Direkt efter Lidingöloppet förra lördagen åkte vi i familjen till en jättegod restaurang i Märsta. En avslutande måltid och en avslutande liten träff alla vi tillsammans på väldigt länge. Direkt efter det tog jag in på Radisson Blu Arlandia för att vara så nära på plats som möjligt tills söndagens äventyr. Tidigare är en vecka det längsta jag har varit hemifrån, men jag brukar inte ha några problem med farväl och liknande. Det kändes bara lite konstigt att det skulle dröja så lång tid tills nästa gång jag skulle få en kram av dem. Det jag i så fall brukar ha lite större problem med är mina vardagliga rutiner och det som jag är van vid (lite konservativ av mig). Men hittills har det fungerat bra.

Mitt äventyr började på Arlanda, terminal 5. Aldrig tidigare i mitt liv har jag flygit från Arlanda och bara i september sker det två gånger. Jag hade stor hjälp av att jag bara två veckor tidigare hade varit på flygplatsen och visste exakt hur allt fungerade och hur mycket tid jag skulle planera för det. Jag älskar verkligen flygplatsmiljöer så jag begav mig till terminalen med ganska så mycket tid kvar tills planet skulle lyfta. Jag kunde i lugn och ro checka in, gå igenom säkerhetskontrollen och kolla runt på flygplatsen både när det gäller taxfreen och flygplanen. Ja, för det är något som fascinerar mig. Alla planen! Jag hade heller aldrig tidigare rest med SAS så det var något nytt. Flygplanet kändes lite som Ryanair, fast lite bekvämare mm. Helt okey för min del eftersom jag inte är så erfaren. Själva resan gick fint och det var fantastiskt flygväder så många gånger såg man marken/havet även fast man var på så hög höjd. Eftersom Heathrow är en stor flygplats hamnade vi i några minuters vänteläge innan vi kunde landa. Hur coolt som helst verkligen. Vi fick vänta ca fem minuter, direkt när vi hade kommit ner på marken såg man som ström av lampor från planen efter oss. En, efter en landade och med jämna mellanrum dök ett par nya lysen upp där borta i skyn. Flygplanen landade verkligen som i en kö (lite på det sättet var det när vi skulle lyfta ffrån Stansted måndagen innan, då kunde vi inte lyfta för att tre plan var påväg till att landa). Sen när vi fick gå ur planet så märkte man verkligen hur stor Heathrow är, med mängder av korridorer, mängder av stora stora flygplan. Jag var helt euforisk, jag älskar det! (kanske för att Heathrow är världens näst största flygplats).

Sedan vi bodde på ett hotell vid Heathrow under vår Londonweekend och därmed tog tunnelbanan i terminalerna, hjälpte det mig en hel del att hitta till mitt nästkommande färdmål. Jag visste vart jag skulle ta vägen och eftersom jag hade två stora resväskor var det bäst att komma rätt första gången. Jag tog därför flygbussen mot Oxford busstation och mer än så hade jag inte planerat. Vad som hände när jag var där, var vid den tidpunkten oklart, jag hade heller inte fått något svar från familjen om de visste att jag var påväg. En adress hade jag i alla fall. Så efter att ha sett den brittiska landsbygden hamnade jag mitt i Oxford city center. Jag klev av vid busstationen som var den sista hållplatsen och hade inte en aning om vart jag skulle ta vägen (men det är också det bästa sättet att upptäcka nya saker). Så jag gick inåt vad som verkade vara självaste city. Jag hittade en karta, men den hjälpte mig inte så mycket. Jag gick runt på olika ställen och hittade flera olika busshållplatser men ingenstans där det stod Kidlington (min lilla stadsdel). Men ganska så snart hamnade jag rätt, var på rätt väg hela tiden men skulle bara ta mig lite längre. Jag tog första bästa buss med namn Kidlington, klev av när jag såg skylten ”Welcome to Kidlington” och där började mitt letande till fots.

Det var faktiskt väldigt enkelt att hitta, var även här på rätt väg hela tiden, men stannade upp ett tag för att skicka ett sms om att jag alldeles strax var påväg till deras hus. Det var nog det jag var allra mest nervös över. Skulle jag bara knacka på och säga ”Hej jag ska bo här i tre månader”?. Som tur var svarade de snabbt på smset och de visste att jag var påväg.

Sedan jag kom hem från Fuerteventura har dagarna gått i ett och jag har inte riktigt hunnit få ner mina tankar kring min underbara vecka på bloggen. Likaså när jag väl var där nere blev det inte bloggande på riktigt utan mer som en dagbok över vad vi gjorde. Så för att avsluta det kapitlet och för att sedan kunna starta ett nytt kapitel måste jag bara få göra ett sista inlägg från Kanarieöarna.

