Bara jag får cykla i juni

Utmaningar

Bara jag får cykla i juni så är jag lycklig. Jag sa att april skulle bli årets cykelmånad, men maj toppar listan än så länge med 250 mil. Hur mycket kan man cykla egentligen? är min spontana tanke efter att jag kollat in träningsdagboken. “Till skillnad från dig Clara, har jag ett liv utanför cyklingen” sa en vän till mig. Det kanske stämmer faktiskt?

När man så gärna vill nå ett mål

Jag hade inget mål med maj, jag har bara trampat när tillfällen getts – att inleda månaden på Mallorca var det bästa. Men i tisdags upptäckte jag att jag hade knappt tre mil kvar till att ha cyklat den jämna siffran 250 mil i maj. Jag funderade hela gårdagen på om jag skulle sticka ut de där få milen eller inte, innan det blev juni. Det regnade hela dagen, egentligen skulle jag haft en vilodag från cyklingen och hittat på någon annan träning – men tanken försvann inte.

De sista tre milen satt långt inne, men efter enorm pepp på Twitter och hemifrån var jag bara tvungen att sticka ut i regnet igår kväll precis innan solen gick ner. Det blev ett litet äventyr i sig på hög puls, hög fart och pappa på bakhjulet. Mitt i den rosa solnedgången. Efter att jag tänkt tanken hela dagen var jag alldeles lycklig när det faktiskt blev av. Jag blir lycklig av cykling!

Juni är här och snart är det Midsommar igen. Ärligt talat älskar jag att ta en vecka i taget och maxa den, att tänka jättelångt i förväg har jag insett inte är min melodi. Spontant är bra. Här och nu!

Jag kommer nog inte cykla fullt lika mycket den kommande månaden, men härliga rundor kommer det ändå bli. Jag kommer också köra Borås Triathlon, Halvvättern och Vätternrundan om jag får bestämma. Jag ser den här månaden som en lugn sommarmånad, med få måsten och roliga vardagsäventyr.

Hej hej sommar!

sunny

Göteborgsvarvet 2017

Racereport

I lördags avgjordes Göteborgsvarvet 2017. Damerna slog barnrekord trots inte optimalt rekordväder. Jag själv tog bilen till min vän Elin i Göteborg för att springa mitt tredje varv. Pressen hade jag redan sänkt och såg det som ett bra träningspass. Förväntningarna var låga och mina cykelben var lite trötta redan från start. Dessutom har jag inte sprungit speciellt många mil i år eller från min skada i höstas, absolut inte så långt. Det jag mest oroade mig för var värmen, men den försvann under dagen.

Jag gick ut lugnt i Clara-tempo

Min start var 15.01 och jag hade bestämt mig för att jag bara skulle lyssna på mig själv. Inte ryckas med i starten, inte ryckas med i någon backe. Bara fokusera på mig själv. Jag hamnade i ett lagom tempo som jag trodde skulle räcka hela vägen. Strax över 6 min/km höll jag de första 5K. De andra 5K gick visst lite snabbare. När jag hade passerat milen blev det tyngre och de kommande 5K gick lite långsammare igen. Jag ville så gärna ta mig till målet springandes. För vid tidigare lopp är det sällan jag har orkat hela vägen, utan att behöva gå mot slutet. Jag brukar liksom ryckas med i början för det känns så bra. Men inte i lördags.

Jag har lärt mig att våga ta i – det får vara jobbigt

Konditionen satte aldrig stopp för mig. Nu sprang jag inte med pulsband men det kändes som pulsen var relativt låg de första 15K. Många runt mig flåsade, men jag bara sprang. Om jag kände mig stark vid 15K-skylten skulle jag öka bestämde jag mig för där och då. Skylten kom och jag försökte öka lite. Om jag känner mig stark vid 3K kvar då skulle jag öka igen, vilket jag gjorde. 2K kom och nu gick jag på all energi som fanns kvar i kroppen. Två ynka kilometer klarar jag. Målet kom och jag var överlycklig.

