Okey, om det gick bra igår så gick det ännu bättre idag, på min första Halvvättern. Eller kanske inte tidsmässigt men absolut kämparmässigt. Dagens femton mil var otroligt roliga för jag cyklade med Team Rynkeby hela vägen, vi höll ihop hela vägen från start till mål och det är jag riktigt glad över. Jag tror inte det hade varit lika behagligt att cykla dagens runda ensam faktiskt.

Jag lyckades ändra min starttid till samma tid som övriga teamet, vid 10.08 rullade vi (åtta stycken) iväg mot dagens äventyr. Ner mot Omberg var det kämpigt mot den kraftiga motvinden, jag är glad att vi cyklade i klunga för det gick inte snabbt även fast vi var fler som hjälptes åt. Vi skippade första depån och siktade istället på Ödeshög. Först när vi svängde av vid den sydligaste kurvan kom medvinden och då kunde vi rulla på i höga farter och så lätt det gick. Mil bara försvann och vips var vi vid vår sista depå med mindre än fem mil kvar (vi stannade inte i den sista depån). Med ny energi i form av bullar, bananer och blåbärssoppa fortsatte vi en mycket fin cykling mot dem sista milen.

På slutet blev den hemska motvinden, stark sidvind och ett tag var det riktigt läskigt med tanke på att många cyklister samlades ihop närmare målet. Sedan kom kurvan, som gjorde att vi kunde avsluta med vinden i ryggen. Tack för att vinden inte vände, så att vi i alla fall fick hjälp av den också. Dem milen var gudomliga och hur härliga som helst.

Vädret i övrig var blandat, med sol, regn, sol och så höll det på. Det enda som stannade kvar var den kraftiga vinden.

Vi rullade i mål precis under sex timmar, 5.57. Då hade vi cyklat 5h25min av dem, självaste cyklingen gick alltså snabbt, men depåstoppen drog upp tiden en aning. Men dem var behagliga dem också, just för att skaka loss kroppen lite. Jag var lite orolig igår när jag somnade för då hade jag världens värk i benen och jag trodde att benen skulle vara sega idag. Men jag kände mig otroligt stark, superstark faktiskt. Hur kan 15 mil gå så lätt!?

Jag tänkte aldrig på att jag ville att loppet skulle ta slut, jag letade aldrig efter milskyltningen, kroppen var oerhört pigg, jag hade inte ont någonstans. Idag cyklade jag inte efter någon tidsstress heller, utan bara på känsla med noll förväntningar. Dessutom hjälpte jag till att dra mer än vanligt i klungan, för idag var det superkul. Jag är supernöjd över dagens prestation och jag är mycket glad över hela turen tillsammans med det underbaraste gänget. Det är alltid roligt att cykla med Team Rynkeby. Jag hade krafter kvar i mål, så det kunde ha gått snabbare, men jag ville cykla i klungan och hjälpas åt hela sträckan, just för att alla ska med! Det är jag glad för, för om jag hade startat tiden jag var anmäld till från början hade jag nog inte lyckats slå tiden vi fick nu. Allt handlar inte om tid heller, även fast det lätt kan bli fokus på det när man cyklar lopp.

Jag kände mig sjukt stark hela vägen idag och det är jag glad för, just eftersom hela rundan blev som en fröjd. Jag njöt trots den jobbiga motvinden. Men nu är jag trött och jag ska ge min kropp vila. Vilken fantastiskt rolig helg jag har haft, jag skulle mycket gärna vilja göra om detta. Både Tjejvättern igår och Halvvättern idag. Dem skiljde sig åt otroligt mycket. Jag älskar cykellivet!