Dem senaste två åren har jag varit så otroligt sugen på att cykla alla tre Vätternrundan-loppen. Det har varit som en dröm för mig och att jag var helt bombsäker på att det ett år skulle hända. I år hände det! Varför har jag inte gjort det tidigare? Jo för att då har jag inte alls varit fullt så lika frälst vid cykling, även att jag har älskat det. Jag har tyckt att det är ett stort steg att cykla först tio mil ena dagen för att dagen efter cykla femton mil. Därför har jag nöjt mig med Tjejvättern och Vätternrundan, som för mig har varit stort. I år dock, så har mina perspektiv ändrats och femmilsrundorna som har varit långa för mig tidigare är knappt värda att ge mig iväg på. Galet tänkt eller hur? Allt borde vara värt!

Min dröm har gått i uppfyllelse och jag cyklade min fjärde Tjejvättern, min första Halvvättern och min tredje Vätternrunda under den senaste veckan. Det kommer jag lätt göra om för det är otroligt roligt.

Tjejvättern: Jag cyklade på samma tid som jag hade som guldmål. Det är en trevlig tjejfest, lite väl mycket damcyklar kan jag tycka. För det är svårt att hitta en klunga om man vill cykla på det viset, som jag har velat dem senaste tre åren. I år ville jag dock cykla solo för att kunna cykla exakt i mitt tempo. Det blev en hel del zickzack-cykling just för alla omkörningar. Något jag undrar över är varför MCn som leder ut oss ur Motala kör betydligt saktare under Tjejvättern, än under dem andra loppen?

Halvvättern: Premiär för mig i år. Dock går ca 9,5 mil samma sträcka som Tjejvättern, men med en lite avstickare på 5,5 mil åt Grännahållet som gick på vägar som jag faktiskt inte hade cyklat på tidigare. Uppskattningsvis var det två mil på helt nya vägar för mig. Det var betydlig mer klungcykling och majoriteten hade racers, eller liknande. Tempot ökade markant mot Tjejvättern, även att jag cyklade snabbare dagen innan.

Vätternrundan: I år var det en rekordrunda. Rekord i antalet startade och antalet i mål samt att det inte var många som bröt. 18 % av alla var tjejer, vilket är flest under dem här femtio åren. Det tycker jag är kul, men samtidigt tycker jag att vi kan höja den procentsatsen till nästa år! Det är ju så fantastiskt roligt att cykla.

Tummen upp till hela evenemanget skulle jag också säga. Det är otroligt välorganiserat, modernt och dem utvecklas. Jag älskar att dem hade bytt plats på mässtältet och starten. Mycket bra! Jag gillar att det fanns toavagnar i Motala istället för bajamajor. Jag tyckte det var roligt att dem hade satsat på fotografering och i år hade Sportograf’s fotografer ute längs banan.