När jag blir stor…

Allmänt

“När jag blir stor ska jag bli simlärare och mattelärare”

… sa Clara för väldigt många år sedan. Simlärare blev jag, men drömmen om att bli mattelärare började suddas ut mot slutet av gymnasiet. Jag började istället upptäcka hur cool människokroppen var och jag fascinerades över hur den fungerar. Hälsan var viktig. Hälsan är viktig.

Från läkarstudier till sjuksköterskestudier

Jag trodde jag ville bli läkare, men jag hamnade på fel plats vid fel tidpunkt. Jag valde att bli simlärare på heltid för några år, för där trivdes jag så bra. Jag var beredd på att ha det som ett yrke, men i längden blev det inte tillräckligt utmanande för mig. Jag kände att jag nog skulle försöka mig på att studera till något ändå, eller egentligen ville jag inte studera överhuvudtaget. Jag älskar att jobba. Valet av utbildning var svårt. Jag ville inte flytta från Jönköping och det enda jag kunde tänka mig på hemmaplan var sjuksköterskeutbildningen. Något jag trodde var rätt för mig.

Men det var helt fel, eller jag vet ju inte till hundra procent eftersom jag inte har jobbat som det eller ens gett vården en chans. När jag började i höstas bestämde jag mig för att ge det en chans, så jag ställde in mig på att jag gillade det. Men redan efter någon vecka kändes allt helt fel och jag blev hur vilsen som helst. Den inre stressen ökade och hjärnan gick på högvarv i flera veckor för att försöka komma på en lösning. Nu hade det blivit fel två gånger, jag jämförde för mycket mot mitt jobb som simlärare som hade allt jag önskade mig. Jag blev rädd.

Jag visste att jag inte skulle fortsätta på sjuksköterskeprogrammet på Jönköping University mer än första eller eventuellt andra terminen. I början skulle det ändå vara roliga kurser om just människokroppen, men de kommande två åren ville jag inte. Jag såg ingen motivation till att jobba som en sjuksköterska heller, det jag skulle kunna tänkt mig var som någon form av speciallistsjuksköterska. Att inte gilla vägen dit är inte ett liv som jag vill leva. Jag måste ha en motivation och följa min vilja. Dessutom är jag inte ens säker på om jag skulle kunna tänka mig det, när jag väl kommit dit.

Jag bestämde mig ganska snabbt för att hoppa av men fullfölja första terminen

Sista ansökningsdagen för vårterminen passerades och jag ansökte till några fristående kurser som verkade intressanta. Sen bokade jag ett möte med både en och två studievägledare. Jag blev nog egentligen inte mycket klokare av det. Av en slump ramlade jag in på Högskolan Dalarnas hemsida och upptäckte att de hade lärarutbildningen på distans med start redan nu i vår. Det lät för bra för att vara sant.

Jag gjorde en sen ansökan till ämneslärarprogrammet med svenska som ingångsämne. Jag ville helst bli idrottslärare, men det fanns inte som ämne med start nu i vår. Jag tog kontakt med flera olika lärare och ytterligare en studievägledare. Jag läste på om läraryrket och så småningom insåg jag att det nog ändå är matematik jag ska välja som ingångsämne. Jag hade inte valt det för jag var för rädd för att det skulle vara för svårt, jag var rädd för ingenjörsmatten som alla blivande ingenjörer runt omkring mig läser. Sen tog jag steget och vågade. Jag ville ju inte svenska egentligen. Jag har alltid velat bli mattelärare, men det har känts för långt bort och inte helt självklart.

Campusdagar i Falun

Jag kom in och förra veckan var det några introduktionsdagar i Falun. Så efter skidhelgen i Sälen åkte vi mot Falun för att jag skulle kunna vara med på upprop och programstart i tre dagar. Jag fick träffa lärarna i de kommande kurserna, jag fick träffa kurskamrater och jag fick bekanta mig med den nya studiemetoden. Allt kändes bra. När jag hade svepts in i allt nytt körde jag hemåt i onsdags, efter nästan en vecka i Dalarna.

