Nu rullar jag mot Paris för en andra gång med Team Rynkeby. Just idag är det ett år sen (helt galet) jag var framme i närheten av Eiffeltornet och hade en flera kilometer lång gul klunga bakom mig med cyklister. Jag själv var helt sönderbränd, hade jätteont i händerna och kände mig alldeles glad. Lyckan och tomheten växlade om vartannat. Jag ville inte att det skulle ta slut. När jag startade i Lund en vecka tidigare var jag alldeles spänd av förväntan och nervös, jag var helt säker på att det var då det gällde. Once in a lifetime. När jag kom till Paris fredagen den 10 juli 2015 visste jag att den upplevelsen jag hade varit med om i en veckas tid, den var jag tvungen att göra om.
Förra året var jag med för utmaningens skull, i år är jag med för barnens skull. Jag vill få den mest fantastiska upplevelsen man kan vara med om, samtidigt som det gör gott för andra och förhoppningsvis har man kommit så långt i forskningen om några år att alla överlever cancermonstret.
I år är jag mer redo än någonsin känns det som. Jag har cyklat 313 mil, känner mig starkare än starkast och är inte orolig överhuvudtaget. Jag vet att det kommer bli jobbigt, jag kommer med säkerhet ha ont någonstans men jag klarade det förra året. I år är jag betydligt mer tränad – både cykeltränad och i bagaget 2016 har jag över 320 träningstimmar.
Jag vill att vi får ett perfekt cykelväder, sådär svenskt lagom. Jag vill inte ha värmebölja eller kyla. Jag vill inte ha stekande sol hela dagarna och jag vill inte ha regn hela tiden. Jag har laddat med massvis av solkräm, det lärde jag mig förra året att det behövs.
Jag har egentligen inga förväntningar på veckan. Jag vill bara ha roligt, jag vill få uppleva cykellycka som jag älskar så mycket. Jag vill känna gemenskap tillsammans med det bästa teamet. Jag kommer inte jämföra mot 2015, för det är egentligen helt två olika saker med olika förutsättningar.
I år ska jag ta mig upp för Mur de Huy cyklandes, det är det enda jag har bestämt. Dessutom vill jag helst cykla alla etapper. Jag kommer dessutom starta redan idag och cykla hemifrån Gränna.
Jag cyklar Gränna – Paris på nio cykeldagar. En sträcka på kanske 136 mil. Det här kommer bli häftigt och roligt. Jag älskar att cykla!
Jag har haft semester i veckan och trodde jag skulle bli otroligt rastlös, att bara vänta på att det ska börja. Men jag har taggat ner och fått väldigt mycket gjort, så en vecka ledigt var nog välbehövligt.
Nu ska jag gå in i min lilla bubbla och cykla till Borås. Jag kommer nog inte blogga förrän jag är i Sverige igen om tio dagar (Twitter och Instagram kommer nog användas mer). Under tiden kan ni följa min och teamets resa på teamets blogg, Facebook, Instagram eller livetracking.
Stort lycka till på färden fina kusin ?
Önskar jag kunde stå vid Eiffeltornet och ta emot dig. Kram
Tack bästa kusin! Jag kommer tänka på dig, där vid Eiffeltornet. Puss och kram.
Lycka till!! :)
Häftigt! Bara kör och njut! :-)