lördagen var lite varmare än fredagens sjutton minusgrader. I alla fall för oss som befann sig i Sälen-fjällen och inte nere i byn, som fortfarande hade många minusgrader. Vi åkte till Östra Tandådalen för ett varv runt Kalven. Spåren och naturen var magiska. Jag kan inte påstå att jag åker längdskidor ofta, eller att jag har någon vidare teknik att jag efter någon mil blev rejält trött. Också med tanke på fredagens pass. Jag tog någon timma i värmestugan för att värma mig och fylla på med energi. Under lunchen snöade det, när vi var redo för mer skidåkning var det pudersnö överallt. Det var så vackert.

Nu tog vi en liten kortare runda till Högfjället. Just Högfjällets spår var riktigt bra och roliga. De bjöd på varierad terräng med både stakträning och utförsträning. Nedför som är min absoluta svaghet. Vi styrde därför mot Högfjället på söndagen också. Förmiddagen var alldeles fantastisk. Endast några minusgrader, strålande solsken och perfekta spår. Det enda lilla problemet var att jag hade fått en blånagel under lördagen som värkte, kanske av min nya skidutrustning som jag köpte lite spontant i höstas. Nu tog jag de gamla pjäxorna som inte alls är lika bra, för att få mer utrymme för min omplåstrade och ömmande tå. Det gick förvånansvärt bra, för först trodde jag inte det skulle gå ens någon kilometer. Men det visade sig bli det bästa passet, dock började jag få skoskav på samma fot istället trots förebyggande skavsårstejp.

Skidåkning på Lugnet

Efter den mest fantastiska skiddagen på länge hoppade vi in i bilen och åkte till Falun. I Falun bodde vi på en fint litet B&B som hade allt man kunde tänka sig. För på måndagsförmiddagen ville vi åka skidor på Lugnet. Det var bara att i helgen som kommer nu är det Världscupen där så de förberedde och preparerade endast Världscupsbanan. Jag kan långt ifrån kalla mig elit, att den var lite väl tuff för min del. Dessutom hade jag ont i tån och skoskav. Men jag njöt ändå.

Skidhelgen med en av mina bästa vänner var slut. Vi hade några fantastiska dagar tillsammans och i skidspåret. Jag längtar tillbaka. Mest stolt och nöjd är jag över att jag inte trillade en enda gång, vilket jag annars alltid brukar göra. Jag klarade alla nedförsbackar som jag är otroligt rädd för och jag utmanade mig själv. Självförtroende stärktes rejält. Jag kände mig mycket säkrare och stabilare. Det behövde jag få känna. Men än finns det mycket kvar att lära. Strax över 6 mil fick jag ihop under de fyra dagarna. Jag får se om det blir någon mer snöträning inför Öppet spår om några veckor eller om jag får ge mig ut på rullskidorna som inte är använda speciellt mycket.

salensalensalensalen

World Cup Ulricehamn

Allmänt

I julklapp fick jag biljetter till att se World Cup Ulricehamn som genomfördes nu i helgen. Något jag hade önskat mig för jag ville så gärna dit och kolla, eftersom jag aldrig har kollat på ett skidlopp live. Nu när det nästan var på hemmaplan också kunde jag bara inte missa det. Jag tog med pappa och farbror, så åkte vi till Ulricehamn i morse.

Det var en tidig morgon, med ganska många timmars väntande innan tävlingsstart 11.30. Jag frös om fötterna, men försökte hålla mig varm genom att hoppa runt i halkan i väntan på start. Först ut var damernas stafett med Ingmarsdotter, Henriksson, Kalla och Falk. Trea kom de. Wow säger jag bara.

Strax efteråt körde herrarna stafett – Richardsson, Olsson, Hellner och Halfvarsson. Efter ett spännande lopp, med något ryck och en spurtuppgörelse kom de tvåa. De två första åkarna körde klassiskt och de två sista fristil. Jag tyckte de svenska andralagen var otroligt duktiga också.

Vilken otroligt häftig stämning det var i Lassalyckan i Ulricehamn. Sextio tusen besökare i dagarna två, fina pallplatser för svenskarna och många kända skidåkare. Kungen gjorde ett besök också. Att se Världscupen på tv är en sak, vilket jag gjorde igår. Att uppleva allt det där jag och alla andra som var där fick uppleva idag det är otroligt coolt. Vilken upplevelse. Vilket arrangemang. Vilken julklapp. Vilken söndag. Häftigt!

worldcupworldcupworldcupworldcup

Är snön här för att stanna?