I torsdags skrev jag den sista tentan på första terminen på Jönköping University, som nog fick avsluta mina studier där. Från den här veckan läser jag endast på distans till ämneslärare för gymnasiet med inriktning matematik. Jag ska testa, ge det en chans och ta en termin åt gången. Jag lever lite väl mycket i nuet att tänka flera år framåt känns både fel och läskigt. Jag vill helst arbeta med projekt som har ett slut inom en snar framtid och sen startar om. Det är det som varit så läskigt med utbildningar, för de pågår oftast över flera år.

Som min vilja ser ut just nu vill jag även ha biologi och idrott som mina ämnen, men det får framtiden avgöra.

Nu kan jag studera till lärare, som jag faktiskt känner att jag vill bli, hemifrån. Jag behöver inte flytta iväg och jag kan vara flexibel. Det har redan gått en halv vecka, men jag är fortfarande ovan vid tanken om att jag inte behöver anpassa mig till något eller ta mig någonstans för att uträtta mina studier. Men det gäller att lägga upp en veckoplanering så man inte pluggar för lite, eller för den delen för mycket. Disciplin och studieteknik men med en hel del flexibilitet.

Just nu känns allt fantastiskt och helt rätt!

hogskolandalarna

Skidåkning i Sälen

Allmänt, Livet i Sälen
Skidåkning i Kläppen i -17°C

Förra helgen tog jag och min vän Elin bilen till Transtrand för en längdskidhelg tillsammans. Det var ett arrangerat skidläger som vi deltog i. Vi bodde i en fjällgård i Transtrand med helpension – mysigt och bekvämt. På vägen upp under fredagen stannade vi i Kläppen för att äntligen få röra på oss och testa skidorna. Solen lös hela dagen, men så fort den gick ner blev det riktigt kallt. När vi hade fått åka någon mil för första gången sedan Åre förra året och innan dess Öppet spår 2015 åkte vi till fjällgården för en lugn kväll.

Kalven runt och till Högfjället i pudersnö

Lördagen var lite varmare än fredagens sjutton minusgrader. I alla fall för oss som befann sig i Sälen-fjällen och inte nere i byn, som fortfarande hade många minusgrader. Vi åkte till Östra Tandådalen för ett varv runt Kalven. Spåren och naturen var magiska. Jag kan inte påstå att jag åker längdskidor ofta, eller att jag har någon vidare teknik att jag efter någon mil blev rejält trött. Också med tanke på fredagens pass. Jag tog någon timma i värmestugan för att värma mig och fylla på med energi. Under lunchen snöade det, när vi var redo för mer skidåkning var det pudersnö överallt. Det var så vackert.

Nu tog vi en liten kortare runda till Högfjället. Just Högfjällets spår var riktigt bra och roliga. De bjöd på varierad terräng med både stakträning och utförsträning. Nedför som är min absoluta svaghet. Vi styrde därför mot Högfjället på söndagen också. Förmiddagen var alldeles fantastisk. Endast några minusgrader, strålande solsken och perfekta spår. Det enda lilla problemet var att jag hade fått en blånagel under lördagen som värkte, kanske av min nya skidutrustning som jag köpte lite spontant i höstas. Nu tog jag de gamla pjäxorna som inte alls är lika bra, för att få mer utrymme för min omplåstrade och ömmande tå. Det gick förvånansvärt bra, för först trodde jag inte det skulle gå ens någon kilometer. Men det visade sig bli det bästa passet, dock började jag få skoskav på samma fot istället trots förebyggande skavsårstejp.

Skidåkning på Lugnet

Efter den mest fantastiska skiddagen på länge hoppade vi in i bilen och åkte till Falun. I Falun bodde vi på en fint litet B&B som hade allt man kunde tänka sig. För på måndagsförmiddagen ville vi åka skidor på Lugnet. Det var bara att i helgen som kommer nu är det Världscupen där så de förberedde och preparerade endast Världscupsbanan. Jag kan långt ifrån kalla mig elit, att den var lite väl tuff för min del. Dessutom hade jag ont i tån och skoskav. Men jag njöt ändå.