Playitas resort var ett stället jag hade hört så mycket om, att det var många träningsintresserade som hade åkt dit i någon vecka, ibland kanske åkt tillbaka år efter år. Playitas var verkligen min drömresa och när den äntligen blev av då blev jag så lycklig och glad. Jag har lärt mig att inte ha för stora förväntningar inför något jag ska göra för att många gånger blir man besviken. Men inför den här resan hade jag på något sätt skapat lite förväntningar i alla fall (vilket inte är vanligt för att vara mig), jag hade surfat runt på hemsidor och läst en hel del om det samt att kolla på otroliga bilder. Jag hade skapat den där bilden i huvudet som jag många gånger inte tillåter mig själv att skapa. Som tur var, hade jag en ganska verklig bild utav det hela. Det levde absolut upp till mina förväntningar men jag det blev en helt annan bild av hur det egentligen var. Stället såg inte alls ut som jag hade föreställt mig (bara positivt).

Många av dagarna såg rätt så lika ut om man tänker på rutiner. Vi åt frukost, var med på gruppträningen från 10-12, åt lunch, hängde vid någon av poolerna, aqua aerobics vid 15.15, återigen gruppträning 17-18 samt stretch & relax 18-19 och avslutade dagen med dusch och middagsbuffé. Jag älskade hur våra dagar såg ut där (likaså hur bra hotellet var) och alltid var det så nära till allt man skulle hitta på så latmasken hann inte komma. Jag hade god disciplin vad gällde träningen, åt maten så det stod härliga till och dagarna varade sålänge solen var uppe (nästan). Sådant var livet för oss där nere. Och dem dagarna saknar jag (även att kroppen var trött). Vi hann även med mycket av det som vi ville göra och som tillhör semestern. Vi fick lite utav allt, utan att stressa men heller inte bli långtråkigt. Jag älskade hur min hjärna bara släppte allt som den skulle tänkt på om vi var hemma. Vi levde verkligen i nuet. Bra väder hade vi också, sol nästan alla dagar ca 25 grader och lätt vind (perfekt träningsväder).

Lika lite rätt i hur bilden av platsen såg ut hade jag i hur våra dagar var. Jag hade inte tänkt mig att jag och min vän skulle träna nästan exakt lika under hela veckan, heller inte riktigt så mycket. Att vi skulle ha en vilodag hade jag redan tänkt ut sedan innan, men så blev inte fallet för det fanns så mycket som vi ville hinna med. Och även fast vi stannade där i en vecka så hade jag lika gärna kunnat stanna där längre. Det mest optimala hade varit två veckor för att verkligen kunna göra allt det jag velat göra. Så som vattensporter (surfing), cykling, testat på flera olika nya sporter som fanns där och kanske åkt iväg på någon utflykt på ett annat ställe av ön. Men nu har jag sparat lite till en nästa gång, som jag garanterat kommer göra. För jag älskade det verkligen och i framtiden kommer jag nog vara lite bortskämd med den här resan som start (förutom utbytena i skolan). Jag kommer nog aldrig bara trivas på en chartersemester där det enda man kan göra är att sola och bada vid hotellet. Jag älskar när man kan upptäcka nya saker, en aktiv semester helt enkelt och det fanns verkligen allt på Playitas.

Jag saknar det. Men samtidigt var det skönt att komma tillbaka till Sverige. Den veckan som började när vi åkte hem skulle jag inte velat vara med på (aerobicsveckan) det var alldeles fel typ av träning för min del och jag är jättenöjd över att vi åkte när vi åkte och att vi verkligen kom iväg. Jag älskade verklikgen allt!! (sen kanske det är mer drag vid högsäsongen i december och likaså större temperaturskillnad mot Sverige).

Playitas något jag varmt kan rekommendera, inte bara för dig som är träningsintresserad. Utan för ALLA! Ung, gammal, motionär, elit, träningsintresserad, älskar att sola, du som gillar att bada (både hav och pool), barnfamiljen, släkten, pensionären, kompisgänget you name it. Det var något jag älskade med det stället, ALLA var välkomna!

Jag har haft en helt underbar weekend i London tillsammans med min familj och pappas syster med man. Resan till London var min studentpresent av mamma och pappa, likaså pappas 50 årspresent utav oss. Jag har aldrig tidigare rest med min familj, utan det har alltid varit med skolan eller som förra veckan med en vän. Så jag hade sett fram emot helgen 21-23 september väldigt länge. Egentligen var det meningen att en av mina kusiner skulle åka med oss också men de glömde passen hemma och då kan man inte resa.

Lördagen började tidigt, redan vid 6.00 tog vi bilen till Götebrog city airport för att där lyfte planet 10.15. Flygresan tar inte mer än en och en halvtimme så det är verkligen bara upp och ned igen. Väl på Stansted airport utanför London gick flygbussarna tätt in mot city och eftersom de är en timme efter så kändes det redan nu som att vi hade varit vakna i evigheter. Tidsomställningen gjorde också att det egentligen skulle vara lunchdags för oss, så vi åt supergoda hamburgare på en mysig restaurang vid Liverpool street.