Aldrig har jag känt mig så stark vid löpning. Allt fungerade verkligen. Lite väl mycket motvind på vissa ställen och mot slutet blev jag drabbad av att jag sprang i en startgrupp långt bak, det var svårt att passera förbi. Jag gick ut lugnt, höll samma tempo rakt igenom och på slutet ökade jag. Den taktiken har jag aldrig haft förut. Vid avenyn (15K) var mina lår riktigt stumma. Men jag krigade. Jag tror jag har lärt mig att när det är jobbigt är det inte farligt, jag har inte vågat pressa mig på det sättet förut.

Personligt rekord på alla sätt och vis

Löpning är jobbigt, för man får aldrig vila. Men av cyklingen i år har jag fått perspektiv på att 21K löpning inte varar i speciellt långt tid. Varje cykelpass är ju längre än så och det hjälpte mig mentalt, även att man kan få vila mer i cykling. Jag hade som mål att klara 2.10 – vilket jag gjorde. 2.08.46 stannade tiden på. Det är personligt rekord med typ 9 min. Jag kan inte vara mer än nöjd!

Under loppet hade jag ett delmål och det var att jag skulle dricka vatten eller sportdryck på varje station, just för att få i mig energi och inte få vätskebrist av värmen. Det blev verkligen lyckat. Men man blir inte mätt på att dricka och kexchokladen i mål var ljuvlig. Efteråt var jag hungrig och åkte hem till Elin för god lördagsmiddag. Elin som också sprang på personligt rekord – jättesnabbt!

Tuff söndagscykling i Borås

När vi hade vaknat på söndagen åt vi hembakat bröd till frukost och sen var jag redo för en tuff cykeltur i Borås. Min plan är att köra Borås Triathlon om tre veckor och cykelbanan där är verkligen jobbig. Nio mil solo och över tusen höjdmeter. Jag var bara tvungen att testa den, dock genade jag på ett ställe för att minska ner de backiga milen igår.

Att ha en halvmara i benen sedan tidigare eller att springa en halvmara efteråt? Vilket är värst? Jag var ändå förvånad över hur pigga benen var och hur jag orkade med. Sen åt jag rabarberpaj och kollade på hockey.

Idag är jag helt slut och benen är rätt slitna. Jag har tvingat mig själv till en vilodag, vilket jag är väldigt nöjd över just nu. Jag är otroligt nöjd med hela helgen. Helt perfekt! Stark löpning, energi i cyklingen, vänner och dessutom VM-Guld i hockey.

Nu gör vi den här veckan och helgen minst lika bra.

gbgvarvetgbgvarvet

Sommarvärme

Allmänt

Förr om vårarna brukade jag känna mig lite nere. 2016 däremot var jag typ high on life under våren, det var verkligen den bästa tiden i mitt liv kändes det som. I år känns det som om jag är ännu mer high on life. Flera gånger i veckan upplever jag #lovelife-moments. Jag älskar det! Livet leker.

Det här grundas mest på hur jag själv mår och vad jag gör. Som nu vill jag bara cykla mest hela tiden. Vilket jag också gör, känns det som. Jag är tacksam för att jag har möjligheten till det och att jag faktiskt kan göra det så pass mycket som jag gör. Jag är inte så hård mot mig själv heller och gör sådant jag känner för att göra – dessutom försöker jag att inte stressa.

Solbränna och cykelbränna

Däremot har inte vädret i vår varit det roligaste. I fredags snöade det och igår kom sommarvärmen med typ 25°C. Vädret kan liksom inte vara lagom. Och klantiga jag trodde jag klarade 2h cykling i solen igår. Men det resulterade i en otroligt vass cykelbränna som jag kanske inte ska vara speciellt nöjd över. För det sved och hettade rätt rejält på armarna igår kväll. Men jag har förhoppningsvis lärt mig att solkrämen alltid ska vara på. Jag som var nöjd över att jag klarade en hel vecka på Mallorca och det enda jag brände var handryggen.

Men cykelturen igår var ljuvlig. Första rundan i kortkort, alltså tshirt och shorts. Vindarna var varma och jag cyklade lugnt med pappa. Efter ett tag blev jag hungrig och det enda jag kunde tänka på var att jag ville ha pannkakor, med grädde och jordgubbar till lunch när vi kom hem. Så fick det bli, vi premiäråt ute.

