Rastlösheten som sprider sig genom kroppen

Hälsa

Ja ni läste rätt – rastlösheten sprider sig något sjukt genom kroppen just nu. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, för trots att det är skönt att känna av rastlösheten igen efter väldigt många månaders frånvaro där stressen har härjat löst är det väldigt jobbigt att vara där jag är nu tycker jag. Det har nog lite med att jag fortfarande inte är fullt återhämtad efter all stress. Kroppen eller hjärnan vill inte gå vidare, jag finner ingen motivation till att starta igång något nytt för att hålla mig sysselsatt. Det är som om kroppen säger nej till att besvara rastlösheten för att inte samla på mig mer uppgifter, mer hobbyn och mer faktorer som så småningom kan vara orsaken till att stressen är tillbaka.

Jag jobbar hårt med att inte stressa flera gånger i veckan och råkar jag hamna ”där” igen påminner jag mig själv direkt, genom att säga stopp och genom att ge mig själv återhämtning. Ta den här veckan som ett exempel, jag har haft vissa stunder på dagen då jag har varit stressad, men alltid gett mig några minuter efteråt för att reflektera över vad som gick ”fel” den gången och för att greppa lugnet igen. Det har fungerat alldeles utmärkt, men jag har en hel del att jobba vidare med framöver.

Idag är det lördag och ikväll har jag varit rastlös, men samtidigt haft en inre stress på något konstigt sätt (jag stressar vidare för att jag vill till ”sen”, men vad finns där?). Jag är inte pepp på att kolla på film, inte pepp på att läsa en bok, inte läsa bloggar, inte på att blogga, inte kolla sociala medier och listan kan göras ännu längre. Dessutom är jag ”ikapp” med allt och typ alla mina listor ekar tomma. Det jag däremot längtar efter är att få röra på mig, att få träna och att få jobba. Det här är jag lördag kväll efter att jag redan har jobbat hela förmiddagen och efter någon timma styrketräning i gymmet, som Julia tyckte jag skulle följa med till. Det är helt galet!

Då har jag redan jobbat över femtio timmar från i måndags och dessutom tränat sju timmar, i morgon har jag planerat in någon timmas jobb och lite träning på kvällen just för det var en sådan härlig söndag förra veckan – jag vill uppleva det igen!

Alltid när jag får den här känslan i kroppen blir jag anti allting, dessutom dyker väldigt stora tankar upp i huvudet. Typ existensiella tankar och funderingar. Min hjärna tänker i flera banor för att komma på en lösning och oftast är svaret en förändring. Jag har svårt för att stanna i rastlösheten, det är alldeles för jobbigt och det kryper i hela kroppen.

Den här veckan har varit den underbaraste och då har jag inte gjort något speciellt, inte ens gett vardagen lite guldkant (förutom kl 07.00 i morse när vi åt frukost på Scandic innan jobbet). Den har bara varit helt underbar. Hela januari har varit lugn på sitt sätt och jag är otroligt nöjd över att jag redan dag 16 är fruktansvärt rastlös, att jag inte vet vad jag ska göra. Känslan just nu är så otroligt lustig!

clara

4 reaktioner på ”Rastlösheten som sprider sig genom kroppen

  1. Jag har lärt mig att bara acceptera känslan. Tyvärr den hårda vägen och det har inte varit lätt. Men mycket ljudbok och podcast har varit lösningen längs vägen.

    1. Jag tror jag måste jobba med acceptans… Jag börjar acceptera tiden mer nu, alltså att man blir äldre för var dag och det går fler dagar från dem fina minnena.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.