Skidhelgen med en av mina bästa vänner var slut. Vi hade några fantastiska dagar tillsammans och i skidspåret. Jag längtar tillbaka. Mest stolt och nöjd är jag över att jag inte trillade en enda gång, vilket jag annars alltid brukar göra. Jag klarade alla nedförsbackar som jag är otroligt rädd för och jag utmanade mig själv. Självförtroende stärktes rejält. Jag kände mig mycket säkrare och stabilare. Det behövde jag få känna. Men än finns det mycket kvar att lära. Strax över 6 mil fick jag ihop under de fyra dagarna. Jag får se om det blir någon mer snöträning inför Öppet spår om några veckor eller om jag får ge mig ut på rullskidorna som inte är använda speciellt mycket.

salensalensalensalen

World Cup Ulricehamn

Allmänt

I julklapp fick jag biljetter till att se World Cup Ulricehamn som genomfördes nu i helgen. Något jag hade önskat mig för jag ville så gärna dit och kolla, eftersom jag aldrig har kollat på ett skidlopp live. Nu när det nästan var på hemmaplan också kunde jag bara inte missa det. Jag tog med pappa och farbror, så åkte vi till Ulricehamn i morse.

Det var en tidig morgon, med ganska många timmars väntande innan tävlingsstart 11.30. Jag frös om fötterna, men försökte hålla mig varm genom att hoppa runt i halkan i väntan på start. Först ut var damernas stafett med Ingmarsdotter, Henriksson, Kalla och Falk. Trea kom de. Wow säger jag bara.

Strax efteråt körde herrarna stafett – Richardsson, Olsson, Hellner och Halfvarsson. Efter ett spännande lopp, med något ryck och en spurtuppgörelse kom de tvåa. De två första åkarna körde klassiskt och de två sista fristil. Jag tyckte de svenska andralagen var otroligt duktiga också.

Vilken otroligt häftig stämning det var i Lassalyckan i Ulricehamn. Sextio tusen besökare i dagarna två, fina pallplatser för svenskarna och många kända skidåkare. Kungen gjorde ett besök också. Att se Världscupen på tv är en sak, vilket jag gjorde igår. Att uppleva allt det där jag och alla andra som var där fick uppleva idag det är otroligt coolt. Vilken upplevelse. Vilket arrangemang. Vilken julklapp. Vilken söndag. Häftigt!

worldcupworldcupworldcupworldcup

2016 – en årsberättelse

Mina år

För ett år sedan blickade jag tillbaka på 2015 och sa då att det året gick till historien som mitt livs bästa år, efter ett skitår dessförinnan. 2016 har varit ännu bättre, det bästa någonsin och jag har älskat det. Vackert, glatt och upplevelserikt. Precis som jag vill ha det. Jag är både nöjd och stolt. Nästan att jag blir tårögd av att minnas allt igen. Fantastiskt var det!

Jag tror skarpt på inställning till livet, för egentligen har jag inte gjort speciellt mycket av sådant som man kan drömma att livet ska innehålla eller långt ifrån alla planer som kommit till mig. Jag har mestadels varit hemmavid, men ändå har jag fått till de där guldstänken. Jag har maxat vardagen och byggt upp en grund att jobba vidare på. Jag har aldrig tidigare tänkt att jag älskar livet så många gånger som jag gjorde förra året. Året innehöll många drömmiga dagar som jag aldrig kommer glömma. Mycket träning, cykling, Borås, vänskap, livsomställningar och frikort i vården efter diverse lungbesvär och muskelbristningar.

