Mitt kontrollbehov

Hälsa

Det har hänt något med mig sedan jag kom hit, till Oxford alltså. Det är något som har ändrats, vilket jag själv har upptäckt och ser. Vilket som kanske inte är det bästa och som jag gärna skulle vilja ändra på om jag nu kunde. Jag har fått ett sådant grymt kontrollbehov av allting jag gör. Nu ska jag inte säga att jag inte haft det tidigare, för det har jag. Men inte alls till den utsträckningen jag har här och nu. Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Det har både fördelar och nackdelar. Men eftersom jag har kommit på mig själv de senaste veckorna så tror jag nackdelarna börjar ta över.

Mitt rum ska vara städat, rent och precis i den ordningen det alltid är (visst det har jag haft tidigare). Jag tål verkligen inte att se sakerna ligger på fel plats, att handdukarna hänger fel, att täcket är en gnutta skrynkligt, att jag råkat lägga en äppelskrutt på ett ställe för att sedan slänga det, att inte sitta någon annanstans än i soffan, att jag råkat nudda något så det står några centimeter fel, att någon går in med skorna på så att det blir smutsigt, att skorna står i fel ordning, att jag lagt någon pryl på ett annat ställe.Och såhär extremt är inte mitt vanliga jag.

Inte nog med det. När jag besökt ett nytt ställe kan jag inte åka därifrån förrän jag sett precis allt som går att se, förrän jag tagit kort på nästan precis allt, förrän jag gått på varenda gata som det finns att gå på, förrän jag sett hela stans utbud av affärer och jag kan inte välja restaurang förrän jag sett vad som erbjuds. Som med Collegen här i Oxford, jag måste ha sett varje litet college (vilket jag i stort sätt lyckats med). Jag måste upptäcka precis hela Oxford (har bara missat någon ynka gata). Eller när jag varit i London, måste jag se alla de sevärdheterna som är populära, som är något att se oavsett om det krävs att jag tar mig från norr till syd, eller från öst till väst.

Det här med att skriva listor har blivit farligt för min del. Förr hade jag alltid allting i huvudet, använde inte ens kalender. Men sedan läste jag något om att så fort man har en idé om något ska man skriva ned den för att lätta tankarna och slippa behöva tänka på det för att inte glömma. Då är det bara att läsa lilla notisen. Jag har en rad olika listor i min iPhone, eller i anteckningsblocket som ska göras och ibland fylls de bara på mer och mer.

Och det är har gått överstyr då det inte längre är den där lilla notisen som ska lätta upp tankeverksamheten, utan det är en lista på saker som ska göras. Och ju längre den blir desto mer stressad blir jag eftersom jag inte ger mig förrän något är klart, samt att jag inte kan ha oordning (läs: att listan är fylld) som jag skrev i början och känner mig inte helt nöjd eller fri förrän listan är tom. Det här har också gått överstyr eftersom många av de sakerna jag har sett har faktiskt varit intressanta, men långa vägar FÖR mycket för att det ska bli roligt från min del. Det är inte jag, det är någon annan som styrt vad jag ska se och gilla. Och likadant här, så finns det en lista med de 38 Collegen och den listan ska vara slutförd för att jag ska känna mig fri.

Och det stannar inte här för det är alltid något jag stöter på som jag inte bara kan se igenom, utan måste ha kontroll över och skriva på min lista. Så praktiskt taget så är aldrig mina listor helt tomma, vilket gör att jag aldrig kan känna mig riktigt fri. Det finns liksom inget stopp, allt bara fortsätter dag efter dag.

Ta engelskan till exempel. I början nöjde jag mig med att inte förstå alla ord som sas, bara jag förstod sammanhanget. Men nu vill jag har reda på precis var enda ord jag läser, ser eller hör och även det fylls på på en lista. Eller när jag ska packa min lista/planera nästa dag måste jag tänkt igenom allt steg för steg och helst av allt skrivit ner det i rätt ordning på en lista.

Det här är inte sunt och något jag kommit på mig själv göra för sisådär en-två veckor sedan. Så här extrem har jag aldrig i hela mitt liv varit och jag hade det definitivt inte när jag lämnade Sverige. Jag erkänner att jag i vanliga fall är organiserad, en aning pedantisk, envis och gillar att ha koll på läget. Men varför har detta utvecklats nu? Vad beror det på? Och hur ändrar jag det?Jag har försökt att ändra på det nu när jag inser det själv och jag kan medge att det har blivit lite bättre. Men för nästa dag som går får jag bara dåligt samvete över att jag inte fullföljde det jag hade en tanke om eller ordet jag såg och istället gör det nästa dag.

Perfektionism kanske man också kan kalla det? Det duger inte förrän det är perfekt och jag gjort mitt bästa.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.