Idag för exakt två år sedan vaknade jag på morgonen, ganska så nervös men förväntansfull. Jag startade dagen på café kommer jag ihåg, för att sedan gå till körskolan. Väl där får jag meddelandet att min körskolelärare är på verkstaden, eftersom inte bilen fungerade. Hmm, kanske inte det bästa man kunde få bara någon halvtimma innan uppkörningen. Men tillslut, lite sena så kunde vi bege oss iväg, i en nyservad bil.

Efter närmare en timma och efter någon felkörning så hade jag mitt körkort! Så galet häftigt, coolt och roligt. Jag ville verkligen ta det på min 18 årsdag men det var inte öppet pga mellandagarna. Så jag tog första bästa tid efter nyår.

Idag har jag haft mitt körkort i två år. Jag har hunnit ha en egen bil och jag har hunnit köra en väldigt massa mil. Jag älskar verkligen att köra bil. Jag sitter hellre bakom ratten än som passagerare. Nu äntligen har det blivit en vanesak också, jag är van vid att jag har körkort. Jag är van vid att ta bilen till olika ställen, istället för bussen. Det känns normalt helt enkelt. Det gjorde det absolut inte till en början, det tog riktigt lång tid att vänja sig. Men tänk, att man har suttit som passagerare i arton år och sen en dag så får man sitta bakom ratten. Det är först nu, nu i höstas som det inte har känts konstigt. Mycket kan nog bero på att jag under hösten 2013, samt våren 2014 inte alls körde bil speciellt mycket. Knappast någonting faktiskt. Nu älskar jag att köra bil, helst själv och helst med hög musik.