Allmänt

Jag fullkomligt älskar vintern och jag älskar snö! Jag vet inte hur många tweets jag har skrivit de senaste dagarna om just hur fantastiskt det är med snö. Egentligen är det bara ett väder, precis som alla andra väder och folk gillar att prata om väder. Men ändå blir det på något sätt ett ännu större samtalsämne när det snöar, eller i alla fall första gången varje vinter det snöar. Vissa kan tycka det är i princip onödigt att kommentera, eftersom alla ändå kan se snön.

Jag blir alldeles glad av att se snön

Vi kan påverka mycket i våra liv, väder är något vi inte kan påverka. Eller i alla fall inte på kort sikt, mest troligt med miljöpåverkan och klimatförändring. Men jag kan inte påverka något idag som gör att det snöar i morgon. Snön däremot påverkar mig otroligt. Jag blir alldeles lycklig av att det är vitt ute. Landskapet blir otroligt vackert och vad mycket roligt man kan göra när det finns snö. Visst att det för med sig att det kanske är kallare ute, men det går lätt att åtgärda med varmare kläder.

Är snön här för att stanna?

Första snön i Gränna kom i onsdags, men det var mest att det var vitt i luften. Sen efterföljde det med snöfall varannan dag, som snabbt försvann. I söndags var gräset vitt men marken i övrigt var som blankis på sjön. Det var nog först igår jag nöp mig i armen och förstod att det här är på riktigt. Det är början av november och om jag går ut idag är det som en bra januaridag. Snön har inte vad jag kan minnas varit såhär tidig och jag hoppas så otroligt mycket att snön är här för att stanna.

Jag hoppas på en riktig vinter i år

Jag vill att det ska snöa mer och kylan ska göra att den stanna kvar fram till mars. Tänk vad underbart det skulle vara med en riktig vinter i år och en vit jul. Jag har fått värsta julstämningen i kroppen och undrade varför vi inte tagit fram ljusstakarna ännu. Men det är ju bara början av november. En vän till mig sa “vi hade världens kortaste höst”. Och det stämmer faktiskt, även att jag kanske inte tänkt på det. För nyss kunde jag simma i Vättern och för bara någon dag sen var jag tvungen att påminna mig själv att njuta av höstens vackra färgspel som vi blev bortskämda med förra året.

Tidig snö brukar brukar betyda ett bakslag, men nu har det snöat i snart en vecka. Igår var det otroligt vackert ute, på vissa håll upp emot två-tre decimeter snö. Mitt inne i Jönköping city föll de stora snötussarna vackert mot den vita marken och jag kom på mig själv gå där med ett stort leende över hela ansiktet. Nu är det vinter och jag älskar vintern!

sno

Unika dagar

Allmänt

Hela 2016 har varit fantastiskt. Det har innehållit precis alla de pusselbitar jag ville att mitt liv skulle innehålla. Men när hösten kom ändrades hela mitt liv. I princip allt byttes ut och förändrades. Jag började studera. Egentligen ville jag bara att studierna skulle läggas till i mitt liv, inte att livet skulle vara studierna.

Från en tappad identitet till ett flexibelt liv

Det var kämpigt i början, jag fick starta om på något sätt och bygga upp nya rutiner. Sen insåg jag hur fantastiskt det ändå är. Alltså hur man egentligen inte behöver några rutiner. Varje dag är unik för mig, precis så som jag velat att mitt liv ska vara det senaste året. Jag vände det negativa till det positiva och nu har jag ännu mer frihet än vad jag hade i början av året. Jag älskar när livet är flexibelt och jag älskar att se framtiden i projekt som har ett slut, inte en oändlighet.

Jag kan inte säga hur en typisk dag för mig ser ut, jag kan inte säga hur en tisdag ser ut, eller hur en vecka ser ut. För jag gör olika saker varje dag, ibland planerat, ibland spontant. Det jag dock håller hårdast vid är sömnen, jag vill sova 8-9h nästan varje natt och försöker därför somna tidigt eftersom jag är som mest produktiv på morgonen.

Fasta träningspass och jobbkvällar

Träningen är något som alltid återkommer också, men den är otroligt varierad. Om jag tränar med andra har jag några tillfällen i veckan jag kan gå på, om jag känner för det. Tisdagsspinningintervallerna med Team Rynkeby, torsdagsspinningstyrkan med Team Öster cykel, fredagsmorgonsimningen med masters och IKHP eller lördagsgirot med Team Rynkeby. Sen jobbar jag minst två kvällar i veckan också som inte är speciellt flexibla.

