Ni vet när man hoppar av tåget eller kommer ur flowet, då är det riktigt svårt att hoppa på igen och komma tillbaka. Så har det varit för mig gällande träning tidigare – det går inte bryta det fina flowet man hamnar i för då inser man vad mycket annat roligt man kan göra med tiden. Motivationen liksom försvinner.

Idag är det inte träningen jag pratar om, utan det är bloggen. Jag har helt enkelt inte haft tid till att blogga i den mån jag har gjort och när jag väl har haft tid har jag inte ägnat den åt att blogga – för jag har upptäckt andra roliga saker. Jag har behövt en paus och en tankeställare. Det har varit fantastiskt skönt att inte behöva tänka på bloggen, men trots det har jag ändå haft en liten stressande tanke i bakhuvudet om att nu borde ja verkligen skriva.

Hela våren har varit en omställning för mig, efter all stress i höstas har jag insett att det är online och sociala medier som är en stor stressfaktor. Jag har verkligen sett över mina vanor och rensat bort allt som ökar stressen. Nu är jag inte alls beroende av min mobil, eller sociala medier längre, inte heller att följa alla möjliga bloggar. Jag tar det lite som det kommer och det är det skönaste jag har varit med om. Det har också medfört att många av mina intressen helt har försvunnit och förändrats. Vilket jag tycker är lite läskigt på samma gång!

Dessa veckor är första gången jag seriöst funderat på att sluta blogga. Även att jag har tagit några pauser under mina bloggår har jag aldrig varit så nära ett avslut. Men sen kom jag på att det inte alls behöver vara så mycket ”på och av”. Jag gillar att blogga och framförallt vill jag göra det för att minnas fina minnen, för att dokumentera händelser i mitt liv och för att ha ett ställe där jag kan tillfredsställa min kreativitet. Jag påminde mig själv om varför jag bloggar och nu har jag bestämt mig för att ha kvar bloggen ändå, men sänka prestationskraven ytterligare och dessutom mängden inlägg. Jag kan inte prestera i alla livets pusselbitar, jag orkar inte med det… på jobbet, i träningen, i Team Rynkeby, när jag fotograferar, på bloggen, i familje/vänskapsrelationer mm.

Det jag gillar med bloggar är att man får följa med lite i någons liv och lära känna vissa delar av den. Som en vänskapsrelation. Det är därför jag hellre läser bloggar än böcker och ser på tvserier snarare än filmer. För slutet kommer så plötsligt – slut som jag är lite rädd för. Jag påminner mig själv om att bloggen är ett ställe jag kan komma tillbaka till för att blicka tillbaka till fina minnen, så som jag vill att det ska vara och även anledningen till att jag absolut inte kunde sluta. Och Du jag gillar verkligen när Du kommenterar, det ökar min motivation till allt!

vättern