På kvällen var jag på Stadsparksvallen med Team Rynkeby för att se min typ livs första fotbollsmatch, när J-Södra spelade. Fast uppdraget var att samla in pengar till Barncancerfonden. Kvällen var i alla fall ljuvlig och när jag kom hem fick jag grillat till middag.

Morgoncykling med Öster Cykel

Cykelaffären Öster Cykel har under fyra fredagar bjudit in till morgoncykling i fart-efter-kamrat-tempo. Jag har varit med på tre av dem, men nästan alla gångerna har jag varit ensam tjej (var är alla tjejer?). Idag när jag stack iväg på cykeln vid 05 kände jag på mig att det skulle bli en bra dag. Vi var nog nästan tjugo cyklister som tog oss an typ alla backar man kan hitta i Jönköping (kändes det som). Rundan var slitig och jag fick kämpa för att orka med – men jag orkar med. Jag tillåter mig själv att bli trött, för jag transportcyklar ju till och från den rundan. Dessutom får man inte så många sovtimmar innan heller, när klockan ringer vid 04. Det är i alla fall riktigt roligt, trots att det är en utmaning för mig varje fredag. Efteråt serveras det frukost där.

Uppladdningen inför Göteborgsvarvet

I morgon springer jag Göteborgsvarvet för tredje gången. Jag skulle gärna vilja få till ett personligt rekord. Men det ska bli varmt, vilket inte är min styrka. Den här gången har jag testat en ny uppladdning. Att se det som ett träningspass. Därför har jag kört på som vanligt med cyklingen i veckan och likaså med maten. Inga konstigheter. Hela veckan har jag haft en enorm energi, nästan att jag inte känt igen mig själv. Energin har jag försökt göra mig av på cyklingarna, så passen har varit rätt hårda. Vi får helt enkelt se om benen orkar med i morgon, för just nu är både jag och benen trötta. Dessutom har jag inte löptränat speciellt många mil i vår, men i tisdags sprang jag och då gick det riktigt bra. Jag håller tummarna för samma flow i morgon. Om den här metoden var lyckad får vi se.

Det kommer i alla fall bli en bra helg i Göteborg har jag bestämt.

bi
Äntligen kom sommarvärmen

sommarvarme
Jag kan leva på pannkakor… för alltid

jsodra
J-Södra mötte Djurgården igår kväll

morgunhaniMorgoncykling med grabbarna i morse

Otroligt starka ben

Allmänt

Det bästa med att det är måndag är att veckan börjar om på nytt och jag alltid har massvis med energi från helgen när jag vaknar. Det sämsta med att det är måndag är att det känns som en omstart varje gång. Allt finns framför en, inga mil samlade, inga träningstimmar samlade, inga uppgifter är avbockade eller någonting. Nystarter som kan vara riktigt sega.

Men idag är jag rätt nöjd över att det är måndag, faktiskt. För jag tror det här kommer bli en bra vecka, likt mina två senaste veckor. Kanske inte lika mycket cykling. Men utmaningen den här veckan kommer bli att just få till cyklingen – trots allt annat som händer. Helst av allt vill jag även få till bra löpning, komma igång med simningen igen och riva av ett styrkepass på gymmet. Men efter att ha planerat får jag nog nöja mig med cykling och löpning, resten får bli utmaning för nästa vecka. Man vet dock aldrig vad det är som triggar igång mig.

Motivationen är i alla fall tillbaka tycker jag. Benen är otroligt starka också. Och när man har ett flow, det går riktigt bra, då får man en boost och blir gladare. Mallis-veckan har verkligen gett utdelning i benen. Nu är det bara att trampa på för att utvecklas ännu mer och fånga ännu mer cykellycka. Benen har inte svikit mig en gång på senaste tiden.

En personlig utmaning förra veckan

Jag hade som ett litet mål att samla ihop 50 mil på cykeln förra veckan. Jag tänkte att om jag kan cykla över 70 på Mallorca, då borde det gå med 50 på hemmaplan. Men cyklingen i början av veckan blev inte som planerat och jag hamnade efter. Så det fick jag ta ikapp i helgen istället. Med tre otroligt bra rundor. I lördags var den bästa i år (i Sverige), vilken lycka. Vilken klungkörning och behagligt väder. Igår rev jag av min längst för säsongen, drygt 20 mil – för jag hade ju inget bättre för mig och det var perfekt cykelväder. När jag kom hem sprudlade jag av glädje.

