Mitt enda hopp – 1 år

Hälsa

Idag bytte vi 9 grader i luften till 27. 19 grader i vattnet till 27. Från sjön till bassäng. Från utomhus till inomhus. Idag var det som alltid det årliga Rosenlundsbadsbesöket på sjösimskolan. Vi har badat hela långa dagen och jag kan meddela att det var i rätt tid vi åkte dit. För idag var det nämligen nästan samma väder som igår och då var det skönt att vara inne. Att äntligen kunna få bada så länge man vill. Ingen klagade, alla skötte sig exemplariskt och alla ville bara mer mer mer. Men tyvärr kan vi inte vara där för evigt.

Som varje år är det kaos hela dagen, men kaos på ett bra sätt. Man hinner inte riktigt tänka förrän man har skickat hem alla barnen och är påväg hemåt själv. Det är som att man hamnar i en bubbla där det krävs fokus till 120 procent. Nu när jag tänker efter var det länge sedan jag var på badet. Det som i vanliga fall brukar vara mitt andra hem. Men efter sisådär tre månader var det skönt att vara tillbaka.

Det var några barn som inte vågade hoppa från 3 meterstrampolinen, men de gjorde det om jag hoppade först. Så då var det inget annat än ta trappan upp och ta klivet ut. Nästa barn vågade inte från 5an men han ville så gärna. Han körde på samma, ”Hoppar du så hoppar jag”. Självklart ville jag hjälpa till och då var det bara att klättra upp två meter högre och ge sig iväg. Jag brukar i vanliga fall ha lite problem med hopptornet men inte idag. Jag står gärna i många minuter och funderar innan jag tar klivet. Men har jag bestämt mig för något så gör jag det, men som sagt det tar tid. Senaste gången jag hoppade från hopptornet var förra årets besök till badet med sjösimskolorna. Då bemästrade jag hela tornet och tog klivet ut från 10an. Det krävdes många minutrar på både 5an och 7an, tillslut när jag var uppe på högsta stod jag där i nästan en halvtimme. Men jag lyckades. Jag hoppade! Innan dess hade jag som högst hoppat från 7an, men då för ca 8 år sedan. Och det senaste hoppet innan idag var som sagt förra årets glädjerus från 10an. Så idag hade det lossnat på något sätt. Jag behövde inte vela fram och tillbaka. Jag gick upp och så klev jag ut. Dock gick jag inte högre än till 5an eftersom vi inte hann mer.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.