Varje dag är unik

Jag kan gå upp tidigt för att få saker gjorda, jag kan sitta och plugga en lördagskväll, jag kan träffa en vän på eftermiddagen, äta choklad en torsdag eller gå på en föreläsning mitt i veckan. Jag har inget att passa. Jag älskar hur flexibelt livet är just nu, för jag kan göra mina uppgifter, måsten och saker jag mår bra av precis när jag själv känner för det oavsett vilken dag eller tid det är. Dessutom blir varje dag som ett litet äventyr, där jag många gånger får vara med om nya saker eller tar del av ny kunskap. Jag minns alla dagar mycket mer, för varje dag har något unikt.

snoI fredags ställde jag inte klockan på 05.15 för morgonsim. Jag sov till 07.15 och tog en morgonpromenad i skogen och snön istället.

Flykten från tankarna

Allmänt

Jag är lite vilsen, jag vet inte vad jag vill. Jag försöker tänka efter och lyssna på min inre vilja, men jag blir bara ännu mer förvirrad. Istället försöker jag stänga av alla tankar och bara följa med vardagen, men när jag slår på tankarna igen är jag fortfarande lika förvirrad.

I vanliga fall när jag måste tänka, då brukar jag träna. Jag flyr till träningen för att få andrum, få en paus, fånga ny energi, skratta och vara glad. Tankarna blir alltid lite klarare. Nu kan jag inte fly till träningen, för min skada hindrar mig från att ta i. Från att jaga maxpuls, från att ta långa friska promenader i höstluften, från att springa ifrån mina tankar, att simma så att hjärtat slår hårdare och egentligen fånga cykellyckan också.

Jag går hos sjukgymnasten, men vi kommer inte framåt. För att utesluta eventuell stressfraktur (som jag bara tänkt tanken om en endast gång för många veckor sen) gick jag till läkaren för att få en second opinion, det ville sjukgymnasten också. Det var underbart att starta den här torsdagen hos läkaren faktiskt, för jag kunde fly dit på något sätt. Jag gick dit och fick allt det jag ville få bekräftat. Det är ingen stressfraktur. Jag måste bara ha tålamod. Men mitt tålamod börjar försvinna. Jag är för det mesta positiv och glad, men mer negativa tankar börjar smyga sig fram.

Jag vet inte vad jag ska göra, jag kan inte fly någonstans för att ta paus. För just nu är det osäkert i alla livets pusselbitar.

oland4

Kalasdagar

Allmänt

Hela helgen har andats kalas, riktiga kalasdagar. Mamma fyllde år i torsdags och då bjöd jag henne på bio – Bridget Jones’s baby. Så roligt som jag hade de två timmarna i biosalongen var det längesen jag hade, alla skrattade mer eller mindre hela filmen. Det var fantastiskt härligt att få skratta, få leva sig in i filmen och stänga ute allt som hade med verkligheten att göra. Vill du ha skrattfest – se filmen, tips!

I fredags var det räkmackans dag och vi bjöd därför släkten på räkmackor med hallontårta till fikat. Kalasandet stannade inte där, för i lördags efter att jag hade varit på Team Rynkeby-spinning på Friskis & Svettis åkte vi hem till mormor och morfar för att fortsätta fira mamma. Den här kvällen serverades det exotisk planka med lite extra smått och gott. Hallontårta även idag. Det blev verkligen en riktig kalashelg och då fyllde mamma inte ens jämnt.

kalaskalaskalas

Today is the day!

Allmänt
Måndag

Jag startade den här veckan med att skriva Today is the day! efter att förra veckan inte var i toppen. Jag tror att mycket om hur man upplever saker i livet handlar om sin egen inställning till det. Jag vaknade upp i måndags morgon med ett positivt synsätt. Jag ville att det skulle bli en happy monday och resten av veckan skulle bli lika bra.

Tisdag

I tisdags var jag mest besviken på mig själv att jag inte åt någon kanelbulle. Jag testsprang vaden runt Munksjön, med mindre bra resultat. Sen var det träningspremiär för nya Team Rynkeby Jönköping på Friskis & Svettis.

munksjon

Onsdag

Hela onsdagen bockade jag av aktivitet efter aktivitet från morgon till kväll. På kvällen var jag så trött att jag nästan somnade i telefonsamtalet med coachen.

