Jag ändrade mig

Träning

I början av det här året bestämde jag mig för att det här skulle vara ett år då jag taggade ned loppdeltagandet och tog det lite lugnare. Det året jag fokuserade på färre, men kanske större saker. Tanken var att cyklingen verkligen skulle få fokus och att jag skulle ha Paris-cyklingen som största mål, med Vätternrundan-loppen som lite sporring inför. Vasaloppet hade jag också inplanerat för att klara av min andra klassiker, vilket jag i slutänden inte klarade av.

Tidigare i mitt liv har jag inte alls haft något intresse för lopp, eller tävlingar. Eller egentligen inte träning överhuvudtaget sedan jag slutade med simning vid ungefär 13 års ålder. Men 2011/2012, där någon gång, fick jag upp ögonen för träning igen och jag blev genast motiverad till att söka information om diverse tävlingar och skojiga lopp att ställa upp i. Mitt första lopp måste ha varit Vårruset 2012 och strax därefter Tjejvättern. Sedan dess har jag älskat kicken man får, jag har älskat stämningen och jag har bara velat göra mer. Varje lopp har varit det roligaste jag har gjort. Men förra året någon gång tappade jag motivationen, jag tror det kom någon gång när jag bodde i Riga för då kunde jag inte längre ställa upp i allt jag ville. Jag blev trött på mig själv, för varför hade jag satt upp sådana mål och jag ville egentligen inte alls längre.

Så i år skulle vara året jag minskade på den typen av aktiviteter, för att åter finna kärleken. Kanske också för att det är en form av stress att vara anmäld till olika lopp, även att jag alltid ställer upp (om jag inte är sjuk/skadad), oavsett hur otränad jag är startar jag alltid och gör mitt bästa. För det är så otroligt roligt och dessutom är tävling den bästa träningen. Men ibland hade jag önskat att jag tog vissa lopp på mer allvar och kom mer förberedd till starten för en ännu härligare upplevelse. Tanken är ju så från början när jag anmäler mig, just för att få ett mål att ta sikte på och på den vägen motivera mig själv till att träna.

Tanken var att minska den träningsstressen och på samma gång försöka hitta träningsformer jag annars inte tränar, men även hitta glädjen i träning utan att det är för ett lopp jag längre fram ska ställa upp i. Jag vill ju att träningen ska vara en del av vardagen och den ska vara rolig.

Min plan höll bra i början av året, men eftersom jag väldigt disciplinerat klarade av alla cykelmilen jag var tvungen att ha med i bagaget mot Paris så blev jag genast triggad och jag hade åter funnit glädjen. Det var ju inte så jag ville leva mitt liv, jag insåg att det var mål längre fram som jag ville ha! Jag vill ha roliga aktiviteter och lopp att se fram emot, att längta efter och framförallt vill jag inte missa det när jag ser dem i min sociala media-feed som gör det jag brukade göra. I år är jag inte med där för att jag ville minska stressen och för att jag hade intalat mig själv att jag inte gillade det, eller att det inte var jag. Så är verkligen inte fallet. För jag älskar lopp, har jag återigen insett.

Sen jag kom hem från Paris, har jag saknat att ha något att träna för. Visst att jag har tränat men jag har inte haft något mål längre fram. Jag var bara tvungen att hitta något! Jag struntade helt i min nyårsplan, jag ville bara vara med om den häftiga stämningen i lopp, jag ville finna glädjen igen. Just nu har jag en sjukt stor längtan efter lopp. Jag har tänkt tanken flera flera gånger dem senaste månaderna, jag har planerat och funderat. Och om min fot inte hade gjort så ont hade jag för längesen anmält mig både till det ena och andra för att få vara med om dem häftiga upplevelserna.

Jag var anmäld till Blodomloppet, jag ville springa Midnattsloppet i slutet av augusti, i lördags gick Tjejmilen som jag har sprungit dem senaste tre åren, idag har Ö till Ö gått av stapeln, på lördag är det dags för Helsingborg marathon och Stockholm halvmarathon. På söndag är det Velothon, nästa lördag är det Fight cancer and run, samt Kretsloppet i Borås. Om någon vecka är det Lidingöloppen. Nu har jag ändå säkert glömt något spännande lopp…

Jag vill också och nästa år ska jag inte alls ha någon detox, för då ska jag ställa upp i allt jag vill!

3 reaktioner på ”Jag ändrade mig

  1. Tror inte jag deltagit i ett enda lopp i år!!! Helt sjukt och det har inte hänt på måååånga år kan jag lova. Men fortfarande är det månader kvar så vem vet… Samtidigt så förändras man, vill o prioriterar annat. Typ som att jämt jobba helg isf att ha ett normalt liv. Vad är bra egentligen?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *