Igår avgjordes JOW eller Jönköping open water 2016 i Munksjön, i centrala Jönköping. För femte året i rad, en andra gång i Munksjön och regn som vanligt. Det är alltid regn den här dagen! Jag har simmat JOW två gånger tidigare, 2013 och 2014, då gick tävlingen i Rocksjön.

Så mycket som jag har simmat sedan i höstas har jag inte simmat sedan jag slutade tävlingssimma när jag var 13 år. Inte att jag har satsat på någon simkarriär, mer att jag ska underhålla min simform och teknik. Det har gjort att jag vet att jag simmar lite snabbare i år än förr, då jag endast startade den här dagen utan någon som helst träning inför. Men samtidigt krävs det ordentligt med ökning i träningspassen om jag ska lyckas göra någon markant skillnad, det handlar alltså bara om några minuter.

jow2

Jag har simmat några pass ute, inför JOW. Men framförallt är träningarna och den här tävlingen som en träning inför Ironman. Hur mycket orkar jag och hur snabbt går det? Jag tycker JOW är en rolig tävling, just eftersom det är på hemmaplan och arrangeras av samma klubb som jag är anställd hos.

Jag hade väl inga förväntningar, jag tävlade i tävlingsklassen och jag visste att det skulle vara många deltagare. Närmare hundra startade i 2800 meter, medan 1400m och 600m som var före också hade en hel del deltagare. Men jag ville i alla fall simma snabbare än förr – och det gjorde jag! Jag simmade i mål på 44.45 och det är jag riktigt nöjd med. Jag vann till och med en startplats till John Bauer trail run.

På 14 plats bland damerna i tävlingsklassen, med endast nio minuter efter segraren. Jag är inte snabb, men jag är uthållig och nu hade jag förbättrat mig med flera minuter. Från 2013 med fem minuter och från Vansbrosimningen med fyra. Det här känns bra.

jow

Jag vaknade tidigare än klockan igår, jag var nervös och det var pirrigt. Jag är alltid mest nervös för utrustningen, jag ogillar skav som jag ibland får av våtdräkten (numera använder jag alltid vaselin i nacken), badmössan ska sitta på plats hela tiden och framförallt får inte glasögonen imma igen. Det där med att inte se något är verkligen mitt största problem, som jag ogillar det. Ett par dåliga simglasögon kan förstöra vilket simpass som helst, speciellt utomhus när man måste navigera långa avstånd.

Starten gick (lite sent pga allt regn som öste ner), jag fick en rätt bra plats. Jag visste att jag inte hade någon chans till topplaceringar så jag simmade på i min takt, navigerade rätt rakt förbi bojarna. Ut mot Munksjöbron var det tuffast med motvind och vågor, hem mot Bauers brygga gick det betydligt lättare. Ett varv rundades och nu var det bara att simma samma sträcka en gång till innan målet. Jag kände mig stark hela tiden, jag försökte lägga mig bakom andra simmare men jag tyckte dem navigerade lite konstigt – så jag bestämde mig för att köra mitt eget race. Jag kanske gjorde åt mer energi på det, men det kändes ändå helt okey.

jow1

Jag gick i mål med en härlig känsla i kroppen, jag bytte om och sedan åt vi lunch på Bryggan för att invänta resultat. Jag kände mig faktiskt ganska matt i kroppen – tecken på att jag tog i!

JOW är en riktigt rolig tävling och igår var jag glad över att så många simmare runt om i Sverige hade kommit just hit. Kul!

jow4