Jag ska försöka hålla det lite kort, för ska jag vara helt ärlig så hann jag inte tänka efter så mycket eftersom jag hade fullt upp med att glädjas av all publik som hejjade längs med den 21 kilometer långa sträckan runt Göteborg.

Vi var ute i väldigt god tid innan, men trots allt blev det stressigt närmre start. Allt berodde på att toakön tog 50 minuter att ta sig igenom (samt att servicen inte var bra så att pappret var slut, jag avskyr att gå på toa utan papper), så lite stressad var jag innan start trots att vi hade befunnit oss i tävlingsområdet i närmre tre timmar innan min start 15.19. Men sedan rullade det på och jag hann infinna mig i min startfålla några minuter i förväg. I början gick det rätt så lugnt framåt eftersom jag startade ganska så sent, men jag tror jag vann på att jag inte gick ut för hårt. I Slottsskogen var det som roligast att springa, för allt folk som fanns där som grillade och hade det trevligt. Mycket av den första sträckan var den samma som Midnattsloppet och då hade jag en underbar känsla i kroppen så jag försökte tänka mig tillbaks till augusti och sprang med ett leende på läpparna en lång bit. Varmt var det också, men duschar var placerade med jämna mellanrum längs vägen så det gick bra ändå, samt att jag verkligen såg till att få i mig både sportdryck och vatten i stationerna.

Hela första milen gick smärtfritt och väldigt enkelt, sedan började det bli lite kämpigare men inte förrän vid kilometer 15 blev det tufft på riktigt. Då var det inte konditionen eller orken som sa ifrån, utan mer benen och fötterna. Där började även jobbigt svagt lutande uppför både över Kundsälvsbron, upp för avenyn och tillbaka mot Slottsskogen. Jag var oerhört glad över att jag lyckades springa/jogga hela de 15 första kilometrarna, men i backarna jag tidigare nämnt fick jag ta och gå i rask takt. Sista kilometern mot Frölundaborg och målet sprang jag på ren vilja, samt av all publik, det enda jag ville var att ta mig i mål!

Med tanke på att jag inte övat speciellt mycket inför loppet, eftersom jag prioriterat cykelsadeln före löpning i vår så är jag mycket glad över min insats. Jag sprang både en längre sträcka och snabbare än jag trott. I mål blev tiden 2.25.10 (jag hamnar alltid på fel sida gränsen, om jag bara hade varit 11 sekunder snabbare). Jag hade tippat på 2.30.00, rent av beräkningar eftersom jag inte har något att jämföra med sedan tidigare. Det här var mitt livs första halvmarathon, ett roligt sådant om jag får säga det!

Världens största halvmarathon med över 60 tusen löpare, en hel del man kände igen och en förstaplacering till den som sprang på 1.00.36. Loppet var riktigt roligt och jag är säker på att det kommer bli fler år. Jag har alltid en speciell känsla i kroppen när jag springer i Göteborg, det är som det är mycket enklare där. Lite tråkigheter fanns det också, en man avled och två andra fick hjärtstopp. Jag tyckte att de kunde sköta logistiken lite bättre än de gjorde (för 60 tusen löpare, annars borde anmälningsgränsen vara lägre) så som fler toaletter, bättre service, bättre duschmöjligheter och bättre transporter tillbaka till bilarna. De kunde också haft något mer än bara vatten eller sportdryck i depåerna (så som en bit banan, saltgurka etc). Annars var dagen väldigt lyckad.

Min kropp orkade med trots inte optimal träningsmängd innan, samt värmen och solen. Men den sa ifrån när vi väntade på att få åka till restaurangen timmen efter målgång (men jag är glad för att det skedde då och inte tidigare), då jag hamnade i en blodsockerdipp och benen knappt klarade av att bära mig. Som tur var hade jag en extra banan i väskan och jag kände mig bättre efter en stund. Väl på restaurangen väntade en god pizza tillsammans med mamma och pappa, innan vi var hemma i Gränna igen vid midnatt.