Torsdag

Efter föreläsningen om mikrobiologi i skolan på förmiddagen rev jag av ett intervallpass på spinningcykeln. Sen satte jag mig på ett café för lite datorfix innan jag hade möte med Team Rynkeby. Såklart ska allt roligt hända på samma gång att jag pös iväg lite tidigare för att kunna vara med på Euro MTBs återträff i teatersalongen. *Gåshud* i över 1h.

euromtb

Fredag

Vid 07.00 befann jag mig hos sjukgymnasten. Efter att ha gått många steg framåt i rehaben, backade vi nu. Vaden mår fortfarande inte bra och nu hade jag åkt på en blödning i muskeln också. Den där vaden har utsatts för flertalet behandlingar nu. I fredags var det endast ultraljud, lätt massage och laser. Sen tog jag en promenad i höstluften till A6 med en podd i öronen.

medicrehab

Lördag

Efter jobbmorgonen med simskolor på Råslätt åkte jag till Concept Outlet för att inhandla några redskap till hemmagymmet. Hela eftermiddagen och kvällen ägnade jag åt 30 årskalas med 15 olika sorters kakor och två tårtor. Myslördag!

Söndag

Idag avslutade jag den här otroligt vackra veckan på Bondberget. Jag tog en välbehövlig skogspromenad tillsammans med Elin, vi pratade och vi skrattade. Allt som den här veckan har innehållit har jag behövt, det har varit intensivt stundtals men otroligt lärorikt. Jag har både sett och gjort saker jag inte brukar göra. Jag har stannat upp och insett att nu är nu. Det är otroligt bra att tänka utanför boxen. Vilken happy-vecka V40 har varit!

kalas

Att lära ut crawl

Allmänt

Jag har varit simlärare i över nio år. I början var jag även simhoppstränare, ett tag var jag simtränare och dessutom har jag både simmat själv och tävlat i konstsim. Jag älskar vatten! Alla borde göra det. Alla borde absolut kunna simma. Jag tycker alla borde kunna crawla. Simning är en otroligt bra motions/träningsform – skonsamt för hela kroppen och alldeles underbart.

Mitt största fokus har varit att lära barnen simma, det är det fortfarande (men även vuxna). Det är en livsviktig försäkring för sig själv. Alla ska ha möjlighet att kunna simma och det är därför jag fortfarande jobbar med det, för att skapa möjligheter till dem som ännu inte kan. Jag tycker det är otroligt roligt att lära ut och se utvecklingen hos alla. Jag älskar mitt jobb! Speciellt nu när jag bara har några timmar i veckan, där jag alltid går dit och har superkul istället för vanan som det blev i våras (det var dit jag inte ville komma egentligen, jag ville inte hamna i vanan där det snarare blev ett måste och då glädjen försvann).

Ett nytt område för mig är att lära ut crawl. Eller crawl till barn har jag alltid lärt ut, men crawl till vuxna. Dem har en gång i tiden redan lärt sig simma på ett sätt och det är alltid svårare att förändra en vana än att lära ut rätt från början. Dessutom är det en stor skillnad på vuxna och barn. Dem har oftast bättre kroppskontroll, dem ifrågasätter, dem orkar mer, dem förstår mer, dem undrar ‘varför’ men samtidigt är alla unika och därmed fungerar inte allt på alla. En övning för mig kanske inte är bra för dig. Du kanske måste öva på annat än vad jag behöver öva på. Så är det för barnen också, men det är svårare att lära ut individanpassat till barnen.

Jag är otroligt glad över att det var simning jag lärde mig när jag var barn. Jag har alltid crawlat och jag kan alla simsätten. Tidigare har jag många gånger simmat utan att egentligen tänka och reflektera. Men sen jag tog tag i min egen simning igen för några år sen och då jag helt plötsligt fick en crawlskola för vuxna nybörjare på mitt jobbschema har intresset för crawlteknik vuxit. Det här var för 1,5 år sen. Då var jag livrädd.

Jag visste hur man simmade crawl, men visste jag hur man lärde ut? Dessutom var det vuxna och dem pratar mer än barnen. Jag är inte den mest sociala av mig att bara där blev det en rädsla som växte. Dem ifrågasatte övningarna och undrade vad dem skulle öva på för att bli bättre. Jag som knappt ens hade analyserat hur tekniken i crawl skulle vara, speciellt inte för att spara mest energi och ta sig effektivt framåt.

