Nattvasan och om skidåkning

Utmaningar

I onsdags när Vasaloppet släppte den stora nyheten för vinterveckan 2017 pirrade det verkligen till i kroppen. I kombination med att det var något nytt, dessutom utan förvarning och samtidigt när jag själv är helt uppe i skidåkning just nu – eller i alla fall i tanken, tilltalade det mig otroligt mycket. Filmen var ju magisk också.

Nattvasan blir nog mer som ett äventyr än en tävling, är man ute efter att vinna och åka snabbt då är det nog det traditionella Vasaloppet man ska åka – för att ställa upp i båda loppen och samtidigt prestera är det nog få som klarar av. Men jag tycker det är superkul att dem utvecklar vinterveckan och på det här sättet tror jag dem fångar in ännu fler att ställa upp. Det finns ju snart något för alla!

För den som har missat kommer Nattvasan köras under fredagsnatten, nio mil som vanligt men i mörkret, med endast en kontroll i Evertsberg och tillsammans med en teamkamrat. Dessutom finns det möjlighet till både fristil, klassiskt och skejt. Som sagt ett coolt äventyr! Premiären kommer ha 750 lagplatser.

Om det blir en flipp kommer jag någon gång i mitt liv nog ställa upp, för det är äventyret och utmaningen som tilltalar mig. Men jag kommer inte köra premiären. Jag har lite för mycket att ordna innan dess. Fast om du är sugen, kör! Jag är säker på att det kommer bli en häftig upplevelse för livet och dessutom har du ett år på dig med förberedelser.

Jag själv däremot är riktigt riktigt sugen på att köra Vasaloppet igen. Yes! Jag trodde aldrig jag skulle säga det, för jag har aldrig längtat efter Vasaloppet. Jag har bara gjort det för många andra har gjort det och för att det har varit en del av klassikern. Öppet spår har jag själv föredragit tidigare, men något med Vasaloppet tilltalar mig.

Jag är väldigt rädd när det gäller skidåkning, jag har ingen vidare teknik och jag är inte speciellt snabb. Jag har mest problem med att byta spår, eller när spåren försvinner. Jag tycker nedförsbackarna är det värsta som finns och sen ogillar jag att det har så mycket med vädret att göra. Plusgrader hatar jag, krispiga spår runt tio minus älskar jag. Jag väljer hellre fäste än glid och jag hatar när det blir snöbollar under skidorna. Sen att man inte kan förutspå hur mycket snö och skidspår det finns under vintern för att skapa de bästa träningsförutsättningarna är hemskt stressande. Det var därför jag inte anmälde mig i år, bland annat – just för att slippa snöstressen (och det gjorde jag rätt i med tanke på att vi haft väldigt dåligt med snö här kring Vättern).

Hur bra skidåkare kan man bli på ett år? Det ser så lätt ut – men är så svårt!

Jag har sagt det förut: jag kommer köra Vasaloppet igen och den gången vill jag vara bra på längdskidor. Det ska inte vara en pina, det ska vara en härlig upplevelse. Jag fattar inte varför jag är så otroligt intresserad av längdskidor och Vasaloppet i år, jag som trodde det skulle var skönt att slippa. Men nu har jag en dröm om att jobba upp min teknik, verkligen öva, öva och öva på att åka skidor. Dessutom med en förhoppningsvis ganska bra Ironman-form i bagaget kunna köra Vasaloppet 2017. Det kan hända att det blir något av de andra loppen också, eller istället. Men jag vill verkligen ta mig i mål i något av loppen under Vasaloppsveckan 2017. Det kommer bli min utmaning!

Jag har ett år på mig att träna och hoppas på att det kommer ordentligt med snö i vinter. Jag tror man kommer långt på vilja, eller rättare sagt vet jag att man gör det. Det här vill jag! Jag vill det så mycket just nu. Vilket är helt crazy. Men jag kommer inte anmäla mig nu, jag kommer köpa en plats när jag vet mer hur mina förberedelser har sett ut och när jag har bestämt mig för vilken distans. Jag vill inte att loppen ska bli som dem har varit tidigare, jag vill vara tränad för det. Och jag vill absolut inte bryta ett Vasalopp till.

Face your fears!

2 reaktioner på ”Nattvasan och om skidåkning

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *