Den här helgen har varit den lugnaste helgen på länge och jag haft så tråkigt (tråkigaste veckan ever typ) – jag har insett att det är för äventyren jag lever och det är av det jag blir glad. Trots att jag ibland kan känna mig lite mätt inför (när äventyren sker ofta), är jag aldrig mätt under tiden och aldrig aldrig efteråt. Det är den härligaste känslan i kroppen. Men det fick jag inte uppleva den här helgen.

Det fanns inget roligt att hitta på och visst att jag hade kunnat hitta på egna äventyr men eftersom jag har haft problem med mina luftvägar hela veckan som senare delen har gått över till hosta, vilket har gjort att jag inte har tränat sedan Vasaspinningen förra söndagen (när jag har analyserat den är lite underliga förkylningen har jag kommit fram till att det nog är den spinningen som har gjort mig sjuk). Och det är nog där det klämmer, att jag inte har tränat. Jag blir på dåligt humör när jag inte mår bra, extra dåligt när jag är i mellanmjölksland (ska man vara sjuk ska det vara ordentligt så man bara orkar kolla på film hela dagarna, annars kan det kvitta). Den här gången är det bara andningen som har varit kämpig och hostan då. Sist jag var förkyld var på Playitas, men då struntade jag i att jag var förkyld och tränade på ändå, fast kanske lite lugnare.

Elna skrev ett riktigt bra inlägg om opepp som jag själv känner igen mig i.

Igår var jag uttråkad hela eftermiddagen, jag somnade efter Mellofinalen och tyckte allt var less. I morse vaknade jag hur pigg som helst strax efter 06. I vanliga fall skulle jag tänkt – Yes! Äntligen vaknade jag tidigt, utvilad och så har jag en hel söndag framför mig. Men istället tänkte jag – Nej, vad ska jag lyckas hitta på hela söndagen?

Jag gick ut på en morgonpromenad, jag tog med mig Bosse och vi var ensamma (nästan i alla fall) i hela Gränna. Sen åt jag frukost med mamma, när det var klart var klockan bara nio…

Jag bestämde mig för att idag är jag frisk! Jag åkte iväg på spinning med cykelklubben, tätt följt av cykelmöte med samma klubb för att efteråt köra Step up (fortfarande med samma klubb). Så lycklig jag kände mig och som jag njöt varje minut av träningen. Jag är kanske inte helt återställd, hostan gör sig påmind då och då. Men jag fick äntligen träna igen. Jag har seriöst klättrat på väggarna de senaste dagarna och jag trodde inte jag kunde vara beroende av träning så pass eller att det påverkar mig så mycket.

Men dagarna eller veckorna är numera inte värda något om jag inte får eller kan träna. Jag måste få röra på mig för att må bra, för att kroppen ska må bra. En hel vecka med inaktivitet har varit jobbigt för mig, speciellt nu på slutet med ledig helg.

Det här ska jag komma ihåg nästa gång det är kämpigt att komma iväg till träningen!

clara_bosse