Skidåkning i Kläppen i -17°C

Förra helgen tog jag och min vän Elin bilen till Transtrand för en längdskidhelg tillsammans. Det var ett arrangerat skidläger som vi deltog i. Vi bodde i en fjällgård i Transtrand med helpension – mysigt och bekvämt. På vägen upp under fredagen stannade vi i Kläppen för att äntligen få röra på oss och testa skidorna. Solen lös hela dagen, men så fort den gick ner blev det riktigt kallt. När vi hade fått åka någon mil för första gången sedan Åre förra året och innan dess Öppet spår 2015 åkte vi till fjällgården för en lugn kväll.

Kalven runt och till Högfjället i pudersnö

Lördagen var lite varmare än fredagens sjutton minusgrader. I alla fall för oss som befann sig i Sälen-fjällen och inte nere i byn, som fortfarande hade många minusgrader. Vi åkte till Östra Tandådalen för ett varv runt Kalven. Spåren och naturen var magiska. Jag kan inte påstå att jag åker längdskidor ofta, eller att jag har någon vidare teknik att jag efter någon mil blev rejält trött. Också med tanke på fredagens pass. Jag tog någon timma i värmestugan för att värma mig och fylla på med energi. Under lunchen snöade det, när vi var redo för mer skidåkning var det pudersnö överallt. Det var så vackert.

Nu tog vi en liten kortare runda till Högfjället. Just Högfjällets spår var riktigt bra och roliga. De bjöd på varierad terräng med både stakträning och utförsträning. Nedför som är min absoluta svaghet. Vi styrde därför mot Högfjället på söndagen också. Förmiddagen var alldeles fantastisk. Endast några minusgrader, strålande solsken och perfekta spår. Det enda lilla problemet var att jag hade fått en blånagel under lördagen som värkte, kanske av min nya skidutrustning som jag köpte lite spontant i höstas. Nu tog jag de gamla pjäxorna som inte alls är lika bra, för att få mer utrymme för min omplåstrade och ömmande tå. Det gick förvånansvärt bra, för först trodde jag inte det skulle gå ens någon kilometer. Men det visade sig bli det bästa passet, dock började jag få skoskav på samma fot istället trots förebyggande skavsårstejp.

Skidåkning på Lugnet

Efter den mest fantastiska skiddagen på länge hoppade vi in i bilen och åkte till Falun. I Falun bodde vi på en fint litet B&B som hade allt man kunde tänka sig. För på måndagsförmiddagen ville vi åka skidor på Lugnet. Det var bara att i helgen som kommer nu är det Världscupen där så de förberedde och preparerade endast Världscupsbanan. Jag kan långt ifrån kalla mig elit, att den var lite väl tuff för min del. Dessutom hade jag ont i tån och skoskav. Men jag njöt ändå.

Skidhelgen med en av mina bästa vänner var slut. Vi hade några fantastiska dagar tillsammans och i skidspåret. Jag längtar tillbaka. Mest stolt och nöjd är jag över att jag inte trillade en enda gång, vilket jag annars alltid brukar göra. Jag klarade alla nedförsbackar som jag är otroligt rädd för och jag utmanade mig själv. Självförtroende stärktes rejält. Jag kände mig mycket säkrare och stabilare. Det behövde jag få känna. Men än finns det mycket kvar att lära. Strax över 6 mil fick jag ihop under de fyra dagarna. Jag får se om det blir någon mer snöträning inför Öppet spår om några veckor eller om jag får ge mig ut på rullskidorna som inte är använda speciellt mycket.

salensalensalensalen