Cykelsäsongen kom igång sent i år, efter kyla och förkylningar. Vädret har varit långt ifrån optimalt, i alla dess slag. Men jag har inte gett upp, jag har istället bara velat mer. På mina sex cykelveckor är jag uppe i 240 mil och det är jag överraskande nöjd över. För det är högre än min plan och då brukar jag sätta mina utmaningar rätt högt ofta. Nu gör vi vecka 20 lika bra som 18 och 19!

bolmen

Cykellycka på Mallorca

Resor

Bara fem dagar innan avresa bokade jag och en vän från Team Rynkeby 2015 en sista minuten till Mallorca. Jag hade inte ens en tanke på att jag skulle dit, eller ens att det var möjligt att man kunde spontana en resa bara sådär. Jag tog ett väldigt snabbt beslut om att åka och det kan ha varit årets bästa beslut faktiskt. Det var verkligen utanför den där bekväma zonen, men varför inte?

Jag hade faktiskt haft tankarna på att åka till Mallis ett bra tag, redan förra våren blev jag sugen och i år var jag nära att förverkliga det. Men tillslut bestämde jag mig för att spara det ytterligare och kanske sticka iväg på en weekend själv någonstans. Tanken på Mallorca var i alla fall förbi och sen helt plötsligt satt jag på det där planet mot Mallis ändå, 2017.

En ljuvlig träningsvecka

Vi flög ner på Valborg och sen cyklade vi i sju dagar. Jag fick ihop drygt 70 mil ren cykellycka, varav 7000 höjdmeter. Det blev verkligen en otroligt vacker träningsvecka och härlig semester på samma gång. Den där veckan hade allt jag kunde önska mig just nu, i alla fall i cykellycka. Jag fick se de ställena jag ville se och bada i havet som också fanns på min bucketlist för veckan. Sen att jag inte var den starkaste av oss gjorde att varenda kilometer blev kvalitativ cykelträning.

Vi bodde på ett trevligt hotell lite utanför Port d’Alcudia, perfekt ställe om jag får säga det. Vi var snabbt ute på vägarna, utan att passera krångliga stadspartier. Vi hade nära till bergen och vi kunde ta oss vart vi ville på den plattare delen av ön. Uppför är min svaghet, för varmt är också min svaghet. Men man blir bättre på det man tränar på, eller hur? Varenda höjdmeter i veckan var värt både träningen och utsikten, även att det var otroligt jobbigt. Det bästa var att man inte var ensam, någon gång. Hur alla cyklister ägde vägarna på ön och hur många olika valmöjligheter det fanns.

Och vädret, det kan man absolut inte klaga på. Alldeles perfekt. Såklart några regnstänk här och där, en hel del vind och någon grad för varmt vissa dagar. Men äntligen blev det rundor där man inte frös och slapp ha alla lager man äger på sig typ. Solkrämen är betydligt behagligare än arm/benvärmare.

Allt var magiskt vackert. Vackraste rundan var till Cap de Formentor, som vi avslutade med i söndags. Visst att jag kände till en hel del och visste några ställen man inte fick missa, men eftersom det var första gången jag var där samt att resan blev den spontanaste någonsin hade jag inte speciellt många förväntningar. Jag visste att det skulle bli mycket cykling, en hel del backar och att jag skulle få kämpa. En riktig träningsresa alltså, med massor av #lovelife-moments och cykellycka.

En punktering på 1500 mil

Jag fick se allt och lite till. Det enda planerade stället som vi aldrig tog oss till var Soller och Puig Major. Vi hade planerat det i lördags, stack iväg direkt efter frukosten och var beredda på en lång dag i värmen med både en hel del mil samt många höjdmeter. Men jag åkte på något illamående mot slutet av veckan. Redan i fredags kände jag av det, men tog mig ändå runt rundan då. I lördags var det värre och jag kan ha varit den tråkigaste någonsin på hemvägen. Dessutom premiärpunkade jag också. I söndags mådde jag bättre och var betydligt gladare.