Idag är det den roligaste timman på hela veckan. Jag älskar min vuxencrawlskola på måndagar. Jag är alldeles euforisk efter varje gång! När jag simmar själv tänker jag på hur jag gör och försöker hitta en förklaring till en lättförståelig utlärning. Jag själv har utvecklat min egen teknik i och med det här. Jag lär mig massor varje gång, det är alltid utmanande, jag måste jobba lösningsorienterat och jag måste alltid ha ett ‘därför’ när ett ‘varför?’ kommer. Jag måste veta vilka teknikövningar var individ ska göra för att utveckla sin crawlteknik. Jag älskar det!

Jag åkte på simläger till Playitas i februari för att bli en bättre simmare själv, men även för att lära mig mer om crawl och för att lära ut bättre. Jag var i Borås på en simcamp för ett år sen och lärde mig massor. Jag läser artiklar, jag letar tips och inspiration på andra ställen – det senaste nu är att jag köpte och läste Mikael Roséns/Human ambitions nya bok “Öppet vatten – simningens historia, vetenskap och träning”.

Jag har ingen utbildning i just crawlteknik men jag har skapat mig min egen. I teorin har jag en otroligt tydlig bild över hur crawl ser ut, speciellt crawl anpassat för öppet vatten. Den bilden hade jag inte när jag första gången hade crawlkursen den där måndagen i februari 2015. Jag har fått testa mig fram och på sätt letat mig fram till det bästa sättet att lära ut på för min del. Jag älskar min vuxencrawlskola och det är nog mest för att jag själv har utvecklats och för att det alltid är en utmaning. Jag älskar att simma!

vatterseptember

En påminnelse till mig själv

Allmänt

Jag vet vad som är bäst för mig själv. Ingen annan känner mig som jag gör. Jag vet hur min kropp fungerar. Jag vet vad jag lär mig bäst av. Jag måste sluta jämföra mig med andra och med mitt gamla jag. Något jag har kommit en bra bit på vägen.

Är jag för mig själv utan någon som helst påverkan av andra vet jag exakt vad som krävs av mig för att uppnå det jag själv faktiskt vill uppnå. Mina metoder fungerar hur bra som helst, självförtroendet är på topp. Men ibland är det som min inre tankestyrka inte vill lyssna, utan tar ofrivilligt in det jag ser, det andra gör, det andra rekommenderar osv. Det kan vara på Strava, när jag ser hur mycket andra tränar. Det är i skolan när jag hör hur mycket andra pluggar. Det är i sociala medier när alla lägger ut sina liv, livsstilar, äventyr, matvanor och träning.

Jag har slutat läsa bloggar i den utsträckningen jag gjorde förut, nu gör jag det någon gång i veckan för att hitta inspiration och för att följa med i livet hos dem som betyder lite extra för mig. Även att jag kanske bara är vän med dem flesta via internet, eller är mina förebilder. Sociala medier har jag också minskat på, jag måste inte ha koll på allt. Jag ska njuta istället och hämta inspiration. Hämta inspiration av dem jag vill bli inspirerad av.

Idag hade jag min första tenta på högskolan i Sverige. Jag har inte pluggat speciellt mycket inför den, jag har inte känt någon större stress så länge jag har litat på mig själv. Men när jag hörde hur mycket andra hade pluggat började pulsen gå upp. Jag valde att inte lyssna, jag valde att sluta jämföra mig med de andra. För jag kände att jag hade koll på det som vi borde kunna. Idag var jag klar efter 50 minuter av tre timmar, som nummer två och jag svarade på alla frågor. Allt det jag kunde, utan att ångra ett svar eller riva upp några ångertankar efteråt. Jag är riktigt nöjd med min insats idag, hur jag inte var nervös inför eftersom jag valde att stänga av omvärlden och lättnaden efteråt. Igår laddade jag upp med att kolla på film.

Jag måste lita på mig själv! Jag lär mig bäst av min egen studieteknik. Jag måste inte träna allt det andra gör, jag klarar av en Ironman ändå. Allt det jag ser i flödena är det som dem har valt att visa i sina flöden och det är bara en liten pusselbit av deras liv.

Det här är en påminnelse till mig själv. En självförtroende-boost. Jag vet vad som är bäst för mig!

teamtraff