Jag tror man behöver avsluta något för att kunna gå vidare. Bearbetning helt enkelt. Det här gjorde jag 2016 ♥

ironmankalmar

Januari 2016

Jag började året lugnt med att drömma om hur jag ville att mitt kommande år skulle bli. Under december hade jag börjat ta tag i stresshanteringen och just stresshantering var ett ledande ord hela 2016. Jag gjorde allt för att inte ramla tillbaka i botten igen, jag prioriterade om i livet och träning fick en betydande roll. Jag var på Isabergstoppen i dimman och åkte skidor med pappa. Sen avslutade jag med en träningshelg i Borås tillsammans med min coach och Team Rynkeby.

clara_nyklippt_bw

Februari 2016

Träningshelgen i Borås följdes direkt av en fantastisk simvecka på Playitas med Coach Ludde. Äntligen kunde jag börja löpträna igen efter en höst med smärta i fötterna. Början av februari blev en reseperiod, efter att jag hade landat hemma från Fuerteventura i några dagar åkte jag och pappa till Åre i en vecka.

Det var i februari jag bytte coach från Jojje Borssén till Andreas Lindén och verkligen fick fart på träningen. Jag blev en tränande människa som var tvungen att lägga in vilodagar istället för att planera in träningspass i vardagen.

simning_playitasåreskutan1

Mars 2016

Träningen överraskade mig och prioriteringar blev självklara. Att vara mer offline än online var den mest effektiva stresshanteringen. Därför slutade jag blogga kontinuerligt och jag gick ur bloggfamiljen Bloggar om Hälsa. Jag var lite besviken över att jag efter tre år inte hade en startplats i Vasaloppsveckan, istället åkte jag till Borås och var med på Sveriges största Vasaspinning. Jag spinnade i över fyra timmar vilket var det längsta jag suttit på en spinningcykel. Sen åkte jag till vännerna i Göteborg och blev sjuk i en vecka.

Mitt i tillfriskningen kom jag på att jag skulle köra en påskutmaning när jag var helt frisk. Jag gick minst fem kilometer varje dag och skippade sötsaker i nästan två veckor. Den 18 mars blev det en tidig cykelpremiär på racern. Några dagar senare hade jag en fantastisk söndag med cykling i minusgrader tidigt på morgonen och bricklöpning för att på förmiddagen befinna mig i Borås och en heldag där med teamet. Påsken firades med Team Rynkeby på A6 och första klungcyklingen, även den här dagen i Borås.

clara_bosse

April 2016

I början av april hoppade jag upp på spinningcykeln och trampade Spin of Hope i 6h. Den 24 april sprang jag Landsjön Runt i snövädret och det var det snabbaste jag någonsin sprungit – överraskande och härligt.

spinofhope

Maj 2016

EuroMTB gick på Huskvarnaberget och jag var funktionär. Sen åkte jag på träningsläger nummer ett med Team Rynkeby på Isaberg. Jag sprang Göteborgsvarvet. Avslutningsvis åkte kusinskaran på tjejresa till London och mina lungor tog ordentligt med stryk, utan att bli helt friska på flera månader efteråt.

london_maj

Juni 2016

Att kombinera resor var tydligen grejen förra året, för direkt från London åkte jag till vännerna i Göteborg och försökte ta mig igenom Blodomloppet i Slottsskogen med något likt en lunginflammation, nu när jag ser tillbaka på det. Träningsläger nummer två med Team Rynkeby dagarna efter, fortfarande med lungproblem.

Sen blev jag avhängd på Tjejvättern, orsakade att pappa väggade på Halvvättern och en egen väggning på Vätternrundan i ett försök att klara 10 timmar. Dagen efter försökte jag mig på en triathlondag i Axamo, men benen var inte speciellt pigga. När riktiga sommarlovet var här och utesimskolorna hade börjat gjorde jag några äventyr med Elin, både en triathlondag och en vandringsdag på Store Mossen. Midsommar firades i Öresrum.

vattern162

Juli 2016

I juli gjorde jag dagarna till upplevelser, en helg simmade jag JOW, cyklade med Team Rynkeby och vandrade med Linnéa. Och paddlade i Sommen. Sen cyklade jag från Gränna till Paris. Familjesemestern roadtripades spontant till Köpenhamn.

motparisnyhavn2

Augusti 2016

Två dagsetapper på cykeln mellan Göteborg och Linköping med Ride of Hope. Sen blev jag skadad i vaden vilket inte såg speciellt ljust ut och Ironman närmade sig snabbt. Men jag tog mig i mål i Kalmar och med en muskelbristning i vaden. Ett år av träning i förberedelse för mitt stora mål. Det blev inte alls sådär snabbt som jag hade tränat för och rehabiliteringen efteråt tog flera långa månader. Men det blev årets mest fantastiska dag. Nöjd är jag.

