Women’s run

Racereport

Hur jag hittade Women’s run var för att jag gick in i kedjan Sportland (Lettlands ”Intersport”) förra veckan och där blev jag genast tillfrågad om inte jag skulle springa loppet på 7,35 kilometer eftersom de var en av huvudsponsorerna. Jag tänkte efter ett tag men gick jag därifrån utan att anmäla mig, dock kom jag på sen att jag faktiskt nog ville springa loppet ändå. Så jag gick in på hemsidan för att kolla upp lite information, samt för att få en överblick på hur stort det var eftersom det här bara var andra året. Det kostade bara 15 euro så varför inte tänkte jag. Nummerlappen fick jag hämta ut i expon i gamla stan i tisdags och redan där fick jag en känsla om att det var bra organiserat.

När jag kom till Mežaparks gick jag runt i tävlingsområdet och kikade lite, hann ta det lugnt och förbereda mig väl. Vädret var inget vidare, fast regnet slapp jag eftersom jag var på spårvagnen under den tiden. Men för löpning var det perfekt väder, tyckte i alla fall jag som fungerar bättre i kyligare/blötare och gråare väder. Innan start lämnade jag in min överdragsjacka, för den ville jag inte springa med även fast det var lite kallt utan. Så kvar hade jag på mig en långarmad funktionströja och långbenade tights, samt vadkompression. Jag frös vid starten, men det ska man göra eftersom man vet att man inte är klädd för varmt. Jag led med dem som valde att inte ta av sig sina jackor eftersom regnet hängde i luften, tänk att springa i flera lager på lager eller dunjacka? Jag skulle inte velat vara dem och när jag hade kommit upp i värme var jag perfekt klädd.

Starten gick och jag var i första startgruppen eftersom jag hade tidtagning med ett lågt nummer. Jag visste redan då att jag befann mig i fel startgrupp tidsmässigt och att jag skulle tappa den placeringen redan efter några meter, men jag var tvungen att starta i 35minuters gruppen. Jag tog det i mitt tempo och fokuserade bara på mig själv (ibland på 45 minutersballongerna som var hack i häl på mig). Jag sprang på och det kändes bra, konditionen var med mig, kroppen var med mig, dock blev det tyngre för benen halvvägs. Tror det kan berott på att de har fått användas lite mer än vanligt de senaste veckorna. Men jag peppade mig själv, sprang/joggade hela sträckan och vips var jag i mål. Det var jobbigt, det gick inte så snabbt men känslan man får under ett lopp är obeskrivlig. Jag älskar det! Det var nästan så jag hade glömt bort hur underbart det var. Många gånger tänkte jag på att det var Vårruset jag sprang, bara att det var lite längre.

Nu i efterhand förstår jag inte hur det kunde ha varit sju kilometer för jag kommer knappt ihåg något längs vägen, det var som om jag vaknade igen när målet kom 45 minuter senare. Jag har aldrig sprungit sju kilometer på tävling innan, det kändes lagom faktiskt. I mål var jag rätt så slut och tanken med det här var att se vilken form jag har inför Göteborgsvarvet om två veckor. Jag kan konstatera att jag inte riktigt fått till löparmängden som önskat den här våren, men ändå tror jag att jag kommer greja det på ett eller annat vis.

Just nu såhär på kvällen är jag lite slut i benen, men jag är grymt nöjd med dagen, det var riktigt roligt och är jättenöjd med tiden 44.41 eftersom målet var att komma under 45, jag är också nöjd med att jag sprang hela vägen. Loppet var jättebra organiserat, hög klass och 1200 deltagare. En billig peng för så mycket, bra service var det också (trots att allt var på lettiska). Att starta klockan 11 tyckte jag var en perfekt tid för då hinner man äta frukost i god tid innan och dessutom springa på den. Vissa andra lopp som startar mitt på dagen har i alla fall jag problem med maten innan. Ett mycket bra lopp!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.