Femte etappen

Resor

Genk – Dinant / 126km

Trots en svettig natt och två avklickade väckarklockor (även att vi fick sovmorgon) så var jag redo för frukost. Oftast vaknar man till när första tuggan når magen, eller när man ser vad buffén har att erbjuda. Så även denna morgon. Jag var lite nervös på morgonen, för idag var det Mur de Huy, alltså veckan tuffaste backe. Men jag försökte att inte tänka på det så mycket, utan bara bolla tanken om valet över att gå eller cykla upp.

Idag var det kyligare ute, jag tog på mig vindvästen men struntade i armvärmarna som många andra drog på sig. Dagens etapp skulle inte innehålla så många mil och bara ett depåstopp. Vi rullade iväg, först ut från Genk, senare på stora vägar men med tanke på att klockan inte var jättemycket en onsdag var trafiken ännu inte igång. Asfalten var inte superbra, benen mådde inte bra, likt gårdagen ungefär och vi hade en hemsk motvind, stundtals kraftig sidvind. Vi hamnade i en trafikomledning för en väg vi skulle ta var avstängd, då började backarna. Dem kanske inte var jättejobbiga men fullt tillräckligt för mina stackars ben som redan igår var trötta. Idag var dem ännu tröttare.

Vi fick ta några pauser innan det tänkta stoppet, jag sprang in i en mataffär (igen) och lyckades prata mig till på engelska/franska att jag ville låna toaletten. Även den här gången fick jag låna personaltoaletten, långt ned i källaren. Vad snälla alla är! Vi kunde cykla vidare. Vi åkte på någon punka och jag åkte på ett frambromshaveri igen. Dessutom var det någons däck som var skevt och det tog en tid att rätta till. Under tiden blev vi omcyklade av ett danskt Rynkeby-lag. Jag tyckte det var kul att vi stötte på några lag längs vägen, inte enbart idag, utan ju närmre Paris vi kom desto fleras vägar möttes.

Strax innan vi vara vid Huy kom några droppar regn, jag tog på mig regnjackan och borrade in mig i ett mentalt fokus. Jag kände i benen att dem inte kommer klara backen som är likt en svart skidbacke, det skulle vara dumt att chansa för då kanske jag sabbar morgondagen. Det är bättre att välja kloka beslut. Men än var det några minuter kvar tills jag var tvungen att ta ett beslut. Terrängen började gå neråt, neråt och neråt. Vi nådde staden Huy och den var skyltad med Tour de France-skyltar just eftersom dem cyklade samma backe två dagar innan oss, Mur de Huy. Vi började se andra team också, så då var det nära.

På toppen av backen hade vi lunchdepå, tidigare under dagen hade det även varit likt ett evenemang för teamen som tog sig upp. För idag var det alla lag utom två som besteg backen, vi var dock två timmar efter planering så ingen trängsel för oss i backen om man säger så, även att det var något mer lag som var försenade. Jag bestämde mig vid foten av backen att cykla en bit, tills jag inte orkar mer och det skulle inte vara långt. Benen var trötta, jag var trött, regnet hängde i luften. Jag hoppade av cykeln efter några hundra meter och gick resten. Det var fler som gick upp, så jag var inte ensam. Med tanke på att jag klarade Isabergsbacken för någon månad sedan borde jag ha klarat den, jag tror att jag klarar den, men kanske inte efter dem milens cykling dagarna innan. Jag hade inte min dag denna dag helt enkelt och det accepterade jag. Jag visste också att om jag bestämmer mig för att ta mig upp så måste jag trampa tills jag kommer upp, eller tills jag ramlar. För ur pedalerna kommer jag inte. Därför hoppade jag av innan det blev så pass brant. Backen var inte jättelång, men brant, det var jobbigt att gå uppför med cykel. Vaderna brändes verkligen.

Jag är grymt imponerad över dem som cyklade hela vägen upp och dessutom snabbt. Vi hade några snabba i vårt team, samt att jag tycker den danska cyklisten med endast ett ben var hur grym som helst, eller Aron Anderson som 2013 tog sig upp med armcykel.

När alla var uppe skålades det med skumpa och vi åt lunch. Senare åkte vi vidare mot hotellet. Jag var inte alls pigg, eller jo jag var pigg men mina ben löd inte min hjärna. Det regnade stundtals, det enda regnet på hela veckan (under tiden vi cyklade alltså). Vägarna var vackra, backarna var inte roliga och naturen var fin. Jag fick lite putthjälp i backarna som kom under den senare delen. Benen ville verkligen inte och det var inga korta backar! Jag hade en tanke på att kanske ta servicebilen dem sista milen till hotellet, det var första gången jag ens tänkte den tanken. Men jag bet ihop. Många gånger kom det nedför efter uppför. Ju närmre Dinant vi kom desto mer kunde jag peppa mig själv. Nedförsbackarna blev dessutom hur långa och branta som helst och det är ju härligt, för då fick man gratiskjuts.

Till hotellet var det uppför igen, riktigt uppför men det var bara att ge det sista för att komma fram. Staden var hur vacker som helst. Jag har knappt sett något liknande. Från samma stad kommer ölen Leffe och under kvällens middag fick man en gratis Leffe, men jag gav bort min till någon annan som var gladare för den treaten.

Tänk jag är i Belgien. Vi bor på ett gammalt och otroligt coolt klosterhotell. Idag delade vi en stor svit med tre andra par, det var extra härligt. Mina lår fick en omgång massage igen, just eftersom massören bodde i rummet bredvid mitt. Som igår trodde vi att vi skulle vara framme i skaplig tid, men så blev det inte. Alla hade det kämpigt i backarna och i blåsten. Idag var det ingen buffé som serverades heller, utan fyrarätters. Med två förrätter, en varmrätt och chokladmousse till dessert. Gott var det faktiskt, men det drog ut lite på tiden eftersom alla skulle serveras samtidigt. Vi lyssnade till vår underhållare Åke, som sjöng en trudelutt. Alltså vad jag gillar honom och hans texter!

Vi somnade sent, eller i lagom tid mot vad jag brukar göra hemma men då brukar jag inte varje dag cykla hela dagarna. Det var inte min dag idag och dem dagarna har man rätt till att ha också. Jag struntar lite i att jag inte cyklade uppför Muren, jag kände att jag behövde spara på krafterna, som såhär i efterhand var ett ganska smart drag. Jag började redan igår känna av lite skav i baken, men inget som störde mig, idag var det jobbigare. Uppför blir det ännu mer kraft där och skaver ytterligare. Men jag bet ihop och försökte att inte tänka på det, sittbenen har jag absolut inga problem med. Men skav…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.