Melle – Kalkar / 205km
Efter en god nattsömn vaknade vi upp tidigt för hotellfrukosten, idag var det tufft att få i mig allt jag hade plockat på mig på tallriken. Jag brukar inte ha svårt att äta frukost, eller mat överhuvudtaget. Men idag var det tufft, jag tryckte i mig så mycket som det gick ändå, dessutom drack jag en Resorb (vätskeersättning) för att verkligen återställa kroppen från lördagen och dessutom för att inte få vätskebrist under dagen. Det skulle bli varmt idag också, men inte fullt så höga temperaturer som lördagens tur bjöd på. Skönt var det!
Vi rullade iväg från hotellet, vi stötte på resans första uppförsbackar, som var överskådliga och inte fullt så jobbiga. Men man var ju lite bortskämd från lördagens riktigt platta etapp. Idag skilde sig landskapet en hel del, det var inte längre några trädallér längs med vägen, det var stora skogar eller så passerade vi mitt i små städer. Det kändes som vi passerade hur många städer som helst, med en hel del svängar. Plötsligt under förmiddagen tappade mekbilen bort oss, som alltid åker bakom klungan. Vi tänkte inte så mycket på det, tills vi plötsligt blev ledda av MCn att köra upp på en stor påfart. En påfart som senare visade sig vara en motortrafikled, eller en mindre motorväg. Som man egentligen inte får cykla på…
Men det visste inte vi, vi bara följde rutten som var planerad. Självklart ville ingen av oss cykla på den där vägen, för den var stor, med många lastbilar och snabb trafik. Vi cyklade kanske en mil på den vägen sen såg vi en polisbil med blåljus köra om oss. Bilen lade sig framför oss och tanken då var ”Åh vad snälla dem är som ska hjälpa oss och varna den tunga trafiken”, men vid nästa avfart var det helt plötsligt tre blinkande polisbilar som eskorterade oss av vägen. Dem var inte där för att hjälpa oss, utan istället för att någon billist hade ringt och sagt att ett fyrtiotal gula galningar, cyklar på motorvägen. Som tur var kunde vår MC-förare flytande tyska, han lyckades prata bort böterna som vi egentligen skulle fått betala och eftersom mekbilen med tillstånden i hade försvunnit. Jag tyckte dock att poliserna verkade snälla och glada. Det var även på den avfarten vi skulle ha svängt av, så det gjorde inte så mycket. Bara ett extra skojig händelse att minnas.
Under lördagen drack jag över tio liter vatten och behövde inte kissa en enda gång. Idag däremot var jag otroligt kissnödig trots att jag inte drack alls lika mycket för värmen var behagligare, men jag har så svårt att göra det i naturen. Min räddning var en mataffär vid lunchstoppet, då jag kunde fråga mig till personaltoaletten och jag blev glad igen. Nu kunde jag sluta tänka på det och istället fokusera på annat, som att cykla och som att prata till exempel.
Framåt eftermiddagen passerade vi Holländska gränsen och då cyklade vi på cykelbanor, för det fanns det gott om i Holland. Vi cyklade dem senare milen på dagen på ett led, dels för cykelbanornas skull och dels för de tungt trafikerade vägarna. Det är betydligt tuffare att cykla på ett led och dessutom kan man ju inte prata med dem andra. Jag lyckades hamna långt bak i andraklungan och där är det jobbigt, för det blir likt ett gummiband. Många inbromsningar och ökningar, när man väl är ikapp kommer inbromsningen igen. Hela tiden får man jaga ikapp, speciellt i svängar och vägkorsningar, som det idag fanns gott om dessutom. Med bara någon mil kvar till nattens hotell var vi tillbaka på tysk mark igen och jag blev otroligt kissnödig igen.
Äntligen var vi framme! Inte för att jag var trött eller så, utan för att jag behövde gå på toa. Jag skyndade mig in till receptionens toalett innan samlingen (som man alltid har när man kommer fram till hotellet). Nu kunde jag återigen slappna av, äta något gott, lyssna till en sång, meka lite med cykeln, duscha och senare äta middagen i hotellets restaurang.
Dagens runda var platt, med någon backe i starten. Vi startade i Tyskland och avslutade i Tyskland, men med en lite tur i Holland. Igår kväll hade jag inte en aning om att vi ens skulle cykla i Holland (kanske för att vi aldrig sov där). Tysklands landsbygd liknande mycket Englands, man märkte tydligt när man inte längre var i Tyskland. Trädgårdarna fick en annan karaktär, alla vägar var anpassade för cyklister osv. Idag var mina ben starka, riktigt starka och det gick hur bra som helst.