Sen hade en hel vecka med cykling gått och jag var många upplevelser rikare. Det var verkligen en fantastisk vecka. Jag levde i min lilla Mallis-bubbla och bara tog det lugnt, badade, åt god mat och vilade när jag inte cyklade. Hemresan kan ha varit något av det jobbigaste, även att det var skönt att komma hem. Planet landade vid 03 i går morse och nästan direkt från Landvetter stack jag till jobbet på bara några få timmars sömn. Och något mer jobbigt med att vara tillbaka, är att Sverige inte verkar vilja ha sommar ännu.

Dag 1: Orient. Dag 2: Valldemosa. Dag 3: Sa Calobra. Dag 4: Petra.
Dag 5: Felanitx. Dag 6: Bunyola. Dag 7: Formentor.

Om jag vill åka dit igen?

mallorcamallorcacalobraSa Calobra – ca 1 mil ner och sen upp igen

mallorcamallorcamallorca
Viloeftermiddagar vid poolen för återhämtning

mallorcamallorcamallorcamallorcamallorcamallorca
Vägen till Formentor – watch out for goats!

Inleder maj på Mallis

Utmaningar

Vad gjorde jag i april? Jo sett till mitt fotoalbum och träningsdagbok har jag i princip bara cyklat en massa. Samtidigt som jag varit arg på aprilvädret som inte visat sin fina sida. Jag har cyklat i regn, snö, hagel, låga temperaturer, blåst, stormvindar och någon enstaka gång i sol. April blev verkligen en cykelmånad som jag hade hoppats på.

Veckan som har varit cyklade jag inte lika mycket, däremot avslutade jag april med en otroligt bra föreläsning på Friskis & Svettis med Kalle Zackari Wahlström. Ett tips om du får möjlighet att lyssna på honom någon gång! Att HV71 tog SM-guld var också riktigt fint, liksom grillkvällen där efter.

I maj ska jag också cykla en massa har jag bestämt. Jag inleder maj på Mallis till och med. Väldigt spontant också. Men det blir härligt. Avslutningsvis är det träningsläger med bästa teamet.

Jag hoppas maj bjuder på lite mer löpning och också årets första löplopp. Typ Vårruset kanske och definitivt Göteborgsvarvet.

aprilvadercykling

Påskelipåsk

Traditioner

Påskhelgen är över, den något långa helgen som i mitt huvud varade en hel vecka. Kanske berodde det på att syrran var hemma i tio dagar, kanske för att jag tog det otroligt lugnt, kanske för att jag umgicks mer med mina nära. Och det var alldeles underbart.

Min plan för påsken var att ta det lugnt och cykla mycket. Det första gjorde jag, det andra kunde jag ha gjort mer. Men jag tyckte det räckte med att frysa de två gångerna jag faktiskt cyklade. Jag menar det var bara någon enstaka plusgrader och snö både under fredagsturen i Vetlanda och gårdagens tur i Nässjö.

Dessa dagar behövde jag, jag behövde få stänga av och bara slappa. Vara där jag ville vara, vilket absolut inte var på språng. Efter cykelturen i fredags tillbringade jag eftermiddagen med en av mina bästa vänner, vilket var fantastiskt. Vi ses inte så ofta, men vi hörs desto oftare.

I familjen firar vi inte påsk med något speciellt, vi tar det lugnt och njuter. Ibland kanske vi äter någon godare middag tillsammans. Så på påskafton gick vi till mormor och morfar för att äta trerätters, som i en kombination av gemenskap, påskmiddag och födelsedagskalas. Ett påskägg med choklad fick jag av Julia. Och helgens kvällar avslutade jag med filmer.

I söndags tog jag en ordentlig sovmorgon och lite senare var vi hos kusinerna i Örserum. Bus hela söndagen! I lördags fick jag dessutom ett kusinbarn till.

Huset är städat, jag är laddad med energi och känner mig lugn men redo för kommande vecka.

nassjo

En cykelmånad

Utmaningar

Jag vill cykla. Jag vill cykla massvis. Undra hur mycket cykling som ryms i april? För april har jag bestämt ska bli en cykelmånad på riktigt.