När högsommarvärmen slog till som mest haltade jag runt på Liseberg och åkte allt med vännerna. Hösten kom och jag slutade som heltids-simlärare och blev sjuksköterskestudent på Jönköping University.

ironmanlopning

September 2016

Jag råkade ansöka om att få vara med ytterligare ett år i Team Rynkeby Jönköping mitt i all tomhet, när det kändes som jag skulle förlora allt som var jag. Mitten av september simmade jag och pappa årets sista pass i Vättern, efter ganska många open water-simningar under sommaren. Jag insåg också att korta cykelpass på racern var otroligt underskattat, cykling behöver inte ta tid! Rädslan utmanade jag i att vara med i La Lepre Stancas klubbmästerskap en solig lördag, som fick bli årets sista cykeltur.

vatterseptember

Oktober 2016

Jag valde att åka till Stockholm för att bekanta mig med Sveriges Team Rynkeby-kaptener och en sväng till Helsingborg för att träffa de andra PR-ansvariga. Jag gick en kurs i stresshantering och insåg att kunskap är fantastiskt. Jag hamnade i en jobbig period med långa dagar, massvis av rehab, inre stress, press och dessutom tankar om framtiden.

clara_header

November 2016

Jag ville inte stanna kvar i den perioden att novembers fokus fick bli kroppen. Att hitta en fysisk och psykisk hälsa utifrån mina förutsättningar. Jag fick snurr på den tanken och genast uppskattade jag livet igen, jag insåg att så som livet var nu vill jag att det alltid ska vara. Flexibiliteten, balansen och blandningen. Jag var glad igen. Snön kom rekordtidigt, men varade inte länge.

sno

December 2016

Min favoritmånad. Jag gick in i ett Christmas-mode från 1 december som varade tills nyss faktiskt. Lugn, medvetenhet, mys och umgänge. Skogspromenader, Julkalendern, julfilmer, Lucia, julpynt och en julförkylning som har varat i evigheter. Dessutom testade jag på positiv coachning. En alldeles fantastisk julhelg och födelsedag, följt av ett mysigt nyårsfirande som startade med stormvindar på Dumme Mosse.
Åh vilket jullov, allt man kan önska!

clarajulia

It’s january

Utmaningar

Tänk att det är januari 2017 nu. Men datum är bara siffror efter varandra eller? Jag vet faktiskt inte. Eftersom jag gillar siffror blir det att datum automatiskt fastnar hos mig. Kontrollen för ordning och reda spelar också en stor del av vad det är för datum. För i min hjärna känns det mest optimalt för nystarter eller omstarter på måndagar, månadsskift eller årsskift om man känner för förändring.

December blev en fin månad, väldigt kravlös men innehållsrik så som jag ville ha det. Egentligen gjorde jag inte speciellt mycket sett i min kalender. Men det jag gjorde betydde mycket för mig, för min hälsa och för mitt välbefinnande. Speciellt i en riktning att hantera stress. Jag älskar livet som det är just nu och som det har varit de senaste månaderna, eller hela 2016 faktiskt.

Jag gillar livet och balansen just nu

Jag gillar inte nyårslöften och kommer inte ha något heller. Jag har redan skrivit om mina mål för 2017. Något mer än så planerar jag inte för idag. Jag har insett hur skönt det är att ta varje dag som den kommer och göra den riktigt bra utefter de förutsättningar som finns just då. På så sätt kan alla dagar bli helt fantastiska, utan förväntningar som går i kras eller en längtan efter något annat. Jag älskar balansen.

