Om jag kunde drömma fritt så skulle att flytta till norr hamna högst upp på min bucketlist. Jag älskar listor, jag gillar att göra bucketlists av mina drömmar och jag gillar att se bortom verkligheten. Men jag är försiktig, för helst skulle jag någon gång i mitt liv kunna bocka av allt det där jag skriver upp och ser framför mig. Det jag vill just där och då. Om det är i morgon, nästa vecka, om fem år eller tjugo år. Jag försöker samtidigt inte blicka allt för långt fram för då försvinner lyckan idag.
Jag skulle kunna sagt att jag helst av allt vill genomföra en Ironman, eller springa ett marathon, springa milen under timman, bli starkare, hitta ett yrke jag vill utbilda mig till eller något helt annat. Sådant som jag faktiskt redan har uppsatt på listan och som inte är allt för långt bort. För bara något år sedan hade jag att klara av en svensk klassiker, att studera till läkare, att bo i England, träna på Playitas, cykla till Paris och massa andra mindre mål. Men det har jag redan bockat av!
Eller så skulle jag vilja säga att det skulle vara fred på jorden, att alla skulle älska varandra, att klimatförändringarna inte går mot det sämre. Men det är världsliga problem, som inte jag kan fixa.
Min bucketlist förändras med mig, hur jag mår, vart i livet jag är och hur min vilja ser ut. Får jag drömma fritt vill jag idag flytta till ett mysigt ställe i norra Sverige, där det finns snö, där det är kallt, där det blir tyst så fort jag kliver utanför dörren. Ensamheten, eller självsamheten är stor just där jag vill bo. Fast helst av allt skulle jag vilja ha med min familj dit, eller en framtida familj. Jag vill kunna åka längdskidor utanför dörren, jag vill kunna svischa ned för pisterna med carvingskidorna. Jag vill kunna sticka ut på fjället och njuta, löpa, träffa på renar, plocka bär, känna friheten och låta ögat se på vackra vyer. Det ska vara på landet, eller i en mindre by.
Det är otroliga kontraster mot hur jag bor idag, jag tror jag kommer avsky det för en stund efter nyförälskelsen har lagt sig. Jag kommer inse hur smidigt det är att ha närheten till mataffären, slippa alla mygg, ha gatlyse, inte behöva skotta i den utsträckningen och mycket mer. Men i längden kommer jag älska det!
På den platsen skulle jag vilja kunna jobba med det jag brinner för, det som ger mig glädje var dag. Jag vill skriva, fota, blogga, dokumentera och ha ett varierat jobb. Jag vill kunna jobba hemifrån. Kreativt och digitalt.
Vad skulle du helst vilja göra? Jag skulle också kunna tänka mig genomföra Paris-Brest-Paris som Helena drömmer om. Eller åka på Erikas träningsresa till Kroatien som hon drömmer om att arrangera. Eller leva aktivt och vara frisk, samt att cykla på Mallorca som Anna drömmer om.
Precis tänker jag också. Att det vore så underbart att bo exakt som du beskriver men rädslan för att få lappsjuka, saknaden av alla älskade, bekvämlighet. Nja, det är ett stort steg. Är inte riktigt där än ?
Eller hur! Det är verkligen ett stort steg och jag vet att nu när man inte är där ser man det gröna och glömmer bort vilka bra bekvämligheter man har där man är idag.
Du får skaffa en stuga (om det är möjligt) och testa om du trivs i det lite längre perspektivet. :-)
Vilket fint inlägg! Låter lite konstigt men det var fint. Jag ångrar inte en sekund att jag bor här där jag gör, iof i en mindre stad men långt från det mesta. Sedan har jag min stuga bara 11 mil från stan, i lugnet. När jag kommer hem på veckorna får jag nästan lite krypningar när vi har trafikstockning i största rondellen i stan, typ 20 bilar ;-)
Jag har haft chansen att flytta söderöver många gånger och har längtat lika många gånger bort härifrån. Men samtidigt trivs jag som bäst när det är lite mindre människor, när jag har närheten till fjällen och har alla årstider och mindre stress. I bland är det roligt att åka till en större stad men jag andas ut när ajg kommer hem, långt i från fabriker och trafik.
Varför inte prova? Man kan allitd flytta tillbaka om man inte trivs!
Åh alltså det ser så härligt ut där du bor och jag vill också. Jag borde prova!