Jag är väldigt bra på att bestämma mig för saker och då brukar jag hålla det. Men nu hittills i vår har jag bestämt mig för en hel del saker, som jag har fått ställa in eftersom kroppen säger stopp. Jag har åkt på en hel del motgång, som jag inte kan rå för i stunden. Men egentligen tror jag det är jag som har makten långt under ytan.

En stressig vår är över

Jag har svårt att erkänna det för mig själv, för egentligen tycker eller känner jag inte så. Men det måste vara det som är problemet. Jag har haft en alldeles för hög arbetsbelastning under 2017. Jag har åkt ner i stresspiralen igen och då säger kroppen ifrån. Jag tycker ändå jag har tänkt på det hela tiden, jag arbetar och jag vilar, där i mellan har jag tränat. Men träningen har verkligen fått stryka med, vilket i sig stressar mig och gör att jag inte orkar lika mycket. Alltså helt tvärtom mot förra våren.

Mars har varit idiotisk. Men nu är det värsta över, tror jag och hoppas jag. Eller det har jag bestämt. Från nu och framåt då är min hälsa det viktigaste och jag vill inte ha någon stress i min vardag något mer. Jag vill inte ha någon ångest. Jag vill vara pigg och frisk, men framförallt glad. Och jag vill kunna träna ordentligt.

Ta det lugnt Clara

April ska bli en lugn månad och jag ska cykla! Jag ska bara göra det jag känner för, det ska göras medvetet och med ett lugn. Sandra på atilio.se skrev ”den som kan bocka av flest grejer innan en dör vinner” är ett sorgligt motto, som jag verkligen kan relatera till eftersom jag omedvetet tänker så. Men livet försvinner från mig och det kommer inget sen!

I torsdags var allt jag var tvungen att göra över. Jag själv var helt slut och det fick jag även lida för. Jag åkte på feber och förkylning (nummer jag vet inte för 2017) och i helgen skulle jag på träningsläger med nedan underbara teamisar. Men istället fick jag tvinga mig själv att sätta mig i mekbilen, laga punkor och fotografera istället.

Bakslaget kom och det brukar alltid komma när man slappnar av och har planerat massa roligheter. Jag är inte bitter, men min enda plan för helgen var att cykla. Jag har inte cyklat en meter…

Jag vill avsluta månaden med en grym löpning på Landsjön runt.

rynkeby4rynkeby12

Cykelpremiär

Allmänt

Idag har jag äntligen cyklat! Vilken otroligt lycka och vilken glädje. Jag har länge väntat på detta ögonblicket. Många cyklister cyklar året runt, själv cyklar jag bara under sommarsäsongen. Så nu var det ett halvår sen jag gjorde det senast. Då var jag en aning trött på det efter 600 mil, nu är jag otroligt pepp på det. Jag vill ut och fånga massvis av cykellycka.

Cykelpremiären drog ut på tiden

Jag visste också att när jag ställde in cykel över vintern, kunde jag inte cykla på den utan att göra en totalrenovering. Pappa har mekat otroligt mycket med den de senaste veckorna. Jag har hjälpt till och försökt förstå mig på hur allt fungerar, köpt delar efter delar. När vi hade fixat allt upptäckte vi mer saker som behövde bytas och vissa saker redde vi inte ut själva. Då tog jag hjälp av Öster Cykel.

Men nu så är den så gott som ny, snart är det bara ramen kvar som är original eftersom jag har cyklat för många mil på den att många delar har blivit utslitna – trots att jag tar hand om den, tvättar den och har en pappa som sköter om den otroligt skarpt. Idag fick det bli en kortare solskensrunda som årets något sena cykelpremiär. Nu är jag glad hela kvällen.

Spinningsäsongen är över

I torsdags körde jag sista vinterspinningpasset med Team Öster Cykel, i lördags avfirade jag spinningsäsongen med 12h. Jag ska bara leda två fredagspass på ÖIK också innan jag skippar spinningen helt. Visst att spinning är roligt samt bra träning under vintern, men nu vill jag bara cykla ute. Det är ju det jag älskar.