Sara på Träningsglädje skrev några riktigt bra tips inför det nya året. Ett tips var att gå in i varje månad med en ny intention. Det tyckte jag var himla bra. Det är så jag lever lite för också, just för att jag ska gilla alla månader om året och värdesätta det jag behöver eller vill göra just den tidpunkten på året. Jag brukar vid varje månadsskift avsluta månaden som varit och sen tänka några tankar om den kommande. Som en process till uppföljning och vägvisning på en och samma gång.

Januari ska bli otroligt bra också

Men nu väljer jag att ta med mig lugnet från december in i januari, försöka få till den här månaden lika bra och glädjas av varje stund jag får uppleva. Jag vill fortsätta ha en aktiv livsstil, vara ute så mycket jag bara kan och ibland ta det väldigt lugnt utan några som helst krav – varken från någon annan eller från mig själv.

Jag vet att januari kommer betyda förändring i mitt liv, igen. Jag ska genomgå den så smidigt som möjligt, hoppas jag. Dessutom vill jag få in skidåkning och förberedelse inför Vasaloppet. Om det så är rullskidor, skidspecifik styrketräning, skidläger och pepp i form av att se eliten köra Världscup i Ulricehamn. Dessutom ska jag fortsätta göra varje dag unik och ha en guldkant på alla dagar på olika sätt. Jag vill fortsätta uppleva saker, umgås med vänner och dessutom släkten som fortfarande har en del kalas av fira av innan månaden är slut.

Årets bästa månad, december, är slut. Årets tråkigaste månad, januari, är här. Men allt blir vad man gör det till, eller hur? Så nu gör vi januari sjukt bra!

rosor

Nyårsafton 2016

Traditioner

Hoppas du hade en fin nyårsafton och ett gott slut på i mitt tycke väldigt vackert år. Min nyårsafton 2016 inleddes med en blåsig vandring på Dumme Mosse tillsammans med en vän. Vi gick runt på mossen, mötte en hel drös med folk som hade tänkt samma tanke som vi, vi pratade, vi fikade och vi hade det allmänt bra. En riktigt fin sista lördag i 2016.

När vi inte hade långt kvar och vi hade vandrat runt i några timmar gick spången under mig sönder, likt en överraskning och mitt ben blev myrigt upp till knäna. Allt gick bra och extra mycket skratt medförde det. Vad underbart det var att vara ute i naturen.

Sen åkte jag hem och fräschade upp mig för att åka iväg på nyårsmiddag i Örserum likt de senaste nyårsaftons. Sallad med getost och hallon, lammstek och avslutningsvis pannacotta. Vi spelade sällskapsspel rakt in i det nya året. Vilken underbar dag och kväll!

När jag gick ut i den friska luften vid tolvslaget för att kolla på något vackert ljusspel på landsbygden slog tanken mig att ett år går snabbt. Det var ju nyss jag stod exakt där jag stod. Men samtidigt hinner man med otroligt mycket på 366 dagar eller 8784 timmar. Så ofantligt mycket får plats, förändras och skapas. Ta vara på livet, var glad och njut.

Tack 2016!

dummemossenyarforrattnyar

Glad nytt år

Traditioner

Kom ihåg att Life begins at the end of your comfort zone och glöm absolut inte bort det när du ska ta nya beslut, när du är osäker och när något känns läskigt. Våga mer. Kom ihåg att varje dag och varje år blir exakt som du själv gör det till. Att ha en positiv inställning är en genväg till lycka. Känn dig nöjd över det bra från 2016 och lär från det som inte var lika bra.

Gör det bästa av livet – livet är för kort för att ångra sådant man inte gjorde eller faktiskt gjorde, för att ha tråkigt och för att drömmarna ska förbli drömmar. Följ ditt hjärta, lyssna på dig själv och låt ingen eller inget få stoppa din vilja! Jag vill att mitt 2017 blir ett starkt och uthålligt år med många upplevelser.

