Inför påsken hade jag en utmaning för att ta lite extra hand om min hälsa. En utmaning som kanske inte var jättestor eller svår att klara av. Det jag skulle göra var att i elva dagar promenera minst 5km, för vardagsmotion är jag dålig på och dessutom skulle jag inte äta någon choklad, som verkligen är min svaghet. Jag älskar choklad!

Efter en jättetråkig sjukvecka, där jag i princip bara var stilla och åt massor av choklad bestämde jag mig för att jag var frisk. Tog tag i mitt liv, eller jag tog tag i träningen och hälsan igen i alla fall. Då var det elva dagar kvar till Långfredagen, vilket jag tyckte var en lagom lång tid. Jag kunde liksom fortfarande kämpa för att klara av det, eftersom det var nytt och dessutom kunde jag peppa mig själv utan att det skulle bli långtråkigt eller tappa mitt ”varför”. Sen kunde jag äta massa choklad i Påsk.

fredagsmorgon

Nu har det gått en hel vecka sedan det var Långfredag och det är lite smått sjukt skulle jag säga, för just nu går tiden snabbt fram och min vardag har ändrats rätt rejält. De senaste tre veckorna har varit fyllda till bredden med allt möjligt roligt, väldigt lite tråkigheter och samtidigt har jag känt att jag har haft balans. Alltså vad mycket roligt jag har gjort och är glad för att jag har gjort. De där elva dagarna kändes som en vecka och faktiskt inte två veckor som det egentligen nästan var.

vättern

Promenaderna var lätta, vädret var strålande och tiden tog jag mig. Det svåraste var att få till promenaden den här söndagen och den dagen jag valde att spara promenaden tills efter jobbet på kvällen. Men en utmaning kan ju inte vara för lätt, för då är det ju inte utmanande? Det var en sådan trigger att jag faktiskt sparade promenaden till 22.00 kvällen efter också, men då var jag sjukt trött och det var svinkallt – tur att pappa följde med.

munksjön

Chokladen var inte svår att hålla sig borta ifrån, jag tycker det är lätt så länge man inte har massa tid över och är ledig (svårast är det ju absolut på helgen). Jag valde helt enkelt rätt veckor, för jag hade lite för fullt upp för att ens tänka tanken att det skulle vara gott med choklad. Dessutom om man ska äta det, tycker jag man ska vara närvarande och kunna njuta av det, sådan tid fanns inte. Jag har hållit mig till frukost, lunch och middag, ibland något lättare mellanmål i mellan.

Utmaningen blev lyckad och jag har varit lycklig. Jag tycker verkligen jag fick det resultatet jag var ute efter, alltså att försöka skapa nya vanor, försöka utmana mig själv och inte tänka så mycket i den där berömda boxen. Jag ville verkligen inte avbryta det, trots att jag var nära någon gång. Bästa motivationen var att tänka att 5km max tar en timma att gå och sen tackar jag min peppande familj som gjorde så att jag inte gav upp de sista dagarna. Drygt 7,7 mil gick jag, mestadels i sol och nästan alltid med Bosse som promenadkompis. De elva dagarna kändes som en endaste vecka och var fyllda av massor av nya intryck. Så otroligt nöjd, jag älskar utmaningar!

hundpromenad