Vårkänslor i luften

Nu är det alltså vår på riktigt. Jag har ställt in mig på det i alla fall trots att det lovas skitväder fram till helgen. Våren har redan visat sig, förra veckan var jag ute och gick i solen. Några andra stunder de senaste dagarna har jag suttit ute och jobbat. Jag har nämligen inte speciellt mycket tid just nu. Dagarna den senaste veckan har varit sinnes, som förra onsdagen när jag hade två tentor i två olika städer och jobb i en tredje stad, sen landade jag i soffan helt slut. Men nu är det bara att hålla ut två dagar till, intalar jag mig själv. Sen ska det värsta vara över hoppas jag.

Jag är otroligt stressad, även att jag tvingar mig till att ta vilopauser – i söndags tog jag en vilodag och gjorde ingenting. Jag vet inte riktigt hur jag ska ta kontroll över situationen eller vad jag behöver. När jag pluggar och jobbar blir jag stressad över att jag inte tränar. När jag väl tar mig tid till att träna, blir jag stressad över allt plugg jag måste göra och som väntar på mig.

Jag tänker att det är bara att kämpa lite till. Hela lördagen med spinning var verkligen något jag behövde, då tänkte jag verkligen inte på något annat än att just vara där. Nu längtar jag otroligt mycket efter helgen också, för då ska jag vara ledig på riktigt och åka på träningsläger med mina Rynkeby-vänner. Jag ska cykla massor! Det är nog vad jag behöver.

cykel2

Spin of Hope 2017

Utmaningar
Att sitta på en spinningcykel hela dagen

Den 25e mars kunde man antingen vara ute i vårsolen eller så kunde man vara inne och köra Spin of Hope 2017. Jag gjorde det sistnämnda i lördags. Förra året deltog jag för första gången i arrangemanget, då trampade jag 6h (uppdelat på 2 x 3h) och var oerhört nöjd över det. Men redan då hade jag bestämt mig att 2017 skulle jag ha en egen cykel.

Så fick det bli. Många kanske sprang Tunnelrun Citybanan i Stockholm, var ute och njöt i solen, åt våfflor eller gjorde något helt annat. Själv befann jag mig på Friskis & Svettis Jönköping hela dagen och spinnade 12h för barnen med cancer. Ett riktigt roligt äventyr.

Jag vaknade med ett leende

Strax efter 05 vaknade jag med ett leende på läpparna och det försökte jag hålla i hela dagen. Första spinningpasset började vid 07 och sedan satt jag kvar på samma cykel fram till 19 på kvällen. De flesta kör ett pass, på 1h eller så kör man några fler pass under dagen. Jag var en av tre som körde alla passen i år. Bredvid mig hade jag tre cyklar med mina Rynkebykompisar, vilket gjorde dagen extra rolig.

Jag hade 5-10 min på mig i pauserna att äta ostmackor, bananer, choklad, fylla vattenflaskorna, byta kläder mm. Det gällde att planera vad man skulle göra i varje paus, att man hann med det som behövdes. Kroppen behövde energi och vatten mest hela tiden. Jag bytte även kläderna ett par gånger för att vara lite snällare mot kroppen. Mitt på dagen stack jag ut i solen och friska luften för någon minut.

1h åt gången

Jag hade gått in med inställningen, 1h åt gången med möjlighet till att köra 12h. Jag ville cykla 12h. Jag tänkte bara 1h framåt. För sa kroppen ifrån, alltså inte av trötthet och träningsvärk, utan mer av smärta – då skulle jag bryta. Jag ville minska riskerna för att åka på ytterligare skador. Och eftersom spinning är väldigt monotont är det stor risk för att något förslits. Ute kan jag cykla i 12h, men spinning är inte riktigt samma sak. Man kan inte vila från rörelsen eftersom tramporna alltid måste hållas igång, man kan bara vila från ansträngningen.

Kroppen vande sig vid ansträngningen och visste vad som var på gång. Jag gick in i någon bubbla som inte sprack förrän på kvällen. Jag var beredd på att det skulle bli jobbigt, men det gick ändå över förväntat.

