Min kropp gillar inte löpning, för jag blir alltid skadad. Den här gången tog jag det verkligen lugnt, gjorde enligt alla konstens regler och trodde det skulle gå vägen. Så kom bakslaget. Tidigare benhinneinflammation på höger ben, sen inflammation i Peroneus på bägge fötterna och nu en överansträngd Gastrocnemius lateralis.

Det finns en positiv del i att vara skadad – jag lär mig otroligt mycket om kroppen. Resten är bara negativt. Eftersom jag har årets största mål framför fötterna (eller kanske mitt livs största), Ironman Kalmar redan på lördag börjar jag bli lite orolig över hur det ska gå. Speciellt när jag har en vad som jag inte ens kan gå normalt på.

Är det en sak jag har lärt mig med mina skador så är det att söka rätt hjälp snabbt. Efter att först ha trott på självläkning/vila, sen testat diverse ställen är mitt bästa tips MedicRehab i Jönköping där jag alltid fått rätt och snabb hjälp som jag har behövt. Nu går jag alltid dit först.

Jag har gått med en dov smärta i vänsterbenet sen jag sprang en lördag för två veckor sen. Då trodde jag det bara var träningsvärk, sen var jag ute och sprang onsdagen efter. Jag testade på att vara lite traillöpare. Jag snubblade och jag gjorde en överraskande kraschlandning. Sen tänkte jag inte så mycket mer på den där rundan, men det kanske just var det passet som utlöste något (har jag kommit på nu i efterhand). För sen sprang jag inte förrän loppet som gick kasst för en vecka sen. Egentligen har smärtan ökat utan att jag gjort något.

När jag började känna efter kändes det som jag hade åkt på en benhinneinflammation, för det kändes precis som när jag hade det på andra benet för tre år sedan. Men den smärtan försvann lite med dagarna och vaden började bli stel istället. Det gjorde ont mest hela tiden.

I fredags testade jag att cykla och springa på den. Cykla gick, springa gick inte alls. Jag haltade hemåt och fick massage. Jag började inse att det inte var benhinnan, utan snarare Soleus (djupa vadmuskeln) som spökade då de två skadorna är snarlika varandra och ofta förväxlas. Sen har jag behandlat med stretch, tåhävningar, en Ipren-kur, smörjt med Voltaren, fått massage och vilat från löpning i hopp om att det ska gå över.

Igår åkte jag till idrottsskadeakuten som MedicRehab har, verkligen det bästa som finns! Jag har varit där förut och det är så smidigt för man får den hjälpen man behöver snabbt (varje måndag om man nu behöver det) via drop in. Jag hamnade hos sjukgymnasten.

Efter en undersökning av först framsidan och sedan baksidan är det Gastrocnemius lateralis (ytliga vadmuskeln) som är lite överansträngd och är svullen samt gör ont. Ingen skada skedd ännu, men muskelfibrerna är lite stökiga. Det bekräftades med ett ultraljud dessutom. Sen fick jag akupunktur så att muskeln skulle slappna av lite och en tejp för att öka cirkulationen.

Hade jag inte haft raceday redan på lördag hade det varit en lättare skada som så småningom skulle läka av löpvila (orsaken vet vi inte exakt). Men nu vill jag ju helst av allt klara av det där loppet som jag har tränat för det senaste året. Simma och cykla är inga som helst problem, löpning är dock ett stort problem och för tillfället skulle jag inte klara av att ens gå i mål.

Jag fick några knep och tips som jag ska ta till fram till dess och likaså mitt under loppet. Det ska inte vara farligt att springa på vaden (snälla skor och en litet förändrat löpsteg). Jag har dock gå/löpförbud fram tills lördag. Optimistisk som jag är håller jag tummarna för att jag är smärtfri om några dagar. Hur som helst kommer jag absolut starta i Ironman Kalmar och snart ska jag berätta min plan.

gastrocnemius