Nu gör vi 2017 till det bästa året någonsin! Glad nytt år ♥

clara2

Födelsedagskalaset

Traditioner

22 år och inte en dag äldre blev jag igår. Födelsedagskalaset varade hela dagen, en fantastisk dag. På morgonen när solen ännu inte hade gått upp hade vi morgondisco i bilen till Jönköping. Sen åt jag och Julia frukost på VOX Hotel. Tobbe Trollkarl åt sin frukost något bord bort. Det var även här som både starten och målet av Vintervättern ägde rum igår.

Efter en lång frukost och storhandling åkte vi hemåt och gräddade våfflor för faster, farbror, farmor och farfar skulle komma förbi på kalas. Vi fikade och spelade spel tillsammans. När mörkret lagt sig och några andra började skjuta raketer lagade vi middag. Gratinerad hummer och gino till efterrätt. Själv gick jag ut för att kolla på den stjärnklara himlen och förhoppningsvis få se en av de två cykelklungorna runt Vättern.

En alldeles perfekt födelsedag. Med god mat som jag valde direkt från hjärtat. Ingen tårta, ingen stress, inga förväntningar och något litet paket – två olika brunchar, en fruktlåda, pengar, blommor och en iPhone. Jag älskar verkligen att fylla år nu. Jul, födelsedag och nyår – allt på en och samma vecka. Tack alla som firade min födelsedag ♥

vafflorfruktkorgrosorhummer1

En helg med julfirande

Traditioner

I år har jag varit otroligt noga med att sätta lugnet i störst fokus – att sänka krav, bryta jobbiga traditioner och bara njuta. Njuta mest hela tiden. Hela december har jag kollat på massor av julfilmer, för film är jag annars rätt dålig på att kolla på men gillar att göra.

Hela förra veckan kändes det som jul, för jag trappade ner intensiteten i vardagen och njöt, tog det lugnt, lyssnade på julmusik och mös mest hela tiden. Jag kollade på Julkalendern, var medveten i julklappsinslagning och annan förberedelse, dessutom ett antal julfirande på jobb och andra ställen. Sen har jag varit förkyld i två veckor nu att jag inte kunnat träna, vilket både har varit skönt och tråkigt.

godjul

Uppesittarkvällen som avslutades med en julfilm

Vi brukar äta hemlagat julbord under uppesittarkvällen, men i år bjöd vi hit mormor och morfar den 22 december istället. Den 23 december spelade jag Bingolotto och växlade mellan På Spåret. När Julia hade jobbat klart och det hade blivit julafton avslutade vi kvällen med en julfilm tillsammans. Bara hon och jag. Och choklad.

julbord1bingolottoanthonberg

Julafton i Gränna

På Julaftons morgon sov vi alla ut, åt grötfrukost med skinksmörgås och fortsatte med chokladätandet. Framåt förmiddagen kom farmor och farfar förbi på julfika. Eller jag hade bakat morotskaka, hur juligt man nu kan kalla det? Sen fortsatte vi skratta, lyssna på julmusik och dansa. Det årliga julfotot knäppte vi av också. Just skratt har det funnits mycket av den här helgen och jag älskar det. Jag älskar att umgås med min fina familj, oavsett hur tokiga de kan vara.

morotskakaclarajuliamammapappa

När det är Kalle-tid hade vi bänkat oss i mormor och morfars soffa, som alltid. De andra drack glögg och jag funderade lite på varför vi kollar på Kalle varje Julafton? Till middag blev det inte lutfisk som varje år (det åt vi nu ikväll istället). Skaldjurspaj serverades till förrätt och fläskfilé till varmrätt samt fruktsallad eller ris a la Malta med ananas till efterrätt. När alla var mätta och maten hade landat i magen var det dags för julklappsutdelning. En mysig stund på dagen även att jag bara hade önskat mig några få saker. Det här med julklappar är en komplicerad sak, tycker jag. För jag vill bara ha det jag verkligen vill ha, annars vill jag inte ha något alls.