Många olika ledare, pass och låtar

Till en början försökte jag analysera passen för att hämta inspiration till mina egna spinningpass. Jag insåg att vi inte riktigt lägger upp ett pass på samma sätt. Vissa pass var bättre och roligare än andra. Men varje pass var uppbyggt för 1h prestation och därför kunde jag inte köra passen fullt ut även att jag försökte hänga med i positionerna. Energin skulle ju räcka hela dagen. Efter några timmar hängde inte huvudet med i analysförmågan längre, då var det bara att göra det som ledare sa i min förmåga.

Det blev en fin dag. Jag visste vilka jag trampade för. Jag visste vad jag ville. Jag ville bara att kroppen skulle veta det också. Jag hade dippar lite då och då, men ändå inte allt för stora. Jag blev hungrig under ett pass på förmiddagen och insåg att energin jag tryckte i mig inte räckte. Smärta kom lite då och då i fötter, bak, och framförallt händer. Det längsta jag spinnat i sträck förut är 4,5h tror jag och när det var passerat klarade kroppen inte av att vara i samma position för länge. Jag var tvungen att ha variation. Men inte för snabba byten mellan sitta och stå, för det slet också. Jag kunde inte köra på för snabbt, att pulsen steg för högt och jag kunde inte köra på för hårt att musklerna blev trötta. Lagom var bäst.

Vad tänker man på i 12h?

Allt rullade på, passen på morgonen var helt klart bäst. Eller så var det för att huvudet fortfarande orkade hänga med då. På kvällen var det bara en mental kamp om att hänga i lite till. Timmarna rusade iväg och trots att jag hade en tickande klocka framför mig som blicken fastnade på, var det som om jag inte såg klockan. Jag blev slöare i tanken och om du frågar mig vad jag tänkte på hela dagen, kan jag ärligt inte svara på det – tomma tankar, eller vad som kommer hända i pausen.

Värmeutslag på hela benen

Det var väldigt varmt och kvavt i lokalen att när jag kom tillbaka efter någon minut ute i friska luften kändes det som någon ströp mig. Det var bättre att vara kvar i den dåliga luften hela tiden. Jag försökte bara dricka när jag var törstig, till en början blev det lite och mot slutet blev det mycket.

Med tre timmar kvar började det klia på benen, det såg ut som en allergisk reaktion som jag aldrig har fått tidigare. Jag undrade vad som hade hänt, för jag hade ju bara spinnat. I pausen tvättade jag av benen, för jag tänkte att det kanske reagerade på svetten de hade blivit utsatta för hela dagen – trots att jag bytte kläder då och då. Utslagen ville inte ge med sig, men jag pratade med sjuksköterskor som också spinnade och det var troligtvis inget farligt. Så länge det stanna på benen. Jag chansade på att köra vidare. I efterhand var det värmeutslag jag hade fått över hela benen, som man tydligen kan få av fysisk ansträngning.

Tröttheten slog mig som en vägg med 1h kvar

Tröttheten i kroppen slog till prick 17.45, men drygt en timma kvar av dagen. Benen orkade inte mer, de blev otroligt stela och slitna. Nu var det bara en kamp i huvudet som gällde fram till målet. Och jag visste att jag skulle klara det.

Jag gillar att utmanas och speciellt för en bra sak. Jag älskar små som stora äventyr och ett äventyr behöver inte alltid vara långt borta. Att sitta på en spinningcykel i 12h är egentligen väldigt lätt. Du behöver bara en spinningcykel, vara lite tränad, gilla att göra det och ha en vilja. För viljan är det som hjälper dig mentalt, vilket är den största utmaningen med en dag som denna.

Hur många mil kommer man på 12h spinning?

Hur många mil det blev vet jag inte, men förra året cyklade jag Vätternrundan på 10h och då utmanade jag hjärtat i intensitet betydligt mer. Jag hade aldrig pulsbandet på mig i lördags, för jag ville undvika skav men jag är helt säker på att jag inte var uppe på lika hög puls som jag var under Vätternrundan.

Ett event över hela Sverige

Friskis & Svettis Jönköping slog rekord med sina över 130 000kr till Barncancerfonden och 80 cyklar. I Lidköping arrangeras det största Spin of Hope i Sverige och de samlade in över en halv miljon kronor, där några av mina Team Rynkeby-vänner var med och deltog. I hela Sverige var målet 5 miljoner. Ett helt fantastiskt event!

spinofhope