Vi hade bokat hotell via ett erbjudande och eftersom det var lite billigare så betyder också oftast det lite längre resetid. Vårt hotell var Park INN Heathrow, alltså beläget vid Heathrow flygplats. Resetiden dit tog lite mindre än en timme från London city med tunnelbanan. Tunnelbanan ett riktigt smidigt transportmedel som vi har använt oss mycket av den här helgen tillsammans med att gå mycket.

Park INN Heathrow var ett riktigt fräscht och fint hotell, där stor majoritet av flygpersonalen bodde. Bra frukostbuffé, kanske inte så stor men de hade precis det jag önskade i alla fall. Ett gym, en pool och en bubbelpool som var gratis för hotellets gäster, samt fina fina rum. Jag älskar flygplatsmiljön och varje gång jag ser ett flygplan ryser det inom mig utav glädje. Så fort man gick utanför dörrarna hörde man planen landa och lyfta från Heathrow och det kändes som jag var i himmelriket. Det kunde inte bli bättre.

Lördagskvällen tillbringade vi i London city. Vi tog tunnelbanan till Picadilly Circus och gick på de stora gatorna runt omkring, mest för att bara kolla. Vi åt middag på en god italiensk restaurang och fortsatte vår färd mot Trafalgar square, Lord Nelson, Westminster, Bigben och en vy över Londoneye. Allt detta i sken från alla stadens lampor. Lördagen var lång kan man säga, mycket av tiden tillbringades på resande fot, men även mycket som jag tog in.

På söndagen var det dags att börja äventyret på riktigt. För min och min systers del bestod det mest av shopping och fånga intrycket av city. Vi vandrade längs Bond street och alla dess exklusiva affärer. Vi besökte Victoria’s secret. Vidare mot Oxfrod street och de lite mer medelmåttliga affärerna. Regent street tog vi en titt på också och tillbaka till Picadilly circus efter sisådär sju timmar. Jag brukar inte shoppa speciellt mycket när jag är iväg, jag vill mest bara ha upplevt det. Men mitt favoritområde är träning så ett par runningskor blev det eftersom priset är det halva där borta. Likaså är affärerna hur coola som helst och det jag älskar är märkesaffärerna som har sina egna våningar. Ingenting mot Stockholm. En hel byggnad med bara Nike, vad jag älskade det. Så borde det vara överallt.

Måndagen startade vi i hotellets bubbelpool, strax därefter frukostbuffén och sedan var det bara en sak kvar att avverka innan hemfärd. Jag ville nämligen se Tower Bridge. Vilken mäktig upplevelse, hur coolt som helst och verkligen roligt att ha sett det. Vi avslutade med en lunch på samma restaurang vi startade vår vistelse på och därefter gick vår färd tillbaks till flygplatsen.

Jag hade inte så stora krav med vår lilla weekend, det enda jag ville var att komma iväg, ha trevligt och roligt tillsammans. Det jag ville se var BigBen, Tower Bridge och upptäcka staden. Vi gjorde precis det jag ville så jag är mer än nöjd. Buckingham Palace hade varit roligt att se också men det får bli en annan gång. Vi kom undan relativt billigt och den enda stora nackdelen var att det belv en del transportsträckor eftersom vi flög till Stansted (ena delen av staden) och bodde vid Heathrow (andra delen av staden). Men vad gör det? Vi hann med allt ändå, vi fick se vissa delar från bussen istället och vi lärde oss tunnelbanan. Jag är nöjd och vädret var lagom sightseeingväder. Solen lös med sin frånvaro, likaså regnet så det gjorde inget. Lagom varmt för att gå i en lite tjockare tröja, även på kvällen. Den här gången blev jag lite mer såld än förra gången.

Jag har varit i London snabbt över dagen för fem år sedan (englandsutbyte). Men det var då stressigt och mycket som skulle hinnas med på den lilla stunden så det var ingen upplevelse som var riktigt WOW, men nu 2013 så tror jag verkligen det! (kan vara för att jag är lite mer intresserad nu…)

Idag var det den riktiga sista dagen på Playitas och Fuerteventura. Eftersom fitnessveckan har dragit igång här på resorten så är det mycket pass som har med aerobics att göra (aerobics som jag hatar). Så då var det helt enkelt dags för att hitta på något annat. Jag gillar att se mig omkring. Jag hade som mål att gå till Lighthouse (lördags), Las Playitas (också i lördags) och sen ville jag även se grannbyn Gran Tarajal. Playitas resort ligger mitt i mellan byn Las Playitas och Gran Tarajal med endast ett berg i mellan (trodde vi). Eftersom de hade guidad tur över berget och ner i grannbyn på andra sidan i torsdags var vi inte så sugna på att följa med då. Men vi bestämde oss för att hajka lite på egenhand. Men när vi väl tagit oss upp så var det lite längre än vi trott. Men till byn kom vi, men kanske en halvtimme efter vår tidsplan.