I år gömde det sig någon bok, en bioupplevelse och Världscupsupplevelse i Ulricehamn, ett par träningstights och pengar mm i klapparna. Jag är riktigt nöjd. Sen åt vi cheesecake och spelade Bezzerwizzer som Julia hade fått i en av klapparna resten av kvällen.

julaftonjulgranen

Juldagsfirande i Örserum

Igår var det dags för firande nummer två och då med släkten på pappas sida. Vi åkte till faster vid lunchtid för julbord tillsammans med alla kusiner och familjer. När mörkret lagt sig kom Jultomten på besök och delade ut julklappar till barnen. Massvis av klappar skulle delas ut och öppnas. Min julklappssamling blev komplett när jag fick Erik Wickströms bok Smart konditionsträning som jag hade önskat mig. När barnen blev trötta och påväg till sägs begav vi oss hemåt igen. Ytterligare någon Bezzerwizzer-turnering ägde rum, liksom skrattet och umgänget med familjen.

Idag har jag bara njutit av lugnet inomhus. Jag har varit tacksam och skrattat ännu mer. Julen i år blev helt fantastisk och hade allt man kan önska sig, förutom snö då. Julklapparna, familjen, släkten, maten, skrattet, lugnet och myset. Jag är glad och lycklig. Tack!

julbord3julbord2farfar

Alvas änglar

Team Rynkeby

23 december 2012 somnade Alva Hägerå 12 år in, fridfullt och tillsammans med hennes familj vid sin sida. Hon kämpade mot cancern i två år. Genom behandlingar, tuffa stunder och annat som plötsligt tvingades in i hennes liv. När hon insåg att hon en dag skulle dö, inom en för snar framtid, började hon tillverka små änglar med fina vingar och i vackra färger. Änglarna skulle kosta 50kr, för alla skulle ha råd att köpa en ängel. Alvas änglar.

Idag har det gått fyra år sedan hon tog sina sista andetag. Hon var en tolvårig tjej som jag för alltid kommer skänka en extra tanke till just den här dagen, trots att jag aldrig hann träffa henne. Däremot har jag träffat hela hennes familj, då mamma Katarina och pappa Jonny var med i Team Rynkeby Jönköping 2015. En dag gick cykelturen förbi familjen Hägerås hus och vi fick äta pasta, hälsa på Alvas systrar Sigrid och Judith, samt de två getterna som betade i trädgården. Det är ett otroligt fint minne jag har kvar.

Ingen ska behöva gå igenom det Alva gick igenom. Hennes änglar är fantastiska. Nu är Alva en ängel själv. Förra året skrev jag inlägget Ängeln Alva som just nu är det mest lästa blogginlägget på min blogg. Idag skrev jag ett annat inlägg i Team Rynkebys blogg.

Barncancerfonden ligger otroligt nära mitt hjärta

I tre år har jag varit engagerad och gett otroligt mycket pengar samt tid till dem. Något jag är stolt och nöjd över. Samtidigt är det frustrerande att ungefär ett barn i Sverige insjuknar varje dag, även att siffran minskar och minskar.

Aron Anderson är en stor och cool ambassadör för Barncancerfonden. Han var nyss den första i rullstol som skidade till Sydpolen, trots dagar av magsjuka. Hans mål med den expeditionen var att samla in 6,4 miljoner kronor till just Barncancerfonden och forskningen om barncancer. Bara häromdagen nådde han sitt fysiska mål och snart vill jag tro att bidragssiffran har passerat 6,4 miljoner. Han är en stor inspiration.

Saga Lundin är en annan person som har berört mig på senaste tiden, i maj fick hon diagnosen skelettcancer och kämpar varje dag. Hon delar med sig av sin resa på Sagas blogg. En annan artikel om barncancer som var otroligt häftig, men så sorglig på samma gång är Ljuspunkter av Magnus Wennman.

Ta hand om er i jul, ge en extra tanke till de du tycker om lite extra. Själv har jag ägnat flera tankar idag till både Alva, Saga och alla andra som kämpar mot cancern ♥

teamrynkeby_alvasanglar