I byn gick vi längs strandpromenaden, kollade ut över det fina havet och så åt vi lunch på en av restaurangerna. Efteråt kollade vi lite längs deras affärer men det var mitt på dagen då det är siesta så inga affärer var öppna.

Vi hade noga planerat att vi skulle hajka över berget dit och ta den berömda röda vägen tillbaka (en relativt platt cykelbana som går runt berget från Gran Tarajal till byn Las Playitas). Det var min första riktiga löptur den här veckan och det gick riktigt bra. Det var bara det att klockan var mitt på dagen och idag var det nästan den varmaste dagen, så väl hemma igen rann svetten om mig (har aldrig varit med om något liknande tidigare). Så fem kilometer över berget dit och nästan fem tillbaka.

Innan vår hajk gick vi på ett steppass, där även där svetten flödade. På eftermiddagen var vi tillbaka till aqua aerobicsen (vattengympan), vi hann med lite poolhäng och på kvällen innan en sista middagsbuffé tog jag ett pass i simbassängen med avslutningvis stretch and relax.

Idag har vi verkligen hållit igång hela dagen och ddt blev en skön avslutande dag på resorten. I morgon väntar hemresa.

Åh vad jag älskar dessa dagar. De dagar man kan leva i nuet och endast fundera på hur dagen kommer se ut. Lika mycket älskar jag Combat. Så det var vad som stod i planeringen, men innan dess pilates. Och där krävs det verkligen styrka samt koncentration. Eftersom dagen även idag var strålande svalkade vi oss i havet. Atlanten var hur skön som helst och lite salt också. Men en dag som denna var det perfekt.

Till lunchen gick vi till poolbaren vid hotellet (alltså inte vår avdelning, eftersom vi bor på aparthotel som är en typ av lägenhetshotell). Sedan blev det någon timme vila vid poolkanten. Den poolen är mycket finare och vackrare, samt att det är roligt att se något annat också. Jag känner mig numera lite som en kräfta igen och då har jag inte solat mycket, men det blir en del när man vistas i solen under dagen (trots mycket solkräm).

Eftermiddagen startade vi med aqua aerobics, något som gav mig fruktansvärd träningsvärk i anklarna från gårdagens pass. Har aldrig känt de musklerna tidigare. Sen hade vi sett fram emot Bootcamp med vår favoritinstruktör Lena men eftersom det är fitnessveckan som börjar i morgon, blev det passet ändrat till någon fånig aerobics. Det var mindre roligt. Tänk, jag avskyr aerobics i vanliga fall och det här var ännu värre. Men jag avslutade i alla fall min söndag med stretch. Något som jag absolut kommer sakna när jag kommer hem. Det har varit så skönt för kroppens muskler att få en omgång varje kväll klockan 18 för att jag ska ha mindre värk och bli mer rörlig.

Idag vaknade vi verkligen till soluppgången. Vi gick upp lite tidigare för att äta frukost och för att sedan bege oss iväg på en powerwalk. Destinationen var Lighthouse som är den närmsta punkten till Afrika och vid riktigt klara dagar kan man se kontinenten. Vi valde att gå dit eftersom vi hört att det ska vara så vackert där och för omväxlingens skull. Så vid niotiden började vår walk och ganska så snart var vi uppe. Innan vi var framme var det en ganska så brant stigning på en smal väg. Vi gick på asfalten i en passage med berg och vulkaner runt om oss. Vi såg en ödla och vi hörde de vilda getterna när de bäade. Solen gassade och det började snabbt bli varmt.

Vi valde nog rätt dag att gå dit. Väl på toppen var det underbart vackert. Vi inbillade oss att vi såg fastlandet långt där borta (kanske inte, men vi kan låtsas). Tillbaka vid utgångspunkten valde vi att ta den sista biten genom den lilla byn Las Playitas som endast ligger fem minter via stranden från Playitas resort. Kilometerräknaren stannade på 16 och klockan på lite mer än tre timmar (med ett antal fotostopp) efter vår lilla lördagsutflykt.

Till lunch besökte vi den italienska restaurangen som finns på resorten och därefter spanade vi in hotellets pool. Som var hur underbar som helst (tidigare har vi bara besökt vår avdelnings pool).

Om vi ser till dagens träning, vi kunde inte missa favoriten Aqua aerobics, tätt följt av cirkelträning och stretch. Dagen såg alltså lite annorlunda ut mot de andra dagarna, vi ägnade helt enkelt den här lördagen åt lite orienterande på plats för att